Jag vaknar med ett ryck av morgontidningens duns och möts av ytterligare ett larm om det dåliga resultatet (läs betygen) i Malmös skolor.
Fast om man ska vara noga är det ganska svårtolkade siffror och höstbetygen är en riskabel värdemätare. Många lärare använder s.k. IG-varning som en form av stimulanspaket.
Om vi inte vet vilka nya elevgrupper som kommit till och hur stor andel förberedelseklasser som ingår i statistiken – ja då är det meningslös statistik. Detta tycks inte bekymra debattörerna i kommentarsfunktionen. Det är aldrig för sent att hacka på skolan och här frodas vilda teorier om diverse syndabockar fritt.
Just shoot me!
Tysta tankar 
Jag ska börja kalla dig Lucky Luke. Alltid först med att blogga från sydsvenskan. Det är synd att sydsvenkan lämnar analysen av bilden av skolan till kommentarfältet. Var har skolforskarna tagit vägen?
LikeLike
Det har blivit som en vana – en daglig dos adrenalin, sen känns livet mycket lättare.
Skolforskarna ja… finns dom?
Antagligen vill de inte smutsa ner sig i de här sammanhangen, men jag väntar på de engagerade studenterna!
LikeLike
IG-varning?
Det finns inte IG på grundskolan. Så vad den har för nytta förstår jag inte.
Det här med bedömning och betyg samt IUP, är det skolans sämsta gren fortfarande? Verkar så när man följer debatten.
LikeLike
Du har rätt – det är gymnasiesnack. Men meningen är densamma:
– Skärp dig nu!
LikeLike
Kan man kommendera “skärp dig nu!” Hade någon sagt det eller skrikigt det till mig i tonåren hade jag bett vedbörande och dra dit där lite varmt.
LikeLike
Det som Mats kallar IG-varning förekommer ibland någon månad innan betygsättning och ska snarast ses som en “väckarklocka” till både elev och föräldrar om att läraren saknar underlag för att kunna göra en bedömning när det är dags. Det kan vara ett prov som inte är gjort eller en uppgift som inte är redovisad. Den varningen syns ju inte i statistiken.
Det som skulle synas i statistiken är väl om läraren inte ger ett godkänt betyg till hösten. Detta åtföljs då snarast med kommentarer av typen “jag kan tyvärr inte ge dig godkänt i ämnet ännu pga att du inte har visat att du når målen. För att jag ska kunna sätta ett godkänt betyg krävs att du…”
LikeLike
Det vare en väldigt negativ syn. Är det genom hot eller framhävande av brister man ska inbilla sig att lyfta individer?
Nej, är det inte genom att säga att du är bra på detta och detta men du behöver nog jobba med dessa och dessa saker för att nå det du behöver för att bli bättre…..så du skapar elever som når de höjder de behöver för att komma vidare i livet.
Det finns ju två sätt att se på detta. Det ena, de flesta ger upp när man hör att man inte duger, medan det andra är tvärt om. Hörde jag det i tonåren, för all del även i idag, blir jag tvär tvärför-b och motbevisar. Hur många gör just det när man för en IG-varning?
LikeLike
För mig som kommer från högskolans strikta uppdelning mellan undervisning och examination är det en smula motsägelsefullt med den här typen av “varningar”.
Uppgiften är att bedöma kunskaperna efter fullbordad kurs och jag menar att tiden dessförinnan ska användas till undervisning – inte goda råd, uppmuntrande tillrop och vaga hot. Det finns en uppenbar risk att elevens ansvar förminskas om läraren försöker bära barnet mot målet.
Bilden av det kompetenta barnet är svår att förena med att allt ansvar placeras hos läraren.
LikeLike
Här har du väl ett problem Mats – i Lpo 94 finns kravet på utvecklingssamtal och IUP. De är ju till för att se elevens progression av lärande och sätta upp målbilder för eleven vart hon eller han ska.
Eftersom du läst Anne-Maries bok, om skriftliga omdömen, på manusstadiumet vet du ju hennes pedagogik att lära ungarna att själva ställa frågor och utvärdera sig själva och läraren. Hade skolan mer sådan pedagogik tror jag inte vi skulle behöva läxor eller “katederundervisning”. Det ger ungarna de verktyg som behövs för att vara nyfiken och analytisk för att gå vidare.
Och det är en himla skillnad mot att gå kurser på högskolan som är ett antal examensämnen för att få ut till exempel en civilinjengörsexamen. På min tid, har jag för mig, att jag hade 50 examensämnen. Och som vuxen har du ju ett helt annat driv att läsa än i grundskolan eller gymnasieskolan.
LikeLike
Jo – vi har en retorik som talar om eget ansvar och en praktik som lägger ansvaret för uppnåendet på läraren.
Den här bilden av förutsägelser (“du är på väg mot ditten om du jobbar datten) är till sin natur ganska mystiska.
Men det är naturligtvis alldlels möjligt att skapa ett system som ger barnen kontroll över sina studier och vi lärare måste hjälpa dem att förstå vad de behöver fokusera på.
Tyvärr är mina upplevelse av betygssystemet betydligt mer cyniskt:
– Säg vad jag behöver göra för att få mitt MVG!!!!
En högst ovärdig förhandling för båda parter och lärarna utsätts för frestelsen att banalisera bedömningen. Betygskriterierna är skrivna på ett sätt som förutsätter ganska djupa kunskaer i ämnet bedömning.
LikeLike
Jag säger varken att det är bra eller dåligt, men vill poängtera att dessa “varningar” inte (enligt min erfarenhet) har någonting med vare sig undervisning eller att lyfta någon till högre höjder att göra. Det handlar mer om att påpeka att vissa obligatoriska uppgifter inte ännu är inlämnade/utförda eller att läraren saknar bedömningsunderlag inom ett visst delmål i undervisningen.
LikeLike