Mikael Stigendal menar på SOS att det är möjligt att tolka SD:s framgångar som en form av trots och att det kan vara ett nödvändigt uppvaknande för många.
Fanns det något värre man kunde göra i detta val än att rösta på Sverigedemokraterna? Det gick uppenbarligen för sig att ligga kvar på sofflocket och därmed vända demokratin ryggen. Men den som röstade på Sverigedemokraterna passerade alla anständighetens gränser.
Stigendal antyder att det är en havererad betygsdiskussion som ligger bakom förändringarna på den politiska kartan:
Enligt min uppfattning beror Sverigedemokraternas valframgångar på att vi i det här landet har berövats en tänkandekultur. Kunskap har gjorts liktydigt med fakta, i enlighet med Jan Björklunds tvångströja.
Jag är inte säker på att argumentationen är vattentät men delar slutsatsen helhjärtat:
För att hejda den pågående splittringen av samhället kommer det, enligt min uppfattning, att krävas grundläggande diskussioner om vad man ska mena med kunskap, villkor för lärande, hur kunskap ska bedömas, sambandet mellan kunskap och demokrati o.s.v. Förhoppningsvis lär vi oss då förstå varför folk röstade på Sverigedemokraterna.
Den monolitiska skolan?
Betygen som teknologiskt redskap – jag får vaga associationer till en känd filmscen:
Tysta tankar 
Slutsatsen är även jag helt med på! Vi behöver verkligen gå tillbaka till begreppet kunskap och vad vi vill med den. Bilden du valt är helt rätt när det gäller vad det stora problemet. Skolan är som en stor monolit, där Strindberg, kepsavtagande, värderingar och ekvationer ska behärskas av alla. Någon annan säger vad som är viktig kunskap.
Sen ska man sansa sig! Björklunds fokus på betyg och uppföljning lyfter bara fram vilken kunskap som är skolans uppdrag att förmedla. Det är inte han som kommit fram till denna stora kunskapsmassa utan valfrihet som är grundskolans kursplan. Det är inte Björklund som har skapat monoliten utan det är bara han som satt strålkastaren på den.
Mitt i detta kommer friskolorna med mängder av kreativa idéer om hur man ska kringå kursplanen. Monoliten håller på att erodera och jag riktar ett tack till den som ordnat belysningen så att vi ser vad som är på gång.
LikeLike
Kanske är vi på väg in i grottan igen? Den där mysiga gemenskapen då vi grymtande rensar varandras pälsar kan ibland kännas som en befriande motbild till den kyliga pelaren och det våldsamma utbrottet av teknologisk berusning som apan visar när han förstår klubbans möjligheter.
Den här vinkeln har vi inte prövat förut?
Jag jobbar just nu med den här kursen i entrepenöriellt lärande och jag anara att en del skulle kunna se fokuset på kreativitet och eget ansvar som ganska subversivt. Går det fria tänkandet att förena med tydliga kriterier och betyg?
LikeLike
Du kanske nästan kan gissa att mitt svar är JA. Det fria tänkandet går att kombinera med tydliga kriterier och betyg. Det fria tänkandet stimuleras av en måttlig nivå av ramar och begränsningar. En av de mest använda brainstormingövningarna jag har använt har en väldigt tydligt struktur och flera regler.
LikeLike
Jag lever själv under mottot ” begränsning befriar” och tror att kreativitet behöver ramar – men jag är inte säker på vem det är som ska sätta upp dem eller hur de ska kopplas till betyg?
LikeLike
LikeLike
Spännande länk, jag fick inspiration till en lektion i Teknikutveckling och företagande. Mats, den här länken borde kunna vara en inspiration för din undervisning i entreprenörskap. Har du redan använt tankarna?
LikeLike
Tack Morrica! Det var verkligen en tankeväckande och inspirerande länk!
LikeLike