De flesta tycks trivas väldigt bra med målstyrning. Tydliga och utvärderingsbara mål ger riktning åt arbetet och känslan av att det finns en gemensam plan är delvis berusande. Vi vet vart vi är på väg och vi vet när vi är framme. Alla är glada.
Ändå har jag ofta en smygande misstanke om att de här målen är en kuliss och att det verkligt spännande händer bakom dem.
Idag är jag mållös.

Ska vi ta om diskussionen från förra sommaren?
LikeLike
Njae… Det låter inte så lockande. Jag borde nog länka!
LikeLike
Jag skäms lite över trötta repriser, men
den här diskussionen (121 inlägg) är faktiskt värd att läsas om!
https://lumaol.wordpress.com/2009/07/29/vi-har-ju-malen/
Har det hänt något? Förutom skollagen?
LikeLike
nu har jag inte läst er diskussion från förra året, men är inte den centrala frågan: Vem äger målen?
LikeLike
Gå in på länken Mats har i sitt inlägg och läst!
LikeLike
Plura har ord för det mesta och jag lutar mig tryggt mot hans auktoritet när det gäller tolkning av centrala dokument.
Men å andra sidan har ordet “äger” en hel mängd betydelser som är svåra att fånga på den juridiska nivån. Det går att se skolan som en affär där eleven tecknar ett kontrakt att följa de regler och mål som gäller vid utbildningsinstitutionen. Om du söker till ett högskoleprogram är det rimligt at du har orienterat dig i vilka mål som finns. Förhandlingsutrymmet är liksom begränsat eftersom de övriga studenterna har köpt ett paket som förväntas innehålla vissa element.
Utifrån en sådan konsumtionsmodell går det inte att med bibehållen trovärdighet tala om att studenten/barnet skulle kunna “äga målen”. De är objekt för uppfostran/kunskapskonsumtion och undervisningens syfte är då att förpacka de här modulerna i så trevliga portioner som möjligt.
Samtidigt försöker jag göra skola till en plats för oväntade möten och en gemensam diskussion om vilket tolkningsutrymme som finns bakom de här stela formuleringarna.
Men det är en diskussion som riskerar att bli en form av kuliss om läraren upplever sig som hårt bakbunden av kriterier och studieplaner. Då är det tillsynsmyndigheten som “äger” målen och vi andra får tävla i exegetikens snårskog… och där vill man inte vara…
LikeLike
Visst är det den centrala frågan.
Jag skulle frankt säga lärarna för de mål som är relaterade till de avsnitt som berör pedagogiskt arbetet baserat på läroplanen. Rektor de övergripande målen baserat på huvudmomenten i läroplanen.
Kursplanens kunskapskrav omvandlat till målen är elevens.
Märk väl att jag säger inget om huvudmännen.
Enligt nya skollagen är de befriade från det pedagogiska uppdraget. Det är förskolechefer och rektorer som har det.
När jag säger baserat på innebär det att du måste översätta luftpastejerna i läroplanen till din konkreta vardag. Då finns det en teknik som heter SMARTA mål som är väldigt användbar.
Akronymen är: Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt, Tidssatt, Ansvarstilldelat.
Och sedan måste en farsot i skolan arbetas bort. Förblessen att omskriva och vara otydlig. Ordet SKA skall användas!!!
LikeLike
Vilket ansvar har huvudmännen, mer specifikt?
LikeLike
Om jag ska ta skollagens lydelse: planera, följa upp och utveckla utbildningen.
Skollagen skiljer på begreppen utbildning och undervisning. Den senare är skolans grej med rektor som ansvarig och lärare som genomförare.
LikeLike
Huvudmannens uppgift är väl att ge förutsättningar? Jag är rädd för att den här uppdelningen mellan “UTBILDNING” och “UNDERVISNING” riskerar att skapa nya problem. Men om uppgiften är att skapa utrymme för friare tolkningar på skolnivå är jag med.
Är det inte så att huvudmannen kommer att få stå med Svarte Petter till sist? Politikerna som de perfekta syndabockarna när det inte blir som staten tänkt?
LikeLike
Du behöver inte vara rädd. Det kommer det att göra.
Jag har från början påpekat, då har jag bara kollat kapitel 4, att Björklund och Alliansen fiffigt sneddat kommunen.
När jag nu mera djupgående i lugn och ro kan läsa både lagen och utskottets betänkande lyser det igenom att huvudmannen står med Svarte Petter. Massor av skyldigheter men mindre rättigheter som det ser ut hittills när jag läst. Kan ändras när jag lyckats mangla igenom allt.
LikeLike
Keep me posted!
LikeLike
Viktigt att, som du Plura, fokusera på att människor, politiker, lärare och elever, har MÅL. Utbildning har inte mål, det är bara en ganska abstrakt idé.
Nu höftar jag lite, men om vi resonerar så här: Ägandet av målen handlar om huruvida målen är externa eller ej i förhållande till verksamheten/processen.
Om de är externa, påtvingade utifrån, vilket de till stor del är i dagens skola (åtminstone för eleven) så skapas en distinktion mellan mål och medel som kan vara hopplös att övervinna.
Medel och mål bör egentligen vara detsamma och vara fullständigt i handen på eleven. Om jag får bestämma…
LikeLike
Nja, målet är slutpunkten och medlet är hur du tar dig dit.
LikeLike
Jag tror inte heller att den här uppdelningen mål/medel (som ständigt förekommer i texter som försöker romantisera frihet att välja metoder) är hederlig.
“Ni får göra som ni vill bara ni mår målen”, är en klyscha som bortser från att mål och metoder alltid är sammanflätade i oupplöslig förening.
Frågan om elever/studenter i någon mening kan “erövra målen” och göra dem till sina egna tror jag är extremt komplicerad. I värsta fall använder de sin överlevnadsreflex och då handlar det om att göra anpassningen så smärtfri som möjligt. Eftersom jag inte har något val så får jag väl lära mig reglerna och gilla läget! Det handlar ju bara om 12 år av mitt liv…
LikeLike
Förstår att det tokar till sig.
Och det är väl därför det blir så fel i skolvärden. Jag har sett allt för många ambitioner, aktiviteter och medel som mål. Inte undra på att det går åt skogen eftersom man därmed inte får en riktning. Om jag tar ordboken till hjälp är mål = slutpunkten på en förflyttning.
Vägen dit är medlen eller arbetssätten. Resultatet av förflyttningen ska utvärderas.
Därför predikar jag med den drucknes envishet: Mål, Arbetssätt och Utvärdering (när o hur). Och skapa målet med tekniken SMARTA.
LikeLike
Jag är glad att du försvarar den positionen, men tror att det finns utrymme för en alternativ tolkning som handlar mer om riktning och upplevelse av mening.
Du vet det där med vägen som gör mödan värd.
Själv har jag inga illusioner om att “komma fram”, men drömmer om en dag av ro.
LikeLike
Jo, vägen med Karin Boye för ögonen är väl bra.
Vi ser nog samma sak men du vill på romantiska vägar inte se starten och målet utan det där emellan.
Men så är romantiska icke tävlingsmänniskor. Låt oss drömma och glömma bort imorgon….
LikeLike
Jag tror inte att min familj skulle beskriva mig som “icke-tävlingsmänniska”.
Men jag är ganska bra på att drömma!
LikeLike
Då är vi samma andas barn…..
LikeLike