På 70-talet var debatten polariserad. Frågan är varför de här angreppen kommer nu? Handlar det om misstro mot institutionen?
Det kan vara så att vi som arbetar i och med förskolan underskattat den folkliga misstron mot institutionen.
Senaste kommentarer
Mats på Är detta världens roligaste… Anonym på Är detta världens roligaste… Jonas på Den glömda frågan Magnus på Vem får skämta om vad? Mats på Ett konstigt land Magnus på Ett konstigt land telach på Barnskötarnas återupprättelse J.G på Vem vill vara mansrättsaktivis… Rolle Bergström på I det oändliga vetandets kylig… Magnus på Är det så en tågolycka ser… Mats på Två artiklar på samma dag… Katharina Andersson på Två artiklar på samma dag… Kristian på Är det så en tågolycka ser… Kristian på Två artiklar på samma dag… Mats på Jag vill förnya och vårda…
Jag har lyft den tanken förut någonstans – att ju mer strukturerad och ”målstyrd” förskolan blir, desto större är risken att vissa inte vill ha den alls, för att de vill något annat för sina barn. Det betyder inte att jag instämmer med debattörerna, men jag är inte förvånad… Jfr med föräldrar som kämpar för rätten till hemundervisning av grundskoleelever.
GillaGilla
Jo – det där laget som hejar på LÄRANDE och STRUKTUR har ju varit väldigt högljudda och segervissa. Kanske är det en motreaktion vi ser i de chockerande (?) siffrorna ovan.
Även om urvalet är icke statistiskt säkerställt menar jag att det är en allvarlig tankeställare för alla som trott att läroplanen skulle garantera status och folkligt förankring.
GillaGilla