https://twitter.com/lilianvarnander/status/417955390588874753

–Jag valde att skriva om pojkar därför att jag upplevde att det offentliga samtalet hade en negativ ton, där problemlösning hamnade i skymundan till förmån för “antipluggkultur” och “pojkkris” och “krampaktiga maskuliniteter” och annat som inte är särskilt produktivt och dessutom inte sällan hamnar på en alltför teoretisk nivå. Jag föredrar att vara konstruktiv och lösa problemet och därför gjorde jag således en ansats att göra just detta, säger hon.
Vill du läsa mer om pojkar och litteratur så finns Kåkå Olsens masteruppsats tillgänglig här.
–Alla vinner på att vi vidgar definitionerna av vad som är läsning och vad det innebär att läsa, avslutar hon.

Att tala om pojkars läsning utan att moralisera? Det låter väldigt avlägset. Kanske är 2014 året då det blir möjligt att diskutera pojkars skolprestationet utan ideologiska skygglappar.

Jag vill gärna tro det.