Mina kolleger Ann-Christine Vallberg Roth och Annika Månsson har visat att IUP används slarvigt och i många fall kränkande på förskolor och skolor. Man skulle kunna tänka sig att staten reagerar med en kraftfull insats för att råda bot på detta. Regeringen väljer att gå den andra vägen:
Björklund förklarar:
De nya bestämmelserna har ett omvänt skaderekvisit. Det betyder att utgångspunkten är att allt är hemligt. Bara om ingen lider men kan uppgifter lämnas ut.
Bakgrunden är att skolorna sedan några år måste dokumentera hur eleverna utvecklas.
För varje elev ska finnas en utvecklingsplan och lärarna ska ge skriftliga omdömen. När det dyker upp problem ska ett åtgärdsprogram skrivas.
Lärarna vågar inte skriva viktiga men känsliga uppgifter om eleverna om en prövning enligt dagens lag visar att uppgifterna kan lämnas ut, säger Jan Björklund.
– Om man skriver ett dokument så vet man aldrig när det skrivs, vad som bedöms vara offentligt eller inte. Jag har hört lärare och rektorer som menar att de här reglerna gör att man blir hämmad när man skriver de här dokumenten. Jag har vägt det mot om det finns något stort allmänintresse av att få ta del av hur lille Kalle utvecklas i skolan. Det menar jag att det inte gör, säger utbildningsminister Jan Björklund.
Jag menar att det finns ett stort allmänintresse av att kunna kontrollera hur lärare formulerar sig om barns utveckling. Spåren förskräcker.
Vem anmäler vem?
Tysta tankar 
Visst är det så att det förskräcker när man läser lärarnas skriftliga omdömen. Det otydliga, oprecisa och fulla med floskler och personbedömningar. Skulle snarare säga att de är nya tidens uppförande betyg, fast sådan inte är tillåtna.
Och det är skrämmande att lärare är så dålig på det skrivna språket. Som om det är tangenterna som flyttar på sig när de ska skriva. Dom skulle behöva sätta sig på skolbänken och lära sig att forumleringskonsten och ords exakta betydelse.
LikeLike
Jag är nog mer bekymrad över den etiska aspekten!
Det finns gott om exempel som tar sig stora moraliska rättigheter när det gäller att ha åsikter om barns och familjers hygien, klädstil, bordsskick, tevevanor och allmänt uppförande. Sådant som ligger långt utanför en målstyrd skolas domäner.
LikeLike
där jag arbetar har IUP inom förskolan ersatts med en “intressekartläggning”, som då inte lägger fokus på mål (som inte alltid nås) utan enkom på barnets intresse samt hur dessa intressen skall utmanas och utvecklas. en mycket bra innovation.
LikeLike
Det verkar rimligt – frågan om dokumentets status är fortfarande olöst inom förskolan. Tyvärr går tendensen nationellt mot en mer skolliknande dokumentationstanke och testraseriet kryper allt ner i åldrarna.
Att bli kartlagd är alltid ett ingrepp – men det går kanske att göra med någon form av värdighet. Kanske.
LikeLike