De flesta tycker att ordning är viktigt. En hel del lärare och skolor verkar tycka det är så viktigt att de enligt Skolinspektionen väljer att belöna ordningsamma elever med bättre betyg (Skolinspektionens granskning) Inslag från Rapport
Tomas Kroksmark analyserar frågan på Rapports hemsida;
Den som vinner på en utveckling mot mer fokus på disciplin i skolan är enligt Thomas Kroksmark ofta pojkar och studiesvaga, som generellt svarar bäst på starka regelsystem. Men han tillägger att i längden så förlorar hela samhället.
-Risken är att vi tappar konkurrenskraft mot övriga världen. Det gör det till en väldigt allvarlig fråga, det kan ta en ände med förskräckelse.
Thomas Kroksmark anser att det som behövs är ett skifte av fokus.
-Vi har en skolminister som fokuserar på ordningsfrågor i stället för frågor som rör ett kunskapsintensivt samhälle, vad är egentligen värt att veta. Politiken orkar inte dit och det är ett handikapp för den svenska skolan. Det är inte bara regeringen som har den här synen, oppositionen har inte en enda ny skolidé, säger han.
Nog överdriver den gode professorn i den sista meningen. Någon ny skolidé borde väl ändå oppositionen ha? Jag kan bara inte komma på ett exempel…
Tysta tankar 
Själv tänker jag mest på att vi i detta land har professorer som inte kan skilja på kreativitet och dålig ordning. När han dessutom påstår att vi inte behöver folk i tillverkningsindustrin kommer jag att tänka på att det måste bero på att skolan sedan mitten av 70-talet ansett att kunskaper inom teknik och företagande inte är värt att lära ut.
Tänker dessutom på att elever kan gå igenom ett treårigt gymnasium utan att efteråt kunna skilja på vad ett kvitto och en faktura är för något.
Inte heller kunna skilja på netto och brutto eller debet och kredit.
Alla skall bli anställda av ett stort övermoget företag eller jobba i offentlig sektor.
Välfärden tillhör visst de sk naturliga råvarorna likt vatten och järnmalm.
Bakåtvända kepsar bygger garanterat ingen välfärd.
LikeLike
Anders, det kan knappt dom som gått ut Handels heller göra.
LikeLike
Motsatsen till ordning och reda kan i alla dess former göra försök till undervisning rätt så poänglös. Bra om lärarna får regelverk som underlättar för dem att snabbt få igång relevant aktivitet i klassrummet istället för en massa tjafs.
LikeLike
Först måste det finnas arbetsro och ett gott arbetsklimat, för utan det blir det skralt med kunskaperna hur väl genomtänkt upplägg en lärare än har.
LikeLike
http://pluraword.blogspot.com/2010/08/betygstombola.html#comments
Diskter även detta på min Pluraword.
LikeLike
Det var på tiden!
Välkommen till bloggägarnas skara!
Jag är nog skyldig dig några kommentarer….
LikeLike
Den bäste professorn är nog ute och cyklar. Det är mycke lite av detaljstryning och ordning och reda i skollagen 2010:800.
Kanske man ska använda ett yttryck vi flitigt använde på KTH en gång i världen: “Man behöver inte vara idiot för att professor, men det underlättar”.
Har skrivit några rader om detta på http://pluraword.blogspot.com/2010/08/inre-rika-livet.html#comments
LikeLike
Tyvärr gäller inte detsamma den nya lärarutbildningen!
LikeLike
Nej, det kan jag hålla med om. När jag läste proppen i våras var det väldigt tydligt vad ni skulle leverera. Förstår att det stör den akademiska friheten.
Fast ska jag vara djävulsadvokat, kanske det var nyttigt så grundubildning är just grundutbildning och inget annat.
LikeLike
Då kanske man skulle skala bort en del av den vetenskapliga grannlåten också?
LikeLike
Kanske inte fel att ta bort påfåglingen i form av vetenskaplig grannlåt.
