Ja, det var oväntat ärliga medgivanden. Särskilt detta att priset vi fick betala var att debatten blev yxigare, betydligt mer förenklande och mindre inriktad på argument – mer på “stories” kanske? Även om hon inte säger det sista högt.
Samtidigt måste det ju också tilläggas att det inte bara var hennes uppfinning, som ledarskribent eller fast politisk krönikör på en ledarsida så är du delvis en ‘hired gun’ och följer de linjer och den strategi ledningen för sidan satt upp. Det är nog ganska klart att P M Nilsson m fl var med och drev på bygget av korridoren.
Och man kan ana att när några/många (?) nu ska försöka gräva sig ut en bit ur denna korridor så kommer en del gott folk att berätta det som att det var “vänstern” som agerade byggmästare och andra blev tvungna att följa efter. Vilket knappast är sant.
Handlar det om att vänstern av tradition har haft någon form av moraliskt överläge? Att representera det goda och kollektiva gentemot de onda individualisterna?
Om vi avskriver vänsterteorin – vilka alternativa förklaringar har vi?
Jag är rädd att den här polariteten fortfarande lever kvar inom genusvetenskapen. De goda vänstriga likhetsfeministerna och de onda högriga biologisterna.
Tror att ‘vänstern’ (i politisk mening) har förlorat den rollen för ett tag sedan, att de skulle ha någon sorts första tjing på att peka ut vilka som är goda och att själva stå för det goda. Det var så på 80-talet när man kunde ha valslogans som “Jag är jävligt trött på egoismen” – underförstått högerns egoism – åd var det en accepterad sak, men nu på 2000-talet har vi nog inte den dramaturgin längre.
Däremot har det blivit viktigare att framstå som att man tillhör en marginaliserad, nertystad eller förtryckt grupp/livsstil/identitet.
Någon påpekade att Ulf Lundell var tidigt ute med att placera den här sortens klippdockor, stiliserade Mr Jones-gestalter i sitt berättande. Både som bifigurer i en scen och som påhittade, stiliserade personer som någon i gänget berättar om (“ni vet, han sitter i sin bruna kostym på Gotlandsfärjan, hemma väntar frugan och vovven, han har aldrig fattat vad Grateful Dead går ut på och kommer aldrig att fatta…” ungefär). De får representera en livsstil farsorna, tanterna eller liknande.
Man kan misstänka att många yngre mediefigurer står i en viss tacksamhetsskuld till Lundell som gjorde det stuket och den där flowprosan accepterade i böcker och tidningar – och den skulden vill man nog inte erkänna…
Det här numret (en favorit för många, min mamma bland annat) hade varit otänkbart idag – både genom sin verbala precision och för att det skojar med gamla och unga hep cats och deras etiketter, och med åldersnoja, men utan att bli konfrontativt pösigt:
Att höra Ulf Lundell recensera “50 Shades of Grey” – eller bara låta honom skriva en krönika om den sanslösa hypen kring dessa böcker – det hade varit något det! 😉
Såg f ö häromdagen att Isobel Hadley-Kamptz (tidigare under många år på Expressens ledarsida och bundis med Marteus) sitter som expert på internet och sociala medier i den s k näthatsutredningen. Isobel har under flera år varit hårt inkörd på tanken att näthat, hot och olika former av våld är direkta utflöden av patriarkatet och av en allmän manlig övermakt/avund mot kvinnor, och att förlöpningar på Flashback, i mejl eller bloggar inte på något sätt kan jämföras med det “vi” skriver i tidningarna eller säger i tv. Noll förväntningar på att hon skulle kunna eller orka särskilja frågorna “är det här näthat eller hets?”, “gäller tryckfriheten i det här fallet?” och “vem är det som snackar och vilken grupp/vilket kön är det riktat mot”.
Det skulle vara enklare att vara cyniker, men det är jag inte. Däremot illusionslös när det gäller hur den här sortens debatter fungerar i Sverige numera, och hur fåtaliga de tillåtna vinklarna kan vara.
Vi får väl se hur många som nu (efter skottintermezzot i eftermiddags) kommer att säga “Je suis Lars Vilks”. Något säger mig att det inte blir speciellt många, inte i Sverige i alla fall…
Tysta tankar 
Ja, det var oväntat ärliga medgivanden. Särskilt detta att priset vi fick betala var att debatten blev yxigare, betydligt mer förenklande och mindre inriktad på argument – mer på “stories” kanske? Även om hon inte säger det sista högt.
Samtidigt måste det ju också tilläggas att det inte bara var hennes uppfinning, som ledarskribent eller fast politisk krönikör på en ledarsida så är du delvis en ‘hired gun’ och följer de linjer och den strategi ledningen för sidan satt upp. Det är nog ganska klart att P M Nilsson m fl var med och drev på bygget av korridoren.
Och man kan ana att när några/många (?) nu ska försöka gräva sig ut en bit ur denna korridor så kommer en del gott folk att berätta det som att det var “vänstern” som agerade byggmästare och andra blev tvungna att följa efter. Vilket knappast är sant.
LikeLike
Spännande tanke – vänstern tvingade oss!
Handlar det om att vänstern av tradition har haft någon form av moraliskt överläge? Att representera det goda och kollektiva gentemot de onda individualisterna?
Om vi avskriver vänsterteorin – vilka alternativa förklaringar har vi?
