Små barn är läraktiga – dåraktigt läraktiga! Som småbarnsförälder var jag löjligt stolt över alla fakta som mina barn kunde leverera. Det fanns liksom ingen gräns för kapaciteten.
Filmen om Lilly är ett bra exempel – men det finns något i det uppmuntrande skrattet hos föräldrarna som gör mig nervös. Jag är inte säker på varför, men tror att det handlar om att de hos barnet egentligen beundrar sig själva.
Att förvandla en tvååring till en vandrande blindkarta är ingen stor bedrift.
Däremot är det en bedrift att ta en tänkande männiksa ut ur blindkartornas enkla verklighetsuppfattning – men det är en annan historia…
Tysta tankar 
Hej – oj – jag har en dialog med Jesper Juul – jag tror han skulle gilla det här… Det kompetenta räcker väldigt långt tycker jag… don´t pverdo things… allt gott Mats, Anne-Marie
LikeLike
Jag kan ju inte låta bli att ‘dramatisera’ dagarna som spenderats framför den där kartan? Klart man undrar hur prioriteringarna ligger hos ett föräldrapar som ägnar detta sån tid?
LikeLike
Filmen om Lilly, ja vad säger man? Pappan är så ivrig att visa upp dotterns inlärda talang att han glömmer bort att berömma henne. Otäckt. Det känns mer som dottern är en cirkusartist än ett barn som ska växa upp till en individ med egna tankar.
LikeLike
Drivkrafterna bakom lärande är ett mysterium.
Inifrån= fint.
längtan efter belöning = fult
Jag är lite skrämd av barn (studenter) som är beroende av ständig belöning – men jag gillar bilden av en pulserande barnhjärna som bara suger åt sig kunskap med obegriplig lätthet.
Jag förstår begreppet “inlärningsfönster” när jag ser filmen. Just nu skulle jag vilja komma ihåg nånting nångång…
LikeLike