Ibland diskuterar vi distansens betydelse för att kunna göra en rättvis bedömning och jag brukar skryta med att med en professionell inställning är närhet inget problem. Vi har ju mål och kriterier o.s.v.
Idag känns det svårt att upprätthålla denna formella syn på bedömning och betygsättning. Under 3,5 till 4,5 år har jag följt 10 studenter under den verksamhetsförlagda delen av deras utbildning. Jag har sett deras stapplande första försök och jag solar mig i glansen av deras framsteg när de nu under sin sista termin betraktas som fullvärdiga kolleger av sina handledare.
Hela vägen har jag försökt hålla uppe bilden av att de äger rätten att definiera sin egen utveckling. Idealet om den personlige, flexible och ansvarstagande pedagogen förpliktigar till en öppen hållning från min sida. Jag har aktivt försökt styra dem mot att undvika ledtrådssökande i förhållande till mig. Olikhet i tanke och handling är en viktig kvalitet. Jag är lite romantisk när det gäller självständigt tänkande.
Nu sitter jag här och försöker sortera intrycken efter åtta timmars intensiva samtal. Uppdraget att försöka urskilja de som inte bara förstår utan även uppfyller VG-kriteriet känns tungt och i någon mån också meningslöst. Varför slösar jag energi på detta?
Eller är den obehagliga sanningen att jag har kommit studenterna för nära? Jag vill inte sortera mina barn efter kriterier som de inte fullt ut förstår. Risken är stor att de tolkar ett uteblivet VG som att jag bestraffar deras självständighet – och då blir det en sur eftersmak på en lång och intensiv relation
För VG efter den avslutande kursen med vft på avancerad nivå ska studenten kritiskt värderande och med beaktande av olika perspektiv på lärande och undervisning kunna reflektera över sin praktik och sitt läraruppdrag i förhållande till lärandeteori samt kunna utvärdera sin verksamhet/ undervisning och formulera kvalificerade slutsatser med skolutvecklande arbete som tydligt mål.
Och i detta ögonblick tar jag farväl av tanken på att formativ och summativ bedömning är möjlig att förena i samma kropp – studenterna har rätt att veta vem det är de möter. Vännen eller bödeln.
Tysta tankar 
Eftersom du inte verkar ha något emot att jag lägger mig i, kommenterar jag även detta inlägg om bedömning, då det är ett utmärkt exempel på hur man kan ha olika förhållningssätt gentemot bedömning: antingen som ett problem, hot eller svårighet – alternativt som en möjlighet att höja kvaliteten, exempelvis genom ökad medvetenhet hos studenterna.
Måste det t.ex. vara så att studenterna bedöms efter kriterier de inte förstår? Inte nödvändigtvis, skulle jag säga. Och det måste inte heller vara just läraren som definierar vad kriterierna konkret innebär. Målen och kriterierna finns ju angivna från start, och vad är det då som hindrar att lärare och studenter TILLSAMMANS diskuterar och förhandlar om vad de innebär och hur man kan visa att man uppfyller dem? Detta skulle ju innebära att man ger studenterna själva möjlighet att tolka och förstå vad kriterierna innebär, och få insyn i vad som ligger till grund för bedömningen. De kan vidare själva jämföra sina egna (och andras) prestationer med kriterierna, och förhoppningsvis bilda sig en uppfattning om vad som är att betrakta som kvalitet – och då kommer den summativa bedömningen inte längre en överraskning. Återigen handlar det om öppenhet och delaktighet i bedömningen! Om kriterierna varit dolda för studenterna, är det klart att de upplever bedömningen negativt. De har ju inte haft någon chans att sträva mot det som tydligen var eftersträvansvärt, och kanske heller inte givits möjlighet att visa vad de går för i relation till kriterierna.
Kriterierna ger således signaler om att det finns vissa sätt att agera som lärare, vilka är kvalitativt bättre än andra, och utbildningen behöver ge studenterna redskap för att själva kunna värdera vad som är bra och mindre bra i deras yrkesutövning. Och detta behöver faktiskt inte innebära likriktning! Jag tror t.ex. att de flesta är överens om att det är en god kvalitet hos en lärare att kunna motivera varför hon lägger upp sin undervisning på ett visst sätt. Att bedöma huruvida studenten faktiskt kan motivera sin undervisning (dvs. den kvalitet vi vill att de ska utveckla) handlar däremot inte om att styra dem mot ett visst, givet sätt att lägga upp undervisningen – men det innebär att man gör studenten medveten om att det är eftersträvansvärt att kunna motivera varför hon gör som hon gör, samt (och detta är centralt) att man tycker det är viktigt (vilket markeras genom att man bemödar sig med att bedöma det även om det kan vara besvärligt).
