3 thoughts on “Jag mötte Rasmus”

1. Läser igenom en mängd av dina inlägg. Hinner inte alltid med att läsa dina texter när de kommer och nu är min inbox proppfull. Det blev anledningen att läsa och reflektera detta, trots tiden som gått.

   Jag har också Den dolda läroplanen som vaken läsning då och då. Varför har du fyra ex? Jag har ett gammalt tummat nummer av tidskriften Krut som jag brukar referera till. Begreppet, den dolda läroplanen, är i behov av avdammning. En skola är inte som den är för att den är en skola, den ingår i ett historiskt situerat diskursivt tänkande som varje lärare behöver se, reflektera över och positionera sig själv i. Skönt att vi är två som tar fram den där texten då och då och problematiserar skolan i ljuset av idag. Igen och igen.

   PS. Hade en f.d. lärarstudent som kom hem från en vistelse med sina barn i ett asiatiskt land. Hon var så upprörd över att barnen inte bytte om till gymnastiken och inte duschade efteråt!
   – För så ska man ju göra!
   D.S.

   LikeLike

   Reply ↓

2. Kul att du delar mitt intresse för den här texten! Det känns som om den aldrig varit mer aktuell och i ljuset av all den disciplinering som barn utsätts för idag under dokumentationens vänliga täckmantel – ja då känns det som om vi borde ha högläsning varje dag på lärarutbildningen.

   Rasmus är en f.d. student som söker tröst på biblioteket – det är han som satt med fyra exemplar av boken.

   Gymnastik är nog ett av de ämnen som dryper mest av normativitet. De militaristiska rötterna parar sig med narcissistisk kroppskult…

   LikeLike

   Reply ↓

3. Att få syn på sitt normativa tänkande, fundera en stund och gå vidare som nyduschad. Ja, högläsning är ju ett sätt att komma undan kursplanedatabasens regida inställning till litteraturlistor. Det ska jag tänka mer på. Att läsa högt gör jag ofta men då ur skönlitteratur som jag vill att studenterna ska upptäcka. Varför vill jag inte hjälpa dem att upptäcka mina pärlor av annat slag?

   LikeLike

   Reply ↓