Att innehållet däremot ska bygga på vetenskaplighet är något helt annat.
LikeLike
“Först måste det finnas arbetsro och ett gott arbetsklimat, för utan det blir det skralt med kunskaperna hur väl genomtänkt upplägg en lärare än har.”
Så är det.
LikeLike
Plura, du kommer ofta med samma påpekande om den nya skollagen, och du har rätt. Jag tycker att också att huvuddragen och intentionerna ser jättebra ut, men jag tror att du underskattar genomslaget av Björklunds mediala utspel. De påverkar både lärare och föräldrar.
LikeLike
Kan så vara, men för Guds skull, ni måste väl hålla er till källan och strunta i politiken som lärare.
Det är valtider just nu.
Efter 19 september är alla utspel glömda och Skollagen är det rättesnöre lärare har att följa och den är inte detaljstyrande eller fokuserad på ordning och reda.
Får säga som CG Hermansson en gång sa, någon djävla ordning måste det vara.
LikeLike
Efter oss – avgrunden?
LikeLike
Jag är osäker på om diskussionen måste föras på den här metodiska nivån eller om det finns utrymme för en filosofisk dimension om skolans djupare uppgift?
Nietzsche: “Man måste ha kaos inom sig för att föda en dansande stjärna”
Dylan “Chaos is a friend of mine”
Kroksmark betonar faran med att anpassa undervisningen efter de svaga barnen – ja, den blir likvärdig och alla hänger med, men den verkliga utmaningen handlar delvis om att släppa taget och låta sig falla.
LikeLike
Det är väl det största kardinalfelet lärarna hänger sig åt, att följa dom saktfärdiga barnen. Där ger jag Kroksmark rätt.
Jag undrar stark, när ska lärarkåren börja förstå att pedagogiken inte ska vara intriktad på gruppnivå utan på individnivå. Kanske det är dags att återerövra gamla pedagogiska metoder som MAKIS.
LikeLike
Akronymen “MAKIS” (Motivation, Aktivitet, Konkretion, Individualisering och Samarbete)
Den var stor på 70-talet!
Fast FIGA var större (Förberedelse, Introduktion, Genomförande, Avslutning)
LikeLike
Visst, men jag tror just MAKIS skulle passa bra i dagens indvidualiserade utbildning. Den har de element som skapar sammanhang för elever. FIGA är för rumphugget som metodik.
LikeLike
Mats, jag skulle gärna startat en diskussion om kaos, filosofi och balansen mellan struktur och kreativitet men professor Thomas Kroksmarks utspel får det att koka inom mig.
En riktigt hjärtefråga för mig är att skolforskning ska bedrivas på ett försiktigt prövande sätt och att våra professorer nöjer sig med att uttala sig om det som de kan något om.
Det är en helt orimligt lång kedja av olika forskningsresultat för att dra vetenskapliga slutsatser om hur en liten förändring av olika disciplinåtgärder ska påverka Sveriges konkurrenskraft. Vi behöver en skolforskning som avgränsar frågeställningar, definierar begrepp och arbetar evidensbaserat hela tiden. I den mån Thomas agerar som professor bör skriftliga granskade vetenskapliga artiklar vara möjliga att hitta för att styrka allt han säger.
Sverige behöver en skolforskning som tydligt visar de små förbättringsstegen som ska göras så att vi slipper politikens svängande hit och dit.
LikeLike
För dem som inte känner till Kroksmark arbete med skolnära forskning:
http://blogs.hj.se/krto/
LikeLike
Man skulle kunna skylla på journalisten men det finns ändå inget fog för en forskare att uttrycka sig så lösligt.
Den norska studien har kanske gett en del om att ordningsregler kan motverka kreativitet även om jag inte hittar någon riktig evidens. Hans tidigare forskning har fått fram en del kring vilka miljöer och förhållningssätt som stimulerar olika former av lärande. Personligen så är jag inte imponerad av hur välgrundad hans forskning är men är inte tillräckligt mycket expert på området och har inte haft tiden att gräva tillräckligt för att våga uttala mig.
