Nu blir jag petig…

Jag läser i Trelleborgs allehanda om pojkars svaga skolprestationer. Mia Heikkilä ger sin bild:

För att komma till rätta med problemet krävs att skolan gör upp med självbilden att elever behandlas lika. Ett genusperspektiv måste fogas in i hela skolverksamheten. Något som in tur grundas på att lärarna utbildas och blir medvetna om hur könstillhörighet ordnar så väl skolan som samhället.

Det finns många viktiga insikter i texten och jag håller helt med om att skolan måste göra upp med sin självbild – frågan är vad det är för medvetenhet som experten vill sprida? Jag tänker att de flesta av oss lever i ett fält där vi naturligtvis tilldelas roller, samtidigt som vi har en viss frihet att bryta mot de förväntningar som begränsar våra handlinsmöjligheter. De här förhandlingarna sker ständigt och jag är osäker på om det verkligen är en kunskapsfråga? Jag lutar mot att det handlar om disciplinering och marginalisering av icke önskvärda erfarenheter.

Om vi följer den strikta socialkonstruktivistiska förklaringsmodellen är barnen felprogrammerade in i stereotypa mönster och det är nu pedagogernas uppgift att träna in nya roller. Det vore spännande att se om genuspedagogerna skulle kunna närma sig barnens livsvärldar utifrån ett öppnare och mer fenomenologiskt angreppssätt. Skolverksamheten sker i ett möte mellan barnens och pedagogernas levda erfarenheter. Varje försök att skapa mening kommer då att blottlägga de skillnader som finns mellan olika grupper. På ett plan är vi fångade av våra erfarenheter – samtidigt finns det också möjligheter att med språkets hjälp peka på att frihet verkligen är ett alternativ.

Men då måste vi närma oss ett radikalt förstapersonsperspektiv – och distansera oss från skolans normativa praktik. Frågorna blir enkla och komplicerade samtidigt:
– Varför är du här?
– Hur ska vi använda dagen?
– Kan jag hjälpa dig?

En del av pojkarna som avfärdas som underpresterande har antagligen oändliga resurser som inte ger utdelning i skolans värld.

Märks det att jag lyssnade på Filosofiska rummet i går?

PhotoFunia-5eea0b

41 thoughts on “Nu blir jag petig…

  1. Pojkarna var väl inte missgynnade innan tiden med genuspedagogik? Att ordinera mer av samma medicin är väl som den medeltida fältskärens ordination om ytterligare åderlåtning mot blodbrist.

    Like

    • Njae – jag önskar att vi kunde lämna de där enkla beskrivningarna om ett genuspedagogiskt syndafall. De blir så tjatiga och självbekräftande.

      (Men jag förstår vad du menar)

      Like

  2. Min genotyp hade aldrig blivit civilingenjör och ännu mindre akustiker på stenåldern. Jag hade med säkerhet varit finsnickare. Det hade inte gått att undvika.
    Undrar vad jag blivit om jag fötts 40 år senare och reglerats av den kvinnliga genuspedagogiken.
    Antagligen en beteendepsykolog med inriktning på att dekonstruera genusvetenskapen – i småbitar.

    Skämt å sido.

    Jag som trodde att skolan hade till uppgift att odla ett kunskapsideal som bildade basen till att varje genotyp maximalt kunde utveckla sin fenotyp – till sådant som skapade möjlighet för nästa generation att få göra likaledes.

    Like

    • Och vi får verkligen hoppas att det finns tillräckligt många män som startar och bygger de företag som skall bilda skattebasen till alla dessa nya kvinnor som vill ha trygga jobb inom statens trygga famn.
      Risktagande har en tendens att hamna hos ett av könen medan det andra gärna väljer anställningar inom mogna och övermogna företag och förvaltningar.
      Jag säger inte att detta är fel – det är nog bara så det funkar enligt evolutionslärans matematik.

      Like

      • Risktagande skulle vara ett utmanande mål för skolan att ta sig an – går det att utbilda fram?

        Ibland försöker jag belöna studenter som tar sig friheter i förhållande till examinationers ofta ganska ängsliga formulteringar. Men det känns inte bra – systemet är byggt för att gynna förutsägbarhet.

