Den här filmen kanske blir roligare om man känner till Anders Lönnbros bakgrund i KPMLr ?
Bloggstatistik
- 1 299 012 hits
Senaste kommentarer
Mats om Hångelmanifestation – By… Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… Mattias Besell om Sanningens minut Otto von Plös om Vad var det som hände? Anonym om Att hämta kraft i det pri… Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i… Nanaz Fassih om Att tala MED föräldrar –… Mats om Erotisk jazz -
Senaste inläggen
- Varför vill jag inte kallas fröken?
- Efter Pedagogiska magasinet
- Det saknas inte goda råd
- Vart tog artiklarna från Lärarförbundets tidningar vägen?
- I förvirringens tid
- Svordomar i förskolan?
- Att hämta kraft i det privata
- Jag är väldigt förtjust i midsommardans
- Kultbandets årliga kultspelning!
- Lite statistik
- Berlin 2019 – 2
- Berlin 2019
- Att tala MED föräldrar – inte OM!
- Ojdå!
- Orkestern som vägrar att dö
- De dolda strukturernas begränsade inflytande
- Jag har nästan gett upp debatten om skolan och genus
- Denna valrörelse…
- Människan och naturen
- En kväll när stearinljuset inte fladdrar
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
- Kastanienallé by night
- Boros i Berlin
- Vem får skämta om vad?
- Lärarbristen en gång till
- Ett konstigt land
- Kanske borde jag gå vidare nu
- Ibland tycker jag att förskolan slösar med barnens lektid
- Att träna risktagande
- Vi läste mycket för våra barn
- När Twitter är som bäst
- Hurra?
- En farlig känsla
- SKL om lärarbristen
- Barnskötarnas återupprättelse
- Det händer att jag tvivlar på examensarbetets betydelse
- Jag har skådat barnmusikens framtid…
- Vem vill vara mansrättsaktivist?
- Detta Lärarförbund
- Journalister är inte kommunikatörer
- Hjälp till att sprida – skriv under!
- Jag är arg och besviken
- Två artiklar på samma dag!
- Är det så en tågolycka ser ut?
- De orimliga kraven på skolan
- Om könsbalans i förskolan
Twitter
- RT @BrianKarem: We should not fear prosecuting those who broke the law. The lawbreakers should fear justice. The U.S. does not negotiate wi… 2 days ago
- Jag tror på Micaela! Banka banka! open.spotify.com/album/4DF780Rg… https://t.co/eWfmczGPjC 3 days ago
- När Jimmie får till det. https://t.co/MwBl70avzC 6 days ago
- Det tog åtta dagar för den här frågan att nå upp till riksmedia. Nu gäller det bara att se till att lagstiftningen… twitter.com/i/web/status/1… 6 days ago
- Sex sidor om skolbolagen! Vackert och klokt reportage, väl värt att betala för. @Skolinkvisition @EmmaLeijnse… twitter.com/i/web/status/1… 1 week ago
Meta
GillaGilla
Den tidens arbetarrevolutionära män talade verkligen ur Che-skägget – det gäller väl rent bokstavligt. 😉 Ingen människa skulle idag talsjunga till musik på ett så fyrkantigt påståeligt och *orytmiskt* sätt, inte ens en medelmåttig rappare. Folk som talade offentligt här i landet på den tiden uttryckte sig mycket mer distinkt och eh, uppfordrande än dagens litet släpiga och lagom halvtydliga munart.
Idag verkar den där låten ironisk, precis som en hel del scener i Giliap (från 1975) och vissa dikter från den röda tiden, men åtminstone våra revolutionära sjungande stålhandskar var nog inte det minsta ironiska.
GillaGilla
Någon kommenterar på Twitter att det inte är samme Lönnbro. Min värld rasar.
Ett lysande avsnitt :
GillaGilla
Det blir väldigt många lager här – klippet är från Hammarkullen:
GillaGilla