Det är däremot är hur tydligt som helst att han inte har grund för det han säger i intervjun.
Kreativa miljöer är lite ett specialområde för mig och jag håller med om att visa former av ordning och struktur motverkar kreativitet framför allt för att de reducerar utrymmet för att misslyckas. Vissa grundläggande strukturer kring tystnad, lugn och var man gör olika saker finns det däremot evidens för att de ökar kreativiteten. Vart enda ett av Björklunds förslag skulle kunna analyseras utifrån dessa aspekter men om det ska göras vetenskapligt är det färdigt långt efter valet. Det är också troligt att vissa av dem ökar kreativiteten trots att de kommer från “major” Björklund.
LikeLike
Jag tror att kreativitetsforskning inte är ett så oplöjt fält som du antyder. problemet är att en del av det här har hamnat under “det estetiska området” som har starkare traditioner när det gäller att fundera över sambandet mellan frihet och inramning.
För mig har teorierna om “flow” haft stor betydelse för hur jag värderar aktiviteter. Att vara i ett absolut nu är inget vanligt tillstånd i en skola som ständigt är på väg någonstans.
LikeLike
Kreativitetsforskning är inte något oplöjt område och däri ligger en del av min kritik av Ortsmark. De uttalanden han gör går till viss del stick i stäv mot vad som är etablerad kunskap.
Det som inte är oplöjt men fortfarande ytterst omdiskuterat och osäkert är det som Ortsmark ägnar sig åt. Sociologisk forskning har ofta väldigt lätt att få fram stora mängder data men svårt att avgränsa så att de vet något om de parametrar de vill studera. De bidrag som Ortmark kommer med i forskningshänseende ligger nära denna typ av forskning och kan då också få kritik just i detta hänseende. Det är därför dubbelt olyckligt att det som sägs i intervjun är så lösligt just när det gäller avgränsningen av dess gilitighet.
Ta också gärna utgångspunkten i tankarna om flow och fundera på hur oordning och andras mobilsamtal etc. skulle påverka den processen.
LikeLike
Ortmark eller Kroksmark, Jan?
LikeLike
Kroksmark ska det vara. Freudiansk felsägning?
LikeLike
Tänkte jag på Ortmark som skjutjärnsjournalismens fader och avslöjar att jag upplever Kroksmark som vetenskapens motsvarighet. Någon som i snabbt tempo slänger ur sig många idéer/förslag för att se vilken responsen blir.
Jag försöker analysera min avsky för honom och inser att han representerar en konkurrerande vetenskapsgren som delvis överlappar just mitt område kreativitetsforskning men kommer in från ett annat håll. Jag erkänner att ifall någon företrädare för mainstream kreativitetsforskning skulle ha ordnat så att de kom i rampljuset och öppnade möjligheter för ökade anslag så skulle jag inte blivit lika arg.
Visst är det ändå en stor fara när forskare stövlar omkring långt ifrån sin expertis?
LikeLike
Intressant – på lärarutbildningen har vi enheter som försöker muta in olika kunskapsfält och det leder till ständiga gränsdragningproblem när någon lägger beslag på ett viktigt men svårtolkat begrepp som t.ex. “lek”, “samhälle”, “natur”, “språk”, “medier” eller “kultur”.
Av tradition har nog esteterna framställ sig mot mest “kreativa” men jag anar att den här uppdelningen bara är korkad och menar att det naturvetenskapliga fältet är helt beroende av kreativt tänkande! För oss som sysslar med små barns utveckling (och många är inspirerade av reggio emiliafilosofi) är det väldigt underligt att försöka “lära ut” kreativitet. De flesta barn föds med oanade resurser och skolans uppgift är att ta tillvara och utveckla dessa.
