Jag jämför målmedveten hos privat företag när de rekryterar underrepresenterat kön med insatserna på fsk – och suckar.
Senaste kommentarer
LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… Mats om Hångelmanifestation – By… Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… Mattias Besell om Sanningens minut Otto von Plös om Vad var det som hände? Anonym om Att hämta kraft i det pri… Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i…
Dessa storkonsultfirmor har alla sina genusplaner. Värst ide’er har en konkurrent till ÅF som har målet 40 % kvinnliga chefer fast företaget befolkas av 86 % män. Ncc har samma mål 40 % kvinnliga chefer fastän byggbranschen befolkas av över 94 % män.
Är inte detta en variant av maktfacsism så förstår inte jag.
En konsekvens är att massor av manliga seniorer med lång erfarenhet hoppar av och startar eget. Konsekvens 2: Storfirmorna befolkas av oerfarna o allmänt förvirrade individer.
GillaGilla
Hupp?
Det låter som slöseri med kompetens.
GillaGilla
Det betyder inte att jag ogillar kvinnliga tekniker. Tvärtom. Det är detta tröttsamma fokus på makt o chefer som gör mig fullständigt matt. Vafan är det så märkvärdigt med att vara chef. O är man man så kan man ju tycka att det varit ganska mycket kvinnliga chefer under uppväxten – mamma, mormor, farmor, dagisfröknar, skolfröknar, gymnasiefröknar. Någon gång i livet kanske det finns ett behov av att frigöra sig från den kvinnliga maktsfären. Har dom missat denna aspekt i genusdiskursen. FRIGÖRELSEN
GillaGilla