Hur var det att få betyg i första klass?

Posted on by

Jag läser hemtentor och studenterna har fått i uppgift att beskriva en milstolpe ur lärarprofessionens utveckling. Många lyfter fram grundskolereformen och Lgr62 som en betydelsefull händelse.

Plötsligt inser jag att det som för mig var unikt och spännande (min skolstart 1962) även var en skolpolitisk sensation, även om det hade pågått försök med sammanhållen skola sedan 1946. Min älskade frökens försök att omsätta den nya läroplanens intentioner till betyg var något nytt och omvälvande. För mig var det den enda skola jag kände till.

Det relativa betygssystemet var besatt av normalitet och normalfördelning. Varje läxförhör redovisades genom diagram och kurvor. Den första frågan från mina föräldrar var alltid:
– Var låg snittet?

Prestationen mättes alltid i förhållande till detta magiska tal och jag minns fortfarande förvirringen när någon förklarade att det fanns andra sätt att beskriva medel än genomsnitt (meridian!)

När Björklund idag talar om föräldrars rätt att veta kanske det är denna kunskap han menar. Samtidigt öppnar han dörren för all den oro som alla föräldrar känner:
– Är mitt barn normalt?

Det kan gälla allt från första tanden till antal rätta glosor på läxförhör. Kunskapen relateras till gruppen. Förutsättningar och arbetsinsatser komplicerar bilden. Barnet blir ett objekt som befinner sig på en kurva. V-A-R L-I-G-G-E-R D-U? (Bara det passiva uttrycket “ligger” borde starta varningsklockor!)

Nåja – jag var ett snällt och ambitiöst barn som snabbt förstod vilka regler som gällde och antog utmaningen att alltid ha alla rätt i hopp om någon form av belöning. Jag minns ännu ilskan och besvikelsen när jag hade stavat något ord fel. Och i denna rättvisa värld fick jag bra betyg och dessutom mottaga premium i Limhamns kyrka. Frågan är vad man ger en åttaåring för present som på något sätt ska motivera all denna ansträngning.

I mitt fall var valet en katastrof. Jag fick Limhamns museiföreningsårsbok 1963 Att samla gammalt mög, som till stor del bestod av annonser och suddiga svartvita fotografier.

Besvikelsen var fullständig och jag har inte ansträngt mig sedan dess.

För att göra förnedringen fullständig började en ny flicka i min klass som var ännu ambitiösare än jag. Nästa år mottog hon stolt 50:-, medan jag gnisslade tänderna i bänkraden.


P.S. Det är en blomma bakom huvudet och en tax framför hakan.

6 thoughts on “Hur var det att få betyg i första klass?”

  1. Hmm, nu får geografi- och matteläraren (om än för tillfället sjukskriven) komma med en kommentar om lägesmått: MERIDIAN är de tänkta linjer som går från nordpol till sydpol (eller tvärtom om man så vill) på vår jordglob. MEDIAN är däremot det statistiska observationsvärde som befinner sig i mitten då alla observationsvärden i numerisk form ställts upp i storleksordning. Jag antar att du menar median och inte meridian. 🙂

    Förresten händer det fortfarande att elever frågar efter medelvärde på ett prov. Jag brukar besvara frågan med en lång utläggning om det målrelaterade betygssystemet och om ett enstaka provresultats betydelse för slutbetyget. Med andra ord: Jag räknar aldrig ut medelvärde på provresultat och gör allt oftare prov som inte poängsätts.

    Like

    Reply ↓

  2. Usch så fel det kan bli – och vilken tur att jag är helt fri från skamkänslor när det gäller egna misstag!

    Tack för påpekandet!

    Vad tycker barnen om prov som inte blir poängsatta – eller gör du det i smyg i en hemlig bok?

    Like

    Reply ↓

  3. En stilla undran om vem är Mats?
    Skulle vilja få kontakt med Mats om viss tidigar blogg-insänd och vill gärna veta vem undertecknad är.
    Tacksam för svar.
    Anonym so far!

    Like

    Reply ↓

  5. Det jag vill komma från är just poänghysterin med gränser hit och dit som ibland verkar jätteviktiga. Att i stället förklara vilka mål som ska uppnås och vilken nivå man bör klara för att anses ha nått ett mål med g-, vg- eller mvg-kvalitet är förstås jätteviktigt. Än har jag inte varit med om att elever inte förstått detta.

    Proven brukar jag göra så att jag har en del med poängsatta uppgifter, fördelade på g- och vg-poäng. En annan del brukar jag ha som mer fria frågeställningar där jag gör en helhetsbedömning enligt en mall jag i förväg skrivit ner. De nationella proven i matematik är ju gjorda ungefär på det här sättet. Och allt är klart och tydligt redovisat för eleverna på provpappret – inget smygande här inte. 🙂

    Tilläggas bör att jag definitivt inte har tid att utforma alla prov så noga utan också hänfaller åt att poängsätta prov på gammalt traditionellt sätt. Tyvärr!

    Like

    Reply ↓

  6. Jo det sorgliga är ju när resultatet ska omsättas till någon form av bokstav som förväntas ha både byhtes- och informationsvärde. Det är väl här det ofta går riktigt snett.

    Om provens värde handlar om att bekräfta och belöna barnen – då blir ju inte kriterierna viktiga. Du tävlar ju egentligen alltid med dig själv, dina gener och dina förutsättningar. Kriterierna är ju till för att skapa en illusion av rättvisa och likhet.

    Kul att du lyckas hitta en lärande dimension i proveriet – jag möter oftare barn som är totalt fokuserade vid vad somn kommer på provet. Ibland är barnen vuxna och kallas studenter…

    Like

    Reply ↓

Leave a comment