Kalle Lind recenserar en ny bok om krigslek i litteraturen.
Avslutningsorden är tunga.
Jag har kallats “barnomsorgens cowboy” av ledande genusdebattörer. Det är jag ganska stolt över. Länk.
Min bror och jag, Bagarmossen 1958.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Tysta tankar 
Min fru har en väninna som barnpsykoterapeut. Hon har berättat att de har massor med krigsleksaker som ligger undanplockade så att föräldrarna inte ser dem men som tas fram så fort föräldrarna har gått.
LikeLike
Suck – det är något sorgligt med all denna beskäftiga godhet.
LikeLike
Det vore lite intressant om berörda personer studerade lek bland icke-mänskliga hominider. Det är påfallande tydligt hur barns lek ser likadan ut som apungars lek.
LikeLike
“Everybody was kung-fu fighting …”
Ninjor och Rambo hade det blivit när jag var liten på 1980-talet.
LikeLike
Och sambandet till vuxenvåld är skört.
LikeLike
Jag jobbar på en skola F-3 och på rasterna leker barn i olika konstellationer överallt på skolgården. Det är en massa olika världar där det försiggår en massa spännande, allt ifrån Star Wars, prinsesslekar, bageri, agenter med pistolerna (spadar) i högsta hugg, stall med både enhörningar och ponnies, Antarktis med isbjörnar, Harry Potter, folkrace i sandlådan, ett gäng på fotbollsplanen och kulspel borta vid klätterställningen. Leken och glädjen är på topp och jag finns där utan pekpinnar men med ögon och öron på spänn så ingen blir utanför och känner sig ledsen. Det är mitt viktigaste uppdrag som pedagog tycker jag, inte att godkänna lekar utan att se till att alla blir sedda och känner glädje.
Tack för en intressant och bra blogg!
LikeLike
Härligt! Jag vill gärna tro att vi håller på att lämna moralismen bakom oss – men har inga starka belägg för den hypotesen.
LikeLike