Det finns en tradition av att se ledarskap som en avgörande kvalitet i lärarrollen. Samtidigt finns det försök att mjuka upp detta med formuleringar som handlar om kommunikativ förmåga – då skulle det kanske bli mindre plågsamt med det ojämlika makt/ansvarsförhållandet mellan lärare och elev. Drömmen om det jämlika mötet i demokratisk anda känns fortfarande avlägsen och de nya detaljerade målskrivningarna ger inte lärarna mandat till långtgående förhandlingar.
Alternativet till denna nakna maktutövning stavas c-o-a-c-h-i-n-g och breder ut sig i samhället. Hur kan jag få barnen att uppleva skolans mål som sina egna? Hur kan jag dölja denna manipulation utan att bli avslöjad?
I DN finns en artikel som reser frågorna på ett bra sätt.
Coachningen kan uppfattas som en dialog på lika villkor, en falsk känsla av frihet hos den coachade.
Frågan är om det går att upprätta något som liknar förtroende mellan lärare/elev (chef/anställd) utan att öppna för en diskussion om mål och metoder.
Man bör också tänka på att coachning inte bör användas när man redan vet vilket svar man vill få. Då bör man i stället tala om vilken lösning man tänkt sig på en gång. Det handlar helt enkelt om att inte lova mer än man kan hålla.
Jag säger som uppfinnaren i Lorry:
– Aha! Tänkte inte på det…
Tysta tankar 
Jag är ingen anhängare av coachingfenomenet, jag uppfattar det till vissa delar som en modefluga som kan behöva mer seriös och sakkunnig offentlig genomlysning av dess fördelar och nackdelar. Därför är det tråkigt att DN publicerar en oseriös artikel beståendes av en massa löst tyckande.
Argumentationen i artikeln är kliniskt fri från varje tänkbar hänvisning till vetenskapen och forskningen inom området. “Experten” undviker till 100% faktabaserade argument, utdelar sin dom över coachande chefer uteslutande med hjälp av obevisade påståenden, vinklingar och retorik, dvs ren verbal manipulation. Snacka om ironi.
Det första problemet är att DN plockar denne dansk rätt ut ur luften och leker att han är en expert, utan att presentera några fakta som ens vagt antyder att han besitter någon form av relevant expertis kring coaching. Varför i hela friden uttalar han sig om coaching i DN? Finns inget som belägger eller ens troliggör att dansken är en lämplig person att uttala sig i frågan. Inga synbara meriter eller dokumenterad expertis inom något relevant sakområde, som tex organisationspsykologi eller ledarskapsforskning. Ingenting.
Istället sägs han lite löst vara “filosof”, något som inte på långa vägar utgör en seriös, relevant vetenskaplig merit i sammanhanget. Vill man vara vass så kan man dessutom notera att det inte krävs något alls för att kalla sig “filosof”, det kan vem som helst göra utan att behöva ha några som helst meriter.
För det andra så är det minst sagt ironiskt att dansken genom obevisade påståenden och retoriska vinklingar försöker styra andra människor att betrakta coaching som manipulation.
Starkaste varningssignalen för att dansken själv hemfaller åt manipulation är att han inte på ETT enda ställe i intervjun lyckas hänvisa till, eller stödja sig på, någon vetenskaplig källa eller forskningsresultat kring ledarskap & coaching.
Att dansken helt saknar relevanta vetenskapliga meriter för att uttala sig som expert på ledarskap och coaching, och inte klarar att koppla sina svepande negativa påståenden till några forskningsresultat inom området överhuvud taget, det borde rimligen fått varningsklockorna på DN att larma högljutt.
Istället bockar och bugar DN-reportern, och sväljer glatt samtliga “sanningar” från “filosofen” helt okritiskt, utan att blinka.
Jojo. Man kanske borde bli “filosof”.
LikeLike
Det största felet med artikeln är att den inte skiljer på coaching (klienten bestämer agendan) och coachande ledarskap. Coachande ledarskap eller coachande förhållningssätt är INTE coaching eftersom det är chefen som bestämmer agendan.
LikeLike
Ja – då det gäller barn tycker jag man ska verka ärligt. Skolan är mål och resultatstyrda kring barnen… men samtidigt ska de få alla redskap så att de verkligen når målen. Åh… detta med ord. Jag tror att man ska vara ärlig och berätta att vi har mål att nå… för det har vi… och samtidigt säga att vi lärare är en del av elevens rättighet för att nå målen. A-M
LikeLike