…om begreppet “Entreprenöriellt lärande”. Efter att ha arbetat med Skolverkets kurser i fem år ser jag möjligheter att utnyttja sprängkraften i de här teorierna om motivation, nyfikenhet, samverkan, öppna klassrum, eget ansvar och kollaboration.
Samtidigt finns det en besvärande överbyggnad av lycksökande konsulter, företagsromantik och stödåtgärder som gör mig trött. Jag är inte säker på att akademins inträde på scenen erbjuder några stora vinster. Forskningsmetodik, kritiskt tänkande och rapportskrivande är säkert bra som motvikt till en ständig jakt på goda exempel, men jag klarar mig bra utan hierarkier och formalism. På sikt hoppas jag att det entreprenöriella ska bryta ner ämnesgränser och skapa utrymme för radikal estetik.
Så, nu har jag sagt det.
Tack hela skolverksgänget för spännande dagar!
Ragnar Åsbrink summerar.
Tysta tankar 
Jag är tveksam till allt som inte går att uttala. Det dunkelt sagda… Men jag är inte emot kreativitet, nyfikenhet eller ansvarstagande! Se där, alla orden gick att uttala också!
LikeLike
Jag är nog mer mottaglig för den där mystiska sidan av tillvaron och gillar föreställningen om intuitiv och kroppslig kunskap. Ibland tycker jag verkligen om människor, filmer, konst, mat och böcker utan att ha en aning om varför.
Det är på gränsen till skamlöst antiintellektuellt.
Men allvarligt talat är det nog svårt att driva projektet om icke-kognitiva förmågors betydelse. Delvis på grund av att det finns ett mycket starkt kognitivt moment i all estetisk verksamhet. Vi springer inte omkring och känner så där i allmänhet.
LikeLike