Jag är rädd att den här polariteten fortfarande lever kvar inom genusvetenskapen. De goda vänstriga likhetsfeministerna och de onda högriga biologisterna.
Och ingenting däremellan.
LikeLike
Tror att ‘vänstern’ (i politisk mening) har förlorat den rollen för ett tag sedan, att de skulle ha någon sorts första tjing på att peka ut vilka som är goda och att själva stå för det goda. Det var så på 80-talet när man kunde ha valslogans som “Jag är jävligt trött på egoismen” – underförstått högerns egoism – åd var det en accepterad sak, men nu på 2000-talet har vi nog inte den dramaturgin längre.
Däremot har det blivit viktigare att framstå som att man tillhör en marginaliserad, nertystad eller förtryckt grupp/livsstil/identitet.
LikeLike
Det börjar väl bli lite trångt i den hörnan?
LikeLike
Ja, det ser mörkt (och trångt) ut på den intersektionella avbytarbänken. 😉
LikeLike
Jag snuddade vi P3 Morgonpasset och insåg lite av kraften i diskursen.
Det verkar helt riskfritta att tala om hur “alla medelålders män är, tänker, känner och kör bil”.
Jag insåg att den där nischningen mot personer under 37,5 år fungerar ganska bra.
LikeLike
Någon påpekade att Ulf Lundell var tidigt ute med att placera den här sortens klippdockor, stiliserade Mr Jones-gestalter i sitt berättande. Både som bifigurer i en scen och som påhittade, stiliserade personer som någon i gänget berättar om (“ni vet, han sitter i sin bruna kostym på Gotlandsfärjan, hemma väntar frugan och vovven, han har aldrig fattat vad Grateful Dead går ut på och kommer aldrig att fatta…” ungefär). De får representera en livsstil farsorna, tanterna eller liknande.
Man kan misstänka att många yngre mediefigurer står i en viss tacksamhetsskuld till Lundell som gjorde det stuket och den där flowprosan accepterade i böcker och tidningar – och den skulden vill man nog inte erkänna…
LikeLike
Jag tror det är dags för omvärdering av Lundell. Feminismen har nog hittat värdigare fiender.
LikeLike
Det här numret (en favorit för många, min mamma bland annat) hade varit otänkbart idag – både genom sin verbala precision och för att det skojar med gamla och unga hep cats och deras etiketter, och med åldersnoja, men utan att bli konfrontativt pösigt:
LikeLike
Tack – den är oöverträffat underbar.
Jag hör den på ett annat sätt idag än första gången.
LikeLike
Underbar. Har ni tänkt på vad det är?
Jag har svaret tror jag.
VÄRMEN och alla vårs gemensamma litenhet.
Sånt finns inte i nutid. Värmen saknas.
LikeLike
http://www.ulflundell.com/badgers-drift/11-februari-2015/
Han är bra den där Lundell!
LikeLike
Att höra Ulf Lundell recensera “50 Shades of Grey” – eller bara låta honom skriva en krönika om den sanslösa hypen kring dessa böcker – det hade varit något det! 😉
LikeLike
Såg f ö häromdagen att Isobel Hadley-Kamptz (tidigare under många år på Expressens ledarsida och bundis med Marteus) sitter som expert på internet och sociala medier i den s k näthatsutredningen. Isobel har under flera år varit hårt inkörd på tanken att näthat, hot och olika former av våld är direkta utflöden av patriarkatet och av en allmän manlig övermakt/avund mot kvinnor, och att förlöpningar på Flashback, i mejl eller bloggar inte på något sätt kan jämföras med det “vi” skriver i tidningarna eller säger i tv. Noll förväntningar på att hon skulle kunna eller orka särskilja frågorna “är det här näthat eller hets?”, “gäller tryckfriheten i det här fallet?” och “vem är det som snackar och vilken grupp/vilket kön är det riktat mot”.
LikeLike
Hmmmm, lyssnar på Medierna och inser att det drar ihop sig till mer politik än etik:
– Round up the usual suspects…
(Citat från Casablanca)
LikeLike
Mmm, nu väntar vi på Katrine Kielos, Maria Sveland och några till för att hålla grytan kokande..
LikeLike
Jo, jag hörde den vinkeln på radio i veckan. SCUM-vinkeln en gång till.
Skilja mellan hat och hot? Nej det är nog alltför komplicerat.
Frågan är väl vad som är tillåtet att hata idag?
LikeLike
Kanske oroande. Jag är notoriskt naiv och optimistisk.
Folk förändras.
LikeLike
Kan omöjligt se henne göra ens den slags kvartspudel som Marteus gjorde.
Den där berömda korridoren kommer att utmynna i en bunker för somliga.
LikeLike
Tror inte alternativen är spelbara på Betson.
Tyvärr brukar cyniker (du, alltså) få rätt.
LikeLike
Det skulle vara enklare att vara cyniker, men det är jag inte. Däremot illusionslös när det gäller hur den här sortens debatter fungerar i Sverige numera, och hur fåtaliga de tillåtna vinklarna kan vara.
LikeLike
Jag ber om ursäkt. Det var nog en ynklig projektion av min egen cynism.
LikeLike
Vi får väl se hur många som nu (efter skottintermezzot i eftermiddags) kommer att säga “Je suis Lars Vilks”. Något säger mig att det inte blir speciellt många, inte i Sverige i alla fall…
LikeLike
Det är nog ett stort steg för många att se de skadade poliserna som hjältar för yttrandefriheten.
Men så är det.
LikeLike