Malmös starke man Ilmar Reepalu har tagit intryck av teveserien 9a och vill nu betygsätta landets lärare. Sydsvenskan.
– Idag har vi inget grepp om hur olika lärare fungerar, säger han.
Redan nästa år räknar Ilmar Reepalu med att utvärderingar sker på Malmös skolor.
Det är väl ett förslag som ligger ganska bra i tiden när allt utvärderas ständigt. Läkare och tandläkare är utsatta för detta. (doktorsguiden) Desutom vibrerar en del av kommentarerna av en illa dold hämndlystnad. Här är chansen att bryta maktförhållandet med läraren som ensidigt dömande. Men rimmar detta med den regeringens avsikter att öka lärarens makt och ansvar i klassrummet?
Baksidan är att kriterierna antagligen komer att vara vaga eller obegripliga och att lärarna kommer att vara utelämnade i en popularitetstävling som är ganska förnedrande för alla. Det barnen kan bedöma är förhållningssättet – det som vi kallar lärarskicklighet eller ämneskunskaper kräver vissa kunskaper för att kunna bedöma.
Dessutom ska detta ske i en verksamhet som omfattas av offentlighetsprincipen. Betygssätt din socialsekreterare, polis, brandman, renhållningsarbetare, parkarbetare, lokalvårdare, sjukvårdare?
I USA finns systemet med betygsättning av lärare på många universitet och konsekvenserna är inte bara positiva. Längtan efter bra utvärderingar får inte vara huvuddrivkraften bakom lärares arbete. Redan idag finns det möjlighet att få enkel bekräftelse genom att se hur många som uppnår kursens mål.
Reepalu tar samtidigt upp problemet med att rektorer har ansvar för många lärare och svårt att genomföra utvecklingssamtal. Här pekar han på ett verkligt problem och dessutom ett lösbart sådant. Samlad skolforskning pekar på ledningens betydelse för skolans framgång. I ledningsansvaret borde ingå att samla in information om hur medarbetarna fungerar. Surprise!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tysta tankar 
Jag tror att eleverna också kan bedömma pedagogisk skicklighet i alla fall på de högre stadierna. När de lär sig är det roligt och då blir eleverna också motiverade. jag tror inte att man ska underskatta barns/ungdomarnas förmåga att bedömma. För mig blir detta ett cirkelresonemang.
Ta exempel en lärare som anses av vuxna(andra pedagoger eller chefer) vara oerhört skicklig inom sitt område men barn/Ungdomar tycker inte att läraren kan lära ut, vilken har rätt i sin bedömning?
Hmm.. här hänger jag inte riktigt med.
Visst ser jag om mina elever når målen, men mitt förhållningssätt integreras också i min pedagogiska gärning, detta sammantaget möjliggör en bra undervisning. Vi lärare ska aldrig vara rädda för utvärderingar från elever, dessa höjer vår kvalitet.
LikeLike
Det krävs utbildning, dialog och medvetandegörande av lärarprofessionen, hur och vad lärarnas har i uppdrag att genomföra – eleverna bedömer sina lärare just därför att de är ungarnas lärare. Men likaväl som vi lärare måste lära oss att bedöma och får utbildning (förhoppningsvis) i bedömningar och hur vi frågar och konstruerar kunskap, så ska eleverna ha verktyg att bedöma en lärare. Det populistiska tror jag inte på. Men det är onekligen svårt för en lärare att stå emot impulserna att hämta hem på lätta poäng, ofta tycker ju eleverna bättre om sin lärare på de högre stadierna då de ser att läraren har stöttat dem i den fortsatta utbildning mot gymnasium. Oj, frågan är svår. Väldigt svår. Yrket lärare handlar ju också om relationen till eleverna och förmåga att förstå dem… så om några skulle värdera en lärare, så kanske det just är eleverna. De om några borde veta. Oj, Mats, vilken svår fråga. Jag tycker mest jag famlar omkring med mitt svar. Men så får det bli. hälsar Anne-Marie
LikeLike
Jag tänker att skollag och läroplan är väldigt tydliga när det gäller barns inflytande. Skolverket anmärker ofta på brister vid sina inspektioner.
Rektors jobb är att se till att lagen efterlevs. Nu går Ilmar ut och beklagar att rektorerna inte kan sköta sitt jobb (ha koll på om lärarna fungerar) och tänker lösa frågan på kommunal nivå. Samtidigt som förutsättningarna försämras för de inblandade.
De kloka skolorna och skolledarna arbetar med självvärdering där föräldrar och barn är givna samtalspartners. De populistiska jagar snabba pengar genom marknadsföring och enkätsegrar.
När politikerna styrs av dokusåpor gråter himlen.
LikeLike
Tacka Gud för dina kritker
LikeLike
Men Mats, skollagarna och läroplanerna är tydliga, men i det fallet har skolan misslyckats anser jag. Eleverna har mycket lite inflytande, och det är inte bra. Jag vill gärna att eleverna har långt mer inflytande över sin skoltid men ser det inte riktigt trots att jag tittar positivt på saken. Jag tror på dagligt inflytande. Rikt och samspelande. Så tänker jag. Anne-Marie
LikeLike
Naturligtvis jublar jag inte över populistiska utspel utan jag anser att elever skall bli betrodda och vara delaktiga i sin egen kunskapsutveckling. Jag skulle faktiskt kunna gå så långt att jag skulle tänka mig att barn skulle få rösträtt i allmänna val.
Jag menar inte att lärare ska betygsättas som någon slags dockhussåpadeltagare, utan att barn/ungdomar ska vara med i utvärderingar, men även föräldrar för att vi gemensamt ska arbeta mot en bättre kvalitet i skolan. Relationer är viktiga, precis som ämneskunskaper och didaktiskt genomförande, men det ena behöver väl inte utesluta det andra?
Hur vet jag som lärare att jag gör ett bra jobb? Jo, genom att mina elever går fram i sin kunskapsutveckling och att vi fungerar tillsammans i vardagen. Min chef vet mycket lite om min undervisning eftersom denne inte är med i vardagen. Det min chef vet är hur utfallet blir i betyg och genom utvärderingar där både elever och föräldrar deltar. Det märks även på eleverna ute i korridoren om handledarskapet fungerar. osv..
Jag hoppas att du förstår vad jag menar och hur jag tänker kring detta….
LikeLike
Jag tror vi är ganska överens – problemet är att Ilmar är “diorektören för det hele” som Trier skulle ha sagt. Han är alltså chef över stadsdirektören som är chef över stadsdelschefen som är chef över barn- och ungdomschefen som är chef över rektorn (och nu blandar jag politiker och tjänstemän).
Alltså är Ilmar ansvarig för den organsiation och den arbetsfördelning som skapat en omöjlig situation (rektor vet inte hur barnen uppfattar sina lärare)
Att då försöka lösa detta genom enkäter och offentliga desavoueringar uppfattar jag som djupt populistiskt.
Självvärdering, kollegevärdering, föräldramedverkan, barns inflytande, skolutveckling… Har vi gett upp de vägarna?
LikeLike
Pingback: Dagens stolleprov ll « Tysta tankar