Landet vibrerar av indignation. De goda är arga över att de onda inte förstår betydelsen av ett ord som börjar på N.
De onda är oroliga över vad som händer när vi börjar skriva om klassiker för att passa dagens smak.
Det finns mycket i Pippi Långstrump som stör mig:
- Jag gillar inte monarkin och retar mig på att Pippis pappa blir kung i Söderhavet. Det är ett förlegat statskick och bör inte romantiseras.
- Jag menar att Prussiluskan är en elak nidbild av kvinnliga tjänstemän inom socialtjänsten.
- Jag anser att det karikerade porträtt av lärarinnan undergräver läraryrkets auktoritet.
- Jag tror att Kling och Klang inte är representativa för ordningsmakten. Kanske har dagens ungdom lärt sig att kasta sten på polisen just genom dessa skildringar.
- Jag är osäker på om de kriminella verkligen är beredda att låta sig stereotypiseras av genom skildringen av Blom och DunderKarlsson.
- Jag har starka åsikter om huruvida det är lämpligt att baka pepparkakor på golvet.
- Jag vill anmärka på Pippis utdelning av godis till kamraterna. Det är varken lämpligt ur ekonomiskt eller tandhälsoperspektiv.
- Berättelsen om sockerdricksträdet anknyter till animistiska synsätt och borde tillhöra en passerad period i mänsklighetens utveckling.
- Jag vill problematisera bilden av Pippis mammas karriär som ängel. Det gränsar till religiös propaganda.
När jag tänker efter tror jag att det är bäst med en kort version:
“PIPPI FLYTTAR IN”
Slut.
Tysta tankar 
Du glömde skolans uppgång och fall (fall åtminstone). Det måste väl tillskrivas Pippi i allra högsta grad.
LikeLike
Finns det något som inte är Pippis fel?
LikeLike
Nej, och det sa antipippisarna redan 1945 när boken var ny. I Frankrike anser förlaget att det är omöjligt och löjligt att ett barn kan lyfta en hel häst så där lyfter Pippi endast en ponny. I Polen hade man invändningar på polisernas takspringande ur just synpunkten om undergrävande av auktoriteter.
Jag tror att böcker och andra kulturyttringar blir väldigt bleka om alla ska vara vita, snälla flickor utan rött hår. Det finns människor av olika slag i verkligheten. Somliga bakar pepparkakor på golvet och sover med fötterna på huvudkudden, tror jag att A Lindgren tänkte. Och det ville hon visa i sina böcker.
LikeLike
Det tycks finnas en otrolig kraft i de här böckerna. Frågan är vad det är hos figuren som gör henne så attraktiv?
Kanske som hemlig kamrat – kanske som den där starka kvinnliga förebilden alla längtar efter?
LikeLike
Och så blir det svårt att översätta Martin Luther Kings tal om man inte får använda n-ordet – för det gjorde han (dess engelska motsvarighet, alltså).
LikeLike
Ett bra tillfälle att länka:
LikeLike
Den engelske musikkritikern Constant Lambert skrev nån gång på 30-talet att Duke Ellington var “den främste negerkompositören”. Och det var ett starkt uppskattande omdöme, inte ett dugg rasistiskt; han hörde till den första generation från den klassiska musikens värld som verkligen såg jazzens potential som ett nytt musikaliskt språk, inte bara som dansmusik (Ravel och Stravinskij hade insett samma sak). Att använda ’n-ordet’ sågs som helt naturligt då, precis som ”mulatt” (som nog också ses som ett litet skamligt ord idag, i alla fall i USA).
Alla sade ”negerfrågan”, ”negerkyrkor” och så vidare långt in på 60-talet. Att retuschera bort en mängd numera belastade ord ur böcker, filmer och tv-serier är…ingen särskilt lyckad väg att gå.
LikeLike
Det blir konstigt och jag ser ett mönster i att symbolfrågorna får en polariserande funktion.
Samtidigt som vi diskuterar hen och klädfärger växer den verkliga rasismen.
LikeLike
Precis, man väljer frågor där man ser en möjlighet att kassera in poäng snabbt och tydligt. Och casha in det i tryck eller på twitter, inte ute i den grå verkligheten.
LikeLike
Jag är förvånad över att inte djurrättsaktivister reagerar. Hästar ska inte gå ensamma, och det är väl känt att dödskalleapor inte är lämpliga husdjur.
LikeLike
En positionering till? Ja, det är väl tidens melodi.
LikeLike
Syftet med Pippi är väl just att vuxenvärlden ska förfasas, oavsett vilken politisk åskådning de tillhör? En sann anarkist.
Fast vissa som läser böckerna hävdar att Pippi i själva verket är Tommy och Annikas låtsaskompis, ett påhitt i deras fantasi, ungefär som Nils Karlsson Pyssling och Karlsson på taket. Astrid använde låtsaskompis-storyn i många böcker.
LikeLike
En universell provokation – jag trodde inte det var möjligt.
Men en stark och självständig flicka var nog svårsmält på många plan, långt innan det blev den nya normen.
LikeLike
Pippi hjälpte mig att komma in i mitt andra språk (eftersom jag redan var bekant med översättningarna av sagorna på det första). Vidare så gav hon (och flera av gestalterna från Astrid Lindgrens böcker) en fantasivärld som var en respit från dåtidens allsmäktiga vuxna. Syftet med böckerna kan tänkas ha varit just detta.
LikeLike
Det är nog en bra beskrivning av litteraturens djupare funktion.
Böckerna är allt utom moraliserande.
LikeLike