LikeLike
Anders, hur ställer du dig till likvärdigheten över tid om man förhandlar målens och kriteriernas betydelse med studenterna?
Och hur ser du på tolkningsproblemet? Dvs. vad betyder målen och kriterierna? Vem vet det? Jag brukar säga att språkligt beskrivna mål inte har en definitiv innebörd utan kan förstås på flera sätt. För att undkomma godtycke föredrar jag att visa upp det Per Måhl kallar för en standard, dvs. en exempeluppsats som fick betyget G o.s.v), eller liknande
LikeLike
Jag drabbades nog av en liten känslomässig översvämning igår. Det specifika lärarutbildningsproblemet handlar ju om svårigheten att fånga in “lärarkompetens” och begripliggöra det med ord.
Bilden av “den goda reflektionen” eller “trohet mot värdegrund” döljer för mig i sin naivitet en ohyggligt stark normativitet som vi bär vidare från generation till generation. Men jag håller så klart med – det är en central kvalitet att kunna förklara varför man gör som man gör. Mitt problem är snarare att skilja “en slutsats” från “en kvalificerad slutsats” – och att kommunicera detta med studenterna.
Igår (under min cyniska svacka) tänkte jag att ett kriterium för VG borde vara att förstå kriterierna för VG.
Här blir också tanken på en standard svårsmält – idealläraren kanske vi bär inom oss, men det blir svårt att förklara innebörden för studenterna. Till sist riskerar sådana normer att fungera förtryckande.
Men jag har haft väldigt spännande samtal och kriteriernas skimrande mångtydighet har tvingat ut oss på okända vatten. Vad är det för skillnad på lärandeteori och undervisningsteori? Luckorna i studenternas kunnande inom pedagogisk filosofi har avslöjats obarmhärtigt. Frågan är om det då är rimligt att begära sådana kunskaper. Men å andra sidan kan man se kriterier som ett sätt att styra utbildning….
LikeLike
Tre kloka saker som jag fastnade för:
1. Om att “skilja ‘en slutsats’ från ‘en kvalificerad slutsats'”. Detta är onekligen ett icke negligerbart problem, såvida det inte finns en tydlig konsensus kring vad en “kvalificerad slutsats” är, t.ex. att den är teoretisk underbyggd eller något sådant. Man bör således noga akta sig för att trilla i fällan att formulera nivåer, där det inte framgår vad man egentligen avser. Ännu värre när man försöker skilja icke-observerbara fenomen av olika nivå, som “god förståelse” och “mycket god förståelse” – hur ska man kunna bedöma det? Jo, genom att operationalisera begreppet förstålse till något observerbart – men varför då inte skriva ut operationaliseringen istället? Som jag ser det, bör nivåerna helst vara kvalitativt åtskilda (dvs. vara av olika kategori) om denna typ av bedömning ska fungera tillfredsställande, och inte vara baserade på en ordinalskala i smyg.
2. “Till sist riskerar sådana normer att fungera förtryckande.” Det finns självklart en sådan risk, och man bör därför använda sådana normer med viss försiktighet. Men denna risk, tillsammans med det faktum att vad som betraktas som bra/dåligt i viss mån varierar med tid, kontex, kultur och geografi, får inte hindra oss från att sträva efter högre kvalitet (så som den definieras just nu) i en utbildning. Men vi ska bara formulera normer/nivåer för de kvaliteter som vi absolut inte vill att studenterna ska kunna kringgå – övrigt bör nog med fördel lämnas fritt.
3. “Men å andra sidan kan man se kriterier som ett sätt att styra utbildning…” Mitt i prick! Kriterier ger inte bara möjlighet att bedöma elever, utan också samtidigt att utvärdera utbildningen. Lär studenterna sig det som var tänkt enligt kriterierna? Om inte, då måste vi ändra på utbildningen!
LikeLike