Pedagogiskt ledarskap?

Jag förbereder en lektion om något som kallas “pedagogiskt ledarskap” och bläddrar i Stensmos heltäckande bok. Han identifierar sju möjliga kategorier av störande moment och nu behöver jag bloggläsarnas hjälp med att fokusera. Vad är den viktigaste orsaken till att lektionerna inte blir som vi vill?

De två sista hittade jag på själv.

Kanske är jag inte övertygad om att ordning är det viktigaste i skolan, men jag anar att ledarskap  kommer att vara en eftersökt central egenskap/färdighet i den framtida lärarlegitimationen som ska utfärdas på lokal nivå.

10 thoughts on “Pedagogiskt ledarskap?

  1. Eftersom du frågar om “lektioner” tänker jag på enskilda misslyckanden och svarar “Lärarna”. I stort sett varje gång jag har gått ifrån en lektion (eller skoldag) med den där gnagande känslan av att “det här gick inte riktigt som jag tänkt mig” har jag efter lite rannsakande tvingats konstatera att jag har varit dåligt förberedd eller inte varit personligen “på topp” pga dålig sömn, sjukdom eller något liknande…

    Vidgar man frågan till varför “undervisningen” inte blir som man vill blir nog svaret “resursbrist”. Med mindre grupper, bättre anpassade lokaler och modernare utrustning tror jag att jag skulle lyckas bättre.

    Like

    • Usch – till sist hamnar skulden i lärarnas knä och jag tror det är svårt att förhandla bort den här aspekten.

      Du skulle alltid ha kunnat vara lite roligare…

      Like

    • Varför “usch”? Den biten går ju i alla fall att göra någonting åt! Det vore värre om man kände att lektionerna gick åt pipan pga en samhällskris eller någon av de andra punkterna som man inte kan påverka.

      Like

      • Det kanske beror på vilket förhållande man har till skuld. en del njuter av den och utvinner kraft. Andra lider och paralyserar sig själv med anklagelser.

        Då är “samhällskris” ett bra mantra!

        Like

        • Jag håller med Christer: lärarna – och resursbristen. Men jag tolkar det inte som att skuldens då i slutändan är lärarens. Självklart måste en lärare ha resurser för att göra ett gott jobb.
          Precis som en bagare behöver (rent) mjöl och äkta smör, en pianist en bra flygel, en trädgårdsmästare god jordmån, vatten och kanske en spaljé.
          Jag är en som lider och emellanåt paraplyserar mig själv med självanklagelser och skuldbeläggande- men jag anklagar även resursbristen och organisationen, jag vägrar ta på mig skulden ensam! Så då är det en samhällskris – men vad säger att samhällskriser inte går att förändra? Inte på lektionen på torsdag kl 8,10-8,50, just – men till nästa läsår?!

          Like

  2. Hmmmm, hur fritt får man tolka di olika alternativen? Kan man tolka in det faktum att samhället har förändrats och det faktum att skoltänket blivit kvar i det samhälle som fanns innan det samhälle som fanns igår kolliderar med det samhälle som är idag till samhällskris, eller hänför man det till att läraren är dåligt uppdaterad eller att eleverna tillhör den nya tiden och ungdomskulturen således inte funkar ihop med det gammaldagstänket eller till att eleverna tämligen sunt struntar i förväntningarna om att de ska ha tråkigt och sitta stilla eller hör det till skolning?

    Du skrev ledarskap och lektioner i plural, och då blir det ett helt annat svar än om det gäller en enskild lektion.

    Inte mycket nytta av detta svar, gissar jag =)

    Like

    • Jag inser att vi har att göra med överlappande kategorier och att de här uppdelningarna och modellerna inte är mycket stöd när den berömda komplexiteten biter näsan av oss.

      Ändå CM-litteraturen fylld av teorier som ska ge de stackars blivande lärarna redskap att stå pall när klassrummet svajar.

      CM=class room management (vem behöver ett sådant ord?)

      Like

      • Ett utmärkt ord som ju visar att det inte bara handlar om ledarskap, utan om att ett övergripande begrepp som inkluderar allt från möblering till elevrelationer.

        Det är inte synd om de blivande lärarna, de är inga stackare. Det är inte synd om de befintliga lärarna heller. Låt oss en gång för alla kasta av oss offerrollen och aldrig mer ta på oss den, inte ens till maskerad, räta på ryggen och uppföra oss som de kapabla, kompetenta yrkesmänniskor vi säger oss vara.

        Teorierna är inte roliga att tugga i sig alla gånger, men de ger var och en en aspekt, en del av det som så småningom blir den mosaik av erfarenheter och kunnande det innebär att vara erfaren lärare.

        Like

  3. Jag tror att det finns andra aspekter – att läraren inte riktigt håller kvar vid fokus – det gör att undervisningen blir splittrad och jag skulle önska att läraren fullt ut höll sitt fokus. A-M

    Like

Leave a reply to Christermagister Cancel reply