Jag hittar ett pressmeddelande från Skolverket 2001.
Andelen män inom förskolan minskade mellan 1985 och 2000 med 50% – från 4 till 2 procent. Jag är lite undrande över att Skolverket då fann det angeläget att tona ner allvaret i det här beskedet?
Fast när jag tänker efter så är jag inte förvånad. En del av den här arrogansen lever kvar och vi som bekymrar oss över låga söktal och hög avbrottsfrekvens från förskollärarutbildningen lever ett liv i genusdebattens utkanter.
Jag letar efter spår av det uppdrag som Maria Arnholm gav till Skolverket och hittar den här formuleringen:
Genom att öka andelen manliga förskollärare visar man förskolebarnen att kön inte ska vara avgörande för vilket yrke man väljer. Därför är det viktigt att både män och kvinnor arbetar inom förskolan
De män som rekryteras ska alltså i första hand tjäna som någon form av förebilder och visa att könet inte spelar någon roll för yrkesvalet. Jag skulle nog vilja problematisera den här uppgiften – vilket budskap kommunicerar de kvinnor som söker sig till yrket?
Tysta tankar 