Det ska bli intressant att se vilka reaktioner texten får. Jag har i andra sammanhang anklagat Lamotte för att vara en effektsökande provokatör. Idag har han en poäng. Ängslighet är ett problem.
Uppdatering:
Han uttrycker sig relativt hovsamt – undviker de brant tillskruvade motsatser och halmgubbar som ofta är typiska för krönikans retorik – men det är ingen tvekan om att han petar på en öm punkt. Ska vi gissa: en del kommer att bli arga och ropa att Lamotte lobbar för patriarkatet, andra kommer att säga att de föräldrar och barn han pekar på bara är sällsynta, kufiska undantag.
Som om det där med att välja märkliga undantagstyper till sina exempel någonsin har bekymrat många som debatterar genusfrågor i tidningarna?
Han uttrycker sig relativt hovsamt – undviker de brant tillskruvade motsatser och halmgubbar som ofta är typiska för krönikans retorik – men det är ingen tvekan om att han petar på en öm punkt. Ska vi gissa: en del kommer att bli arga och ropa att Lamotte lobbar för patriarkatet, andra kommer att säga att de föräldrar och barn han pekar på bara är sällsynta, kufiska undantag.
Som om det där med att välja märkliga undantagstyper till sina exempel någonsin har bekymrat många som debatterar genusfrågor i tidningarna?
LikeLike
Jo, jag har mött båda de reaktionerna på krönikan.
Samtidigt tror jag att Lamotte har ett kapital som ger honom en vissfrihet att utmana starka grupper. Den här underliga texten skulle då vara hans maktbas:
http://hotlamotte.com/2014/06/28/min-dotter-drabbas-av-sexismen-i-alfons-aberg/
LikeLike
Se uppdatering ovan.
LikeLike
Gabba, Gabba Hey!
Uppenbarligen är J. Lamotte både Samhällets Fiende och en reaktionär som förkastar den goda värdegrunden.
LikeLike
Jo – det är en ganska vinglande blixtkarriär i åsiktsbranschen.
LikeLike