Debatten om skolan refereras idag i Sydsvenskan (länken är borta – Sydsvenskan har bett om ursäkt) och jag är bekymrad. Bo-Göran Dahl och jag hörde olika saker.
– Slopa intagningskraven, låt alla börja på lärarutbildningen och jag lovar att vi ska göra bra lärare av samtliga.
Orden är Maria Sundkvists, dekan och chef för lärarutbildningen vid Malmö.
Jag minns inte de kursiverade orden lovar och samtliga som får Maria att framstå som mer än lovligt idealistisk och naiv. Det vore förmätet att tala om vad min chef menar – och jag hävdar att hon är felciterad.
Dessutom är jag helt övertygad om att Maria är djupt medveten om att det finns en examensordning som reglerar vilka studenter som till sist kan kvittera ut en examen. Om det felaktiga citatet sprids riskerar myten om den kravlösa lärarutbildningen att spädas på.
Jag som arbetar i organisationen är förbluffad över hur stor del av vår arbetstid som faktiskt går åt till sortering och definiering av vad som krävs för att bli godkänd. Visisonen om att alla ska med är farlig för vår arbetsmoral eftersom vi riskerar att uppfatta studenternas tillkortakommande som ett personligt och moraliskt misslyckande för lärarutbildaren. Om Maria verkligen hade lovat att alla skulle lyckas – då övertog vi också ansvaret för studenternas studier, och det vill jag inte. Särskilt inte i en tid av krympande resurser.
Men frågan kvarstår: När ska sorteringen ske?
1) Före utbildningen – risken finns att stora grupper som skulle behövas för att vitalisera skolan stängs ute. Gymnasiebetyg är en bräcklig grund för att förutspå studie- och yrkesframgångar!
2) Under utbildningen – ja det är rimligt att en viss sortering sker och ofta är det bra att studenter tidigt får veta att de har valt fel yrke. Min oro är att vi idag sorterar bort fel studenter (d.v.s. de som inte kan anpassa sig till en akademisk utbildnings formella krav)
3) Efter utbildning – efter ett år utfärdas den egentliga lärarlegitimationen.
Tysta tankar 
Jag tror att det måste bli en hårdare gallring under utbildningen, och då gärna tidigt. Som det ser ut idag finns det en risk att det blir en slagsida på utgallring på grund av akademiska meriter, det är inte bra. Istället tror jag VFU och andra undervisningsliknande situationer (presentationer inför klass och så vidare) bör få större betydelse.
Nackdelen med att gallra efter utbildningen, är ju att det blir en enorm kostnad för individen att bära. Jag har, innevarande termin medräknad, läst 11 terminer på universitetet. Om jag då skulle bli bortgallrad nu när jag kommer ut i yrkeslivet, skulle det innebära 250.000 i studieskulder till ingen nytta.
Nej, under utbildningen tror jag är det bästa alternativet. Och då, här är vi nog överens, inte i första hand på akademiska meriter.
LikeLike
Borde man inte höja kraven på Malmö Högskola generellt? Jag har aldrig varit med om maken till flumställe, lärare som gått ut gymnasiet utan fullständiga betyg och knappt en enda disputerad lektor (jag har då inte sett skymten av många under min tid vid K3). Dessutom tycks det inte vara några problem att få doktorandanställning utan fullgjord grundutbildning. Flum, som sagt.
LikeLike
Anna:
Har du inte sett skymten av många?
Försök fokusera på en i taget!
LikeLike
Efter utbildningen – nej, jag håller med Anders Eriksson. “Sorteringen” bör ske tidigare. Att den sker före – nej, det anser jag inte, därför att man då kommer in på betygen, vilket inte är någon bra mätare. Alltså under utbildningen och på ett tidigt stadium. Men inte för tidigt. Jag har studenter som efter halva tiden helt plötsligt bara blommar ut. …
Men jag ogillar “sortering” och att det är vi som skall bestämma vem som skall få gå eller inte. Om någon inte lever upp till kraven skall vi ha resurser att stötta i äkta Vygotskij-anda. Om någon är kritiskt mot oss, så är det helt i sin ordning. Om någon säger att hon eller han inte vill bli en sån lärare som jag, är det helt i sin ordning. Då har personen börjat utveckla sin egen läraridentitet. Jag ogillar att man har en bild av hur en bra lärare skall vara. Istället för att se till vad det innebär att vara lärare.
Vi behöver alla typer av lärare och frågan är om inte din chef utgår från det. Men samtidigt ger hon ett intryck av att lärarutbildningen inte bara är fostrande utan också indoktrinerande. Vi kan få vem som helst att ställa upp på de krav som krävs för att bli lärare. DET tror jag inte på och inte heller är det något som jag eftersträvar av ovanstående skäl.
Att bli lärare är som att få körkort. Man har grunder, sen är det bara att gå ut och köra. Och då är det mentorer på skolorna som behövs under det första året. Och de skall stötta, inte sortera ut.
LikeLike
Om jag förstått saken rätt, vad gäller det uttalande som du refererar till.
LikeLike
Rättelseförslag från Maria:
Vore bra med en rättelse:
Maria Sundkvist uttalande om betyg handlade om grund- och gymnasieskolan och inte om antagningen till lärarutbildningen.
LikeLike
Jaha, jag läste artikeln. Tänk att författaren till artikeln tagit så fel då.
LikeLike
SOrteringen? Sort – för sig! Detta är en oändligt besvärlig fråga. Jag tror mer på hur beredd man är att själv ansvara för sin utbildning och viljan att gå in i en utbildning. Därefter handlar det om processer, och att vilja och ha mod att ingå i dessa. Lärarutbildningen är komplex. Du måste först skala av dig allt du kan om din gamla skolgång, byta kläder och sedan våga nytt och …
Jag tror inte alla är lämpade, det är ett svårt yrke, men jag tror att om man vill bli och verka som lärare, så ska man absolut få växa genom sin utbildning. Anne-Marie
LikeLike
Pingback: Pressens ansvar « Tysta tankar