Det finns dolda dessutom omoderna förlegade matrialkala strukturer och normer som du och vi har att göra hål på.
Själv föregår jag med gott exempel. Igår var jag på jazzklubben och lyssnade på en ung jätteproffsig kvinnlig saxofonist från Chile/ New York. Jag medverkar således i upplösningen av den patrialkala genussaxofonen. (dvs migration av sexuella selektionsarenor)
Jag skulle kunna säga att Kenny Garrett går in i en slags kvinnlig (eller feminin) roll i det här underbart vackra solot – tonen, fraseringen…och ja, lägg märke till *hur* Miles håller trumpeten mot honom. 😉
Slutet är utan tvivel symboliskt på ett par olika plan – men framför allt gestaltar de något djupt allmänmänskligt. Lysande (och vilket galet säkert komp från bandet!). Har sett den dvd’n hur många gånger som helst, skulle jag tro – och den här tagningen av Human Nature är, med ett slitet ord, magisk.
Egentligen bör man givetvis höra/se hela låten, det här solot stiger upp efter en lång, mycket nattlig inledning där de prövar olika varianter av grundmelodin, och där groovet så småningom tar form. 🙂
Tysta tankar 
Det finns dolda dessutom omoderna förlegade matrialkala strukturer och normer som du och vi har att göra hål på.
Själv föregår jag med gott exempel. Igår var jag på jazzklubben och lyssnade på en ung jätteproffsig kvinnlig saxofonist från Chile/ New York. Jag medverkar således i upplösningen av den patrialkala genussaxofonen. (dvs migration av sexuella selektionsarenor)
LikeLike
Jag skulle kunna säga att Kenny Garrett går in i en slags kvinnlig (eller feminin) roll i det här underbart vackra solot – tonen, fraseringen…och ja, lägg märke till *hur* Miles håller trumpeten mot honom. 😉
Slutet är utan tvivel symboliskt på ett par olika plan – men framför allt gestaltar de något djupt allmänmänskligt. Lysande (och vilket galet säkert komp från bandet!). Har sett den dvd’n hur många gånger som helst, skulle jag tro – och den här tagningen av Human Nature är, med ett slitet ord, magisk.
LikeLike
Verkligen ett supersolo med härlig grundpuls 🙂
LikeLike
Egentligen bör man givetvis höra/se hela låten, det här solot stiger upp efter en lång, mycket nattlig inledning där de prövar olika varianter av grundmelodin, och där groovet så småningom tar form. 🙂
LikeLike
Fint – normkritik i handling!
LikeLike