På 70-talet var debatten polariserad. Frågan är varför de här angreppen kommer nu? Handlar det om misstro mot institutionen?
Det kan vara så att vi som arbetar i och med förskolan underskattat den folkliga misstron mot institutionen.
Senaste kommentarer
LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… Mats om Hångelmanifestation – By… Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… Mattias Besell om Sanningens minut Otto von Plös om Vad var det som hände? Anonym om Att hämta kraft i det pri… Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i…
Jag har lyft den tanken förut någonstans – att ju mer strukturerad och ”målstyrd” förskolan blir, desto större är risken att vissa inte vill ha den alls, för att de vill något annat för sina barn. Det betyder inte att jag instämmer med debattörerna, men jag är inte förvånad… Jfr med föräldrar som kämpar för rätten till hemundervisning av grundskoleelever.
GillaGilla
Jo – det där laget som hejar på LÄRANDE och STRUKTUR har ju varit väldigt högljudda och segervissa. Kanske är det en motreaktion vi ser i de chockerande (?) siffrorna ovan.
Även om urvalet är icke statistiskt säkerställt menar jag att det är en allvarlig tankeställare för alla som trott att läroplanen skulle garantera status och folkligt förankring.
GillaGilla