Varje medietränares onda dröm Jan Björklund har kanske nått fram till en brytpunkt i sin politiska karriär. I morse såg jag honom diskutera skolpolitik och Barnuppropet med Mats Ekholm i nästan fem minuter utan att använda ordet flummig. (jag missade inledningen – men antar att den kommer att finnas på nätet snart)
Eftersom det är onsdag och jag är besatt av positiva tankar tror jag att detta är början på en ny våg av folkpartistisk öppenhet och ödmjukhet.
Att vara besatt låter farligt. Björklunds nöjda leende när han pratar om hur han äntligen äntligen ska få sätta åt de där tonårspojksgängen är så obehaligt skrämmande att se, öppen med sina inentioner må han vara med ödmjuk? Jag är skeptisk!
LikeLike
Ibland vaknar jag på ett oresonligt gott humör och tror hela världen om gott. Då försöker jag hålla kvar den känslan ett tag. Men jag inser att underlaget för min optimism är svagt…
Det är något djupt oroande med detta plötsliga intresse för tonårspojkarna – har vi nya syndabockar att rikta energin mot?
Gud bevara människan när Björklund får en idé!
LikeLike
Jag såg också inslaget och noterade samma sak. Däremot satt jag hela tiden och tänkte: Varför låter de honom komma undan med att hänvisa till tonårspojkar hela tiden? Exemplen som togs upp handlade om förskolan och sjuåringar, men Björklund talade om och om igen om tonårspojkarna.
LikeLike
Jag missade inslaget, frågan är nu om jag törs se det för risken är att jag återigen blir oerhört uppretad, jaså det detta med tonårspojkar har verkligen blivit mani hos denna man.
LikeLike
Det är inte det enda han kommer undan med. Att vi som stödjer barnuppropet skulle vara emot betyg och nationella prov är ett av hans uttalanden som jag skulle vilja stoppa upp någonstans i hans fysiska person eftersom det inte stämmer med intentionen i uppropet (även om jag personligen skulle tycka att en betygslös skola skulle vara både intressant och utmanande) och ger en skev bild av syftet med uppropet i fråga.
Som Christer säger: “Varför låter de honom komma undan?”
LikeLike
För att han är major, och pratar som om alla omkring honom vore värnpliktiga. Tänk er Morgonkröök som talar till en obstinat 87an och en förskrämd 91an, det är den bild jag får.
LikeLike