LikeLike
Jag som kommer från en kunskapstradition där man bygger kunskap som en ständig dialog/kommunikation applicerar det förstås på de elever jag möter men tycker att det också är ett naturligt synsätt hela vägen ner till de yngsta. Mognaden hos individen, förkunskaperna och det nya i dialogen samspelar hela tiden i en process där helt nya saker uppstår.
Att kreativitet kräver arbete är verkligen ytterst sant även för Picasso. En stor del av mitt yrkesliv har handlat om att lära ut kreativitet och då har erfarenheten gett mig en stor avsmak för olika patentmediciner.
LikeLike
För att lägga en pusselbit till om det här med kreativitet.
Den medicinska forskningen har visat på ett mycket intressant fysiologiskt fenomen.
Vänstra hjärnhalvan står ju för logik och ordning. Högra för bildseende och språk, om jag inte minns fel. I debatten om kreativitet har man, som du Mats, sagt är det är högerhjärnorna som står för det.
Rent biologiskt har det visat sig att när man ägnar sig åt kreativit skapande är det blodflödet i pannlogen från båda hjärnhalvorna som flödar. Spännande eller hur.
Kreativitet kommer både ur kaos och ordning.
LikeLike
Jag vet att det finns många teorier om det här, men tror att det är ganska personligt. Själv brukar jag säga att “begränsning befriar” och tycker om att skriva i stränga versmått. Gärna under viss tidspress till ett sammanhang som är beroende av mig. Då får jag ur mig en hel del saker förvånansvärt snabbt.
Om det sedan är en trygg miljö där man får misslyckas tror jag det underlättar processen. Jag är orolig för att skolans bedömningar tämjer kraften och skapar fel fokus. Jag menar att det ska vara självbelönande (kanske med lite applåder…)
LikeLike
Min erfarenhet pekar på att återkoppling alltid är en enormt viktig sak för kreativitet. Mitt första patent hade aldrig blivit något om jag inte hade råkat ut för en otrolig sågning som gjorde att jag förbättrade idén på mängder av punkter.
Att se kritik som något som hjälper en framåt och inte som att man misslyckats är en väldigt viktig sak att förmedla som lärare. Den första varianten att någon bryr sig kan vara mycket mer verkningsfullt än kortsiktiga morötter, den andra varianten att någon får en att känna sig misslyckad är usel för ett kreativt klimat.
LikeLike
@Mats. Intressant att du fortfarande lever i flumvänsterns paradigm om arv och miljö och vägrar inse att kreativiteten är en balansakt av kaos och ordning.
@Jan. Utan misslyckande ingen framgång. Det du pekar på en kardinalsynd som präntats in i svensk folksjäl sedan Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme med det trygga samhället och folkhemmet.
I ett jolmigt och tryggt samhälle, där alla ska vara lydiga lönearbetare, skapar man ingen kreativitet. För det är ju så att, av 10 idéer är möjligen 1 realiserbar.
Ta snarare tillvara den erfarenhet och kompetens som ligger i misslyckandet.
Håller på att studera AO Wallenbergs framfart i Sverige på 1800-talet. Från rika handelshus med enorma inproduktiva kassakistor till banker för industriella satsningar.
Det intressanta var att han åkte på pumpen regält under finanskrisen på 1870-talet och var helt utblottad. Då sågs det inte som en hämsko utan en möjlighet att jobba tillbaka och skapa sig en framtid. Resten är historia.
LikeLike
Jag tror inte att de nya entrepenörerna har uppfunnit kreativiteten – även om de ibland tycks vilja monopolisera begreppet.
När jag funderar på varför det var så spännande att arbeta i förskolan under 25 år kommer jag ofta tillbaka till den där svårfångade känslan av frihet. Vi kunde verkligen experimentera och sätta igång med ganska storslagna projekt med oklara målsättningar.
https://lumaol.wordpress.com/2007/09/01/en-sentimental-dares-bekannelser/
Kanske var drivkraften “Att inte ha tråkigt på jobbet”, i bästa fall hade vi nog tankar om att det fanns något lärorikt i att bygga en tunnel, koja, linbana, stridsvagn, sjörövarskepp, skrotbil eller trädkoja.
