Fredriks nya bok

Posted on by

20130730-144831.jpg

Jag läser Fredrik Ekelunds nya bok med stor glädje. Han är två år äldre och kompis med min bror. Vår familj finns med i berättelsen och jag ler igenkännande åt det mesta. Det är befriande att slippa fiktionalisering och jag tycker författaren behandlar de flesta personerna med värme och värdighet. Jag tror även att min far hade ställt upp på beskrivningen av honom. Soffor har alltid varit viktiga i vår familj.

Länk till beställning Adlibris

Men jag hade nog börjat med den första delen av självbiografin. Länk

17 thoughts on “Fredriks nya bok”

  3. Läste också Jens L:s recension; jag tror hans litet snäva “jaja, men…”-ton handlar om en aversion mot tanken på det unika manliga geniet som inte i första hand är en skicklig social aktör eller samtalspartner. Även om Fredrik Ekelund ju är just en lagspelare och inte alls framställer sig själv som någon genial bard. Ett behov att ta ner rockgeniet och dem som sett upp till den sorten, ungefär.

    Apropå ovilja mot stora vita manliga genier: Ingmar Bergman ska bli föremål för en biografi, troligen med tung betoning på skandaler och moraliserande. “Bergman har ljugit i hela sitt liv” utropade Thomas “Kungaboken” Sjöberg i DN (artikeln ligger bakom deras betalvägg) och presentationen på Adlibris låter också ana gapigt moraliserande och stark betoning på kvinnor och lögner:

    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174612034

    Like

    Reply ↓

    • Ett litet fadermord piggar ju alltid upp, men ibland blir det lite väl uppenbart att drivkrafterna är dunkla.

      Bemötandet av Fredrik Ekelunds bok är intressanta och ställer frågan skarpt: Vad är litteratur egentligen? Varför tror författaren att vi vill läsa om hans liv?

      (När det finns tekniskt driven fiktion som tillfredsställer olika målgrupper)

      Like

      Reply ↓

      • Precis, som Liljestrand är inne på: många svenska (eller västeuropeiska) män har haft liknande erfarenheter, och nästan alla i de generationerna har hört om eller mött några som levat kring den sortens drömmande vänskapliga, dyrkande manliga gäng. Boken låter på det sättet lika typisk som “Mitt förnamn är Ronny”. Men jag kmmer nog att läsa den…

        Like

        Reply ↓

        • Jag rekommenderar boken – kanske av egoistiska motiv. (Äntligen en text om MITT liv).

          Egentligen förstår jag inte rättviseargumentet. Det finns liksom en kvot som talar om att allas verkligheter ska beskrivas och spridas. Till sist handlar det om frågan att beröra och förmedla en känsla av äkthet.

          Men fiktion tråkar ofta ut mig. Jag ser bara en manipulativ författare bakom ordmassorna.

          Like

          Reply ↓

        • Just det, du är med! “Jag skall skönja dig i ganjadiset” som Linton Kwesi Johnson lär ha sjungit i en påtänd låttext (vet inte exakt hur det var på engelska, min kusin citerade det för mig på svenska) 😉

          Like

          Reply ↓

      • Om IB hade kunnat svara på den litet komiskt furirmässiga anklagelsen “Bergman har ljugit i hela sitt liv!” så tror jag att han skulle sagt, i alla fall privat “Ja, vad fan sen då?”

        Och researcharbetet på den här killens tidigare verk om kungen var ju inte direkt i elitklass. Den antydda beskyllningen att Ingmar tvingade sin mor att leva med hjärtat i halsgropen och undestryckt skam är bara snaskig (men väl beräknad). Karin Bergman var en stark kvinna, det fanns mycket problem i den familjen, men hon gav aldrig upp och det är tydligt – utifrån hennes dagböcker och brev – att hon var stolt över Ingmar, hans karriär och hans konstnärskap.

        Like

        Reply ↓

        • Det finns alltid ett mått av hänsynslöshet i konstnärsskap. Jag har svårt att se skönhet utan smärta.

          I bästa fall drivs konstnären av sanningslängtan och äkta nyfikenhet. Så upplever jag Fredriks bok – och de flesta av Bergmans verk.

          Like

          Reply ↓

        • Nej, och Bergman sade ju aldrig heller själv t ex att biskop Vergerus skulle vara baserad på hans pappa kyrkoherden. Det är en kliché som har spritts av populärmedia – den är för all del tacksam i det ingrott prästfientliga Sverige. Och jag kan sätta en hundring på att det kommer med i den här nya boken.

          Det verkar rimligare att se Vergerus som en kusin till Ibsens pastor Brand, båda två är stränga och halvt sadistiska asketer som offrar allt, även sina närmaste, för en desperat tro på Kristus..

          Like

          Reply ↓

  4. Det här lär vara en av de mest samplade låtarna någonsin, från tidig hiphop och hela vägen. Inte blåset, men mest det avskalade trumbreaket som börjar runt 2.20

    Sägs att Ringo Starr m fl medverkade på en del av bandets “hemliga” sessioner, fast knappast på denna.

    Like

    Reply ↓

  5. Idag är det ju vanligare än förr att romanförfattare gör en hel del efterforskningar inför en bok, intervjuer med yrkeskunniga och så, det gäller särskilt polisromaner och deckare. Det lär väl inte ha behövts här, om han bygger på sitt eget liv, men Ekelund kan ju ha känt att han ville checka med andra eftersom boken berör ett antal personer som ännu är i livet, här i Sverige.

    Bara som en fråga: har du eller din bror kunnat läsa utkast till en del kapitel medan boken skrevs? Eller hela boken, innan den landade på bokhandelsdisken?

    Like

    Reply ↓

    • Bra fråga – samtidigt är det där med fiktion och romankaraktärer ömtåliga saker och jag vet inte om det är lämpligt att avslöja författares metoder.

      Det korta svaret är : ja.

      Like

      Reply ↓

Leave a comment