I en Bolognaanpassad högskola är målen grundläggande för verksamheten. Vi lärare lägger ner massor av tid på att skriva mål som fångar kursens kärna och försöker hitta formuleringar som både är precisa och öppna för tolkningar. Det svåraste är kanske konsten att skriva fram progression mellan kurserna. Vi vill att utbildningen ska vara utmanande och att förväntningarna skruvas upp under utbildningen.
Det finns en uppenbar risk att denna målfokusering blir svårkommunicerad i förhållande till studenterna – även om vi ständigt tjatar om att “Det är m-å-l-e-n som är viktiga – fokusera på dem!” finns det en uppenbar risk att de använder gamla studiestrategier (Vad ska vi läsa?, Vad vill du jag ska kunna?, Hur många sidor? o.s.v…)
En tankeställare för oss lärare var den student som inför omtentamen ställde frågan:
– Måste vi kunna alla målen utantill?
Det var inte så vi tänkte. Frågan tvingar mig att stanna upp. Jag hör ett nödrop och anar en brist på studieteknik som gör livet på svåruthärdligt. De gamla strategierna fungerar inte och vi lärare förstår inte hur stort glappet mellan gymnasium och högskola är.
Sakta lägger båten ut från land - vy från biblioteket Orkanen
Tysta tankar 
När jag nu ändå återvänt hit kan jag väl hjälpa till att bryta hegemonin som uppstod igår. Efter att ha bytt roll från lärar- till filosofistudent har jag lärt mig att “alla som går lärarhögskolan blir relativister”. Här avses sanningsrelativism av det allra allvarligaste slaget!
Det omdömet är kanske litet hårt, tycker jag. Men när jag hör att mina gamla kurskamrater till svar på frågan “vad är egentligen en ‘text’?” fått höra att “Rummet är en text. (…) Hela världen är en text!”, så kryper jag ihop mentalt. Ska jag verkligen tillbaka dit? Sedan tänker jag på Sture Alléns kommentar i SvD härom månaden.
Min (egentligen rätt lilla) erfarenhet är att alla svävar på poängerna. Det enda man förstår är att vad man tror är rätt väg att gå i studierna, det är fel.
Den text som kan läsas inte den verkliga texten.
Det ord som kan sägas är inte det verkliga ordet.
Icke uttalat är det begynnelsen till himmel och jord.
Däremot uttalat är det alla tings moder.
Därför:
Den som icke söker ordens innebörd, blir varse deras mysterium.
Den som dock söker deras innebörd, blir bara varse ordens gräns.
Dessa båda har samma ursprung, men får olika namn.
Tillsammans kallas de: Det outgrundliga.
Texten är det outgrundligas outgrundlighet,
ingångsporten till alla mysterier.
LikeLike
Ouppps – nu blev det så där härligt djupt igen!
Det här semiotiska gränslandet är kanske nödvändigt att utforska om vi vill komma bort från den allra enklaste färdighetsfixeringen och jag tror många studenter gärna klamrar sig fast vid ett ganska naivt sanningsbegrepp. Men det känns ganska elakt att skicka ut någon i den här djungeln utan karta och kompass – även om din tolkning är lika god som min.
Allén pläderar för en gräns mellan text och uttryck. Det får jag fundera vidare på. Kanske romantiserar han textens betydelsebärande funktion?
LikeLike
Att parafrasera Tao Te Ching var ett uttryck för något liknande, egentligen. Om jag utan vare sig humor eller att vara kategorisk skulle sätta fingret på ett av de två ting jag verkligen saknat i min kontakt med våra didaktiska kurser här uppe, så är det språkbruksdefinitioner.
Vad det andra är har jag fortfarande inte kommit underfund med så pass att det går att formulera något ännu, men det berör definitivt vad inlägget handlar om. Märkligt nog specifikt för didaktiken. (Det där var ingen sarkasm – det är märkligt.)
Jag är intresserad av glappet.
LikeLike
Jag tror att vi klamrar oss fast vid estetiken som ett försök att komma åt det här glappet mellan tanke och känsla. det gårr kanske att stå ut med vaghet och komplexitet om vi kommer överens om att det är ett värde i sig – som vi kanske till och med kan kalla konst.
Men det är en ytterst riskabel storhet som spränger ramarna för konventionellt kursplanetänkande.
Didaktikens eviga vad-hur-varförande kanske måste kompletteras med andra dimensioner. Jag tror det var Säfström som försökte föra in en etisk nivå “med vilken rätt?” och när det gääller tolkning av text tror jag det är tacksamt att hålla den här maktdiskussionen levande. varför skulle min tolkning vara bättre?
LikeLike
Eftersom jag läser antik utbildningsfilosofi just nu så får du mig att tänka på Platon. Där var ju estetiken inte bara ett sätt att komma åt glappet, utan vad man faktiskt tränade känslan att känna igen rätt (tankens) slutsatser med.
Oj, jag minns min gamla kammarångest, då som målen var så otydliga för mig, att det där ständiga utvärderandet av om jag skrev rätt mening eller fel bara famlade och slant i blindo. Så apropå konst som lösningen: Ett och annat smygironiskt paper har jag faktiskt skickat genom kvarnarna, det undrar jag om någon märkt. 🙂
LikeLike
I Malmö har kretsen kring Jan Thavenius jobbat med att skaka liv i estetikbegreppet och befria det från dess idealistiska övertoner.
http://www.lararforbundet.se/web/papers.nsf/Documents/00481458
Jag tror inte att deras idéer präglar den nya lärarutbildningsutredningen i högre grad, men för mig har det varit intressant att försöka förstå vad som skiljer “radikal estetik” från andra former.
Ironi kanske är en egen konstart – jag tänker att det finns en stark historisk tradition i att antyda sin verkliga åsikt i en accepterad form utan att bestraffas? Den där lilla skälvningen som antyder att det finns en spricka i den formulerade ståndpunkten – just sådant som en handledare hatar hos sina studenter…
LikeLike
Ett annat problem, från studentperspektivet, är när uppgifterna som ges inte ger någon större förutsättning att uppnå målen…
I dag satt jag med en uppgift som bestod i att granska ett läromedel i matematik för år 3, och i betygskriterierna angavs att jag förväntades göra “en analys” som synliggjorde “hur kön såväl som kulturell och social bakgrund framträder i läromedlet”.
Någon har tänkt ut ett fint mål, men jag finner det svårt att analysera ett material som i stort sett bara består av siffror och tecknade djur efter de kriterierna…
LikeLike
Gott om fina mål är det inte ont om.
Fanns det inget uttalat genusperspektiv?
LikeLike
I matteboken? Det beror på om man vill ge sig in på en diskussion om vad djuren symboliserar… Det finns både älgar och möss, men jag tror att jag avstår från att tolka i de banorna…
I uppgiften finns även frågan:
Hur tas Malmö högskolas tre perspektiv upp i läromedlet (genus, hållbar utveckling och etnicitet/migration)?
Svar: Inte alls, men jag är tveksam till om det räknas som en analys?
LikeLike
Kanske en aning kortfattad för att räknas som analys.
Men jag är glad att du försöker!
LikeLike