Men det är inte som Plura tycks mena att enbart ett av tio går i mål. Jag förstår inte den tanken?
För mig kräver kreativitet ett visst mod och självförtroende. Varje gång jag skriver ett inlägg eller kommentar är jag liiiite nyfiken på hur det ska sluta. Ska jag upprepa mig själv och rasta käpphästar – eller (hoppas, hoppas, hoppas) ska det komma något som liknar en ny tanke.
Jag är fortfarande lite nyfiken på mig själv och kreativiteten är ett sätt att utforska mina resurser.
LikeLike
Som mentor möter jag många studenter som oroar sig för den här dimensionen av läraryrket:
– Kommer jag att kunna skapa ordning i klassrummet?
Jag förstår dem och vill gärna uppmuntra dem att fundera över ledarskapets olika möjligheter. Samtidigt blir jag bekymrad över att de andra delarna hamnar i skymundan.
Ett typsamtal:
Mats: Hur tycker du att lektionen gick?
Student: Jättebra, de gjorde precis som jag sa!
Mats: Vad tror du de lärde sig?
Student: ?????????????????????????????
LikeLike
När blivande lärare frågar mig hur jag förhåller mig till ordning i klassrummet brukar jag först be dem definiera vad de menar med ordning. Begreppet är så vittomfattande att diskussionen riskerar att bli enbart snömos om man inte börjar med att definiera vad man menar.
LikeLike
Att få återkoppling på sitt sätt att lära ut på ett djupare plan än att mäta hur intresserade eleverna blir är oerhört svårt och jag förstår att studenten reagerade med ??? Själv får jag ofta ingen riktig återkoppling för ett antal lektioner senare när momentet återkommer som förkunskaper. Med tiden har jag väl i och för sig övat upp känslan för om det blev bra eller inte men skulle ibland ändå känna mig lite ställd av din fråga.
Att frågan väcker så mycket frågetecken är naturligt men det är samtidigt en fråga som det är oerhört bra att du ställer.
LikeLike
Väl formulerat, Jan. Det är viktigt att frågan ställs, men det är en fråga att reflektera över, inte att besvara.
LikeLike
Jag tror inte heller på att det går att enkelt mäta “lärandet” annat än när det gäller faktanivån – men samtidigt blir det besvärande när frågan om varför man gör något blir osynlig.
Många hänvisar till traditioner (“så brukar de göra”) eller boken. En stor del av detta innehåll går att hänföra till Lgr61…
LikeLike
Hur menar du när du skriver att frågan görs osynlig?
LikeLike
Det är en väldigt sträng och svår fråga som om den inte går att besvara på ett trovärdigt sätt ställer hela skolans berättigande på sin spets.
De flesta går ju på och låtsas som om det finns en djupare mening med våra liv och skolan står och faller med frågan “Vad tror du att de lärde sig?” eller den mildare varianten “Vad ville du att de skulle lära sig?”.
Eftersom de är så hotfulla är det lättare att fokusera på de enklare metodiskt disciplinära frågorna “Satt barnen stilla?” eller “tog de av sig kepsarna?”.
LikeLike
Hotfulla? Hur menar du då?
LikeLike
Det hotfulla ligger i den underförstådda figuren “Jag vet vad jag vill att barnen ska lära sig och har en tydlig plan för hur det ska gå till”.
Till sist finns det många andra nivåer som är mer skuldbelagda (Jag tycker det här är roligt, jag vill att barnen ska tycka om mig, alltid lär de sig något o.s.v.)
Men i en målstyrd skola är det svårt att sätta ord på det här oförutsägbara lärandet. Där för är det lättare att använda enkel förmedlingspedagogiska modeller där information förpackas och transporteras från lärarens till barnets huvud.
