Söndagkväll är förberedelsekväll och i morgon ska jag föreläsa om bedömning och betyg för lärarstudenter i termin 4. Högskoleverket har kritiserat lärarutbildningarna för att nyutbildade lärare saknar kunskaper och nu försöker vi rätta oss efter signalerna.
Det är inga problem att hitta material. Helena Korps kunskapsöversikt är en bra start. Hon lyfter bristerna i systemet och betonar malktaspekten i bedömningsakten.
För den som verkligen tror på betyg och meningsfullheten i att beskriva och mäta kunskap är Per Måhls böcker uppmuntrande läsning. Jag delar inte hans entusiasm och frågan är om denna syn på kvalitativa bedömningar verkligen stämmer med Björklunds mer fyrkantiga syn på betyg som flitbelöning och disciplineringsinstrument. Ibland tycks rättvisa vara viktigare än frågan om vad som ska bedömas och belönas.
Betygsliknande omdömen i skolår ett och mål att uppnå i skolår tre. Suck. Å andra sidan finns en förskola som intresserar sig för utveckling ur ett annat perspektiv och gör beskrivningar av barnet utifrån portfoliomodellen och barnets förutsättningar – inte fasta mål, inte medeltal, inte normalfördelningar. Bedömning som stöd – i senaste numret av tidningen Förskolan utvecklas temat. (ingen länk än – förra numret)
På papperet går det att skilja mellan formativa (stödjande) och summativa (sorterande) bedömningar. Jag behöver se det för att tro.
Frågan är hur mycket tvivel en föreläsare kan visa?
Tysta tankar 
Ja… bedömningar är svåra saker… jag försöker tänka i form av – hur bedömer vi tillsammans du och jag – och då tar jag in eleven … som jag tycker oftast lämnas som ett objekt i diskussionen. Tvivla… när jag skriver det här tänker jag på order för-tvivla… och det kanske inte är någon tröst… Allt gott Mats
LikeLike
Mats – gå in och titta på Max Entins blogg – eller http://www.maxentin.com där du är länkad… han har gjort det så snyggt tycker jag… Anne-Marie
LikeLike
Visst var det snyggt!
Och kul att någon vågat bryta mot tydlighetsmanin – de här mallarna är bra att komma igång med men jag blev väldigt glad av hans länksamling (och resten också!)
Hur var det tage danielsson brukade säga
“Utan tvivel är man inte klok”
Och han var ovanligt klok ovanligt ofta!
LikeLike
Tackar och bockar för uppmärksamheten!
LikeLike
Du är en guldgruva för mig!
Skulle du kunna peka åt mig någon riktning för alternativ till (siffer/bokstavs)betyg?
Dvs. Finns det något reelt alternativ som det har forskats om?
(Skriftliga Omdömen eller dyl)
LikeLike
Guldgruva för oss! Jag rättar sällan, nu gör jag det för jag vill också vara med. Anne-Marie
LikeLike
Ni är väl för gulliga – och jag blir generad över någon form av expertroll.
På högskolan forskas det mycket om kollegial bedömning och självvärdering, men då måste vi skala bort hela barlasten av sortering och makt.
Andra tror på lotsningsvarianten där studenten först får försöka och därefter visas den avancerade erfarna lösningen (ofta då i ett sammanhang där det går att beskriva komplexitet och analytiskt förmåga på ett gripbart sätt.
Lars Lindström har skrivit mycket om processbedömning och det är intressant – men jag upplever dolda auktoritära tendenser i bilden av “den goda processen” och ser det som en farlig väg.
På malmö högskola laborerar vi med något som vi kallar progressionsredskap som är tänkt att fånga uin studenters utveckling mot färdigt lärarskap
Click to access VFTprog050406.pdf
Det är liksom lätt och svårt samtidigt.
Som förälder har jag haft en dotter som njöt av att gå en gymnasieutbildning med externa examinatorer. Det var en befrielse för henne att möta lärare som var inriktade på undervisning – inte dold examination och sortering.
Annars är jag så mycket förskoleromantiker att jag bara tror på den individuella beskrivningen. Ordet bedömning är alltför laddat. Men jag har ju t.o.m. problem med ordet “undervisning” och förstår inte varför man ska visa saker för folk under sig… De kan väl titta själv – och ställa sig på stolar om längden är ett problem!
LikeLike
Mats,
Undervisning… övervisning… parallellvisning… jag kan fundera över ord och vad de egentligen ger för signaler… jag är helt med i dina tankar. Anne-Marie
LikeLike
Jo till sist är det ju en fråga om att göra sig förstådd och jag tycker att alternativet “pedagogiska aktiviteter” är avgjort mycket sämre.
På något sätt är det kanske en kärlekshandling att visa något – även om det bara är ur min synvinkel
LikeLike