LikeLike
Öh, nu Mats måste du nog förklara dig!!!
Vad är det som stör dig, med en målstyrd skola och det oförutsägbara lärandet???
Kan inte förpackad förmedlingspedagogik vara målstyrd? Jag häpnar om okunskapen.
LikeLike
Målstyrning är det man tillämpar i alla situationer där man vill skapa kreativitet och då för att det just låta vägen dit bli så fri som möjligt. Alla former av regelstyrning, pliktstyrning begränsar mer. Du efterlyser väl i och för sig något slags kaos där alla gör vad de vill och den sortens aktiviteter är vanliga i kreativa miljöer men bara som ett komplement till målstyrning. Jag efterlyser ett minskat kursplaneomfång av obligatoriska moment i grundskolan men är det du syftar till.
Mats, Du har tagit upp den här frågan på många olika sätt med intressanta vinklingar men hela tiden känns det som att resonemanget haltar. Du kanske skulle skriva ett inlägg om detta och riktigt reda ut dina ambitioner och fördelar och nackdelar.
LikeLike
Tack Jan, det borde jag nog eftersom jag kommer att vara inblandad i en kurs om entrepenöriellt lärande till hösten kanske det är viktigt att reda ut positionerna.
Jag misstänker att en hel del av de lärare som ska gå kursen tror att det handlar om att “så startar du ett företag” medan andra är mer intresserade av hur man skapar ett kreativt klimat.
Idag är det ytterst svårt att kritisera målstyrning som princip – den tycks mig aningen heligförklarad – men vi måste också kunna diskutera baksidan med det här förhållningssättet. Själv försöker jag leva väldigt mycket i nuet och undviker gärna personer som jag upplever som alltför målstyrda. Åtminstone utanför de rent yrkesmässiga sammanhangen. Min misstanke att de vill ha något av mig som de kan använda gör mig kanske paranoid – det räcker med att möta en massa studenter som försöker koda av mig för att få bra betyg…
LikeLike
@Plura “Kan inte förpackad förmedlingspedagogik vara målstyrd? Jag häpnar om okunskapen.”
Jo och det är just detta som är problemet. Målstyrningen är ett utmärkt redskap för att styra och mäta enkla processer och därför gynnas de i förhållande till andra och mer svårgripbara dimensioner av lärandet.
Varför ska vi hålla på med demokrati och kritisk reflektion om vi ändå inte belönas för det?
LikeLike
Mats, jag tycker du ska fundera på om det egentligen är målstyrning det är fel på och om det är detaljstyrning du vänder dig mot. Ifall du kanske prövar något uttryck som “visionsstyrning” och funderar kring det så kanske du kan hitta ett bättre sätt att formulera alternativet till det du tycker hämmar kreativiteten. Ett rent kaos helt utan styrning ens långsiktigt är för mig ett mycket obehagligt scenario med bara förlorare.
Detta lilla föredrag kring motivation och skillnaden mellan användning av små tydliga morötter eller breda motiverande saker som att känna sig betydelsefull känns ytterst relevant i den här diskussionen.
LikeLike
Med emfas har jag hävdat att kreativ behöver både kaos och ordning.
Eftersom jag utvecklat tjänsterprodukter hela mitt liv vet jag av egen erfarenhet att bara fokusera på det ena eller det andra hamnar man fullständigt fel.
Värsta sorten är att vid varje projektmöte tugga om alla procedurfrågor utan att ägna sig åt just det där kreativa lösningarbetet. Därför måste du på ett eller annat sätt standardisera procedurfrågorna så de inte tar 90 % av tiden.
Sedan det här med att inte kunna målstyra demokrati och kritisk reflexion. Jo det går. Har haft många uppfinningsrika lärare och skolledare som kommit fram till eleganta lösningar på detta.
Det är bara fantsin som sätter gränser. Läs de avsnitten noga i boken om tjänstekvalitet.
LikeLike
Pingback: Oppositionen har en idé! « Tysta tankar