        Like

        • Jag tror att det är bra för populationen och samhället om kvinnor i mindre grad än män behöver ta stora risker för försörjningen.
          Men då utgår jag från den “omoderna” evolutionslärans logik.
          Helt oavsett så verkar det vara ett självreglerande system. Huvudelen av kvinnligheten vet att de har en väldigt seriös uppgift att utföra. Att en viss grupp av kvinnorna ser det som sin främsta uppgift att hålla på att konkurera med männen är inte konstigare än att vissa föds homosexuella.

          Like

        • Jag antar att du läste om nyheten med småaborrarna som levde i sobrilvatten? De blev asociala och dumdristiga. Glupska och oförsiktiga glömde de bort att ta skydd i gruppen och den evolutionärt erövrade försiktigheten ersattes av en spontanitet som experrterna hotade artens fortbestånd.

          Antagligen har de här resultaten någon form av moral?

          Like

  3. De var mycket om och men. Men om vi struntar i genusputtarna ett tag så är vårt samhälle rätt jämlikt. Det speglas i hjärnforskningen att tjejer och killar har samma förutsättningar att lära sig matte. Alltså spelar kön ingen roll.

    Like

      • Dessutom fungerar inte verkligheten så där enkelt.
        Man måste dessutom ha lust till ett visst ämne.
        Om man når större tillfredsställelse så blir man ofta bättre.
        Endimensionella statiska studier säger rätt lite om komplexa processer.
        Det måste finnas andra orsaker till att en väldigt dominant andel av kvinnligheten undviker yrken där matematik är det centrala språket.
        Kan det helt enkelt bero på att dessa kvinnor får en större livstillfredsställelse av att använda andra språk varvid man “tvingas” väljer bort mattespråket?

        Like

        • Det där vet vi väldigt lite om. Frågorna tränger sig på och vi riskerar hela tiden att hamna i bekräftande tolkningar – eftersom vi utgår från våra erfarenheter och tillmäter dem stort bevisvärde.

          Men alla gissningar är välkomna!

          Like

          • Vad menar du? Vet vi väldigt lite om. Det finns faktiskt forskning som visar att när frihetsgraderna ökar (dvs välståndet) så väljer kvinnor (som grupp) i högre grad ämnen och yrken som innehåller mer av verbal kommunikation.
            I min bransch teknikkonsulteri så ser man även en tydlig indikation på att kvinnliga ingenjörer gärna väljer yrkesroller som innehåller mer av kommunikation och mindre av nördiga beräkningar.
            Undantagen bekräftar regeln och i undantagen ser man ofta vissa personligheter.

            Like

          • Det finns väl en möjlighet att de styrs av såväl förväntningar som biologiska dispositioner – samtidigt som den avgörande faktorn antagligen är vilka belöningssystem som finns i samhället.

            Jag är ganska förvånad över hur få forskare som är bekväma inom statistikens skoningslösa fält. Det är förvånansvärt få studier som utförts här – de flesta studier görs med intervju som huvudmetod. Tyvärr skolas studenterna in i detta mönster och på sikt urholkas kravet på vetenskaplig status om kvantitativa studier inte tas tas på allvar. att bedöma statistik är en central färdighet för alla människor.

            Like

          • I det här fallet rör det sig inte om intervjuer utan om att avläsa faktiska val i alla tillgängliga kulturer över klotet.

            Förutom detta så har jag en annan metod.

            Ytterlighetsmetoden.

            Finns det en socialt konstruerad miljö där ytterligheterna byter kön. Dvs att skoterkillarna blir skotertjejerna och outfittjejerna blir outfitpojkarna.

            Nej jag tror inte det.

            Det räcker att sitta i min grannes dragsterbyggargarage en par timmar och studera honom och hans byggarkompisar för att inse att det är en biologisk omöjlighet.

            Like

          • Jag ser din poäng – samtidigt som det finns en rörlighet som vi ofta underskattar. Motsatserna attraherar varandra och det är väl inte bara i filmens värld som folk genomgår märkliga transformationer.

            I uppföljaren Flashdance 2 disputerar på det fasta tillståndets fysik…

            Like

          • Att individer glider kring över gränserna är uppenbart.
            Men jag är oftast intresserad av det dominanta flödet.
            Att ständigt fokusera på individuella ytterligheter är stigmatisera det som är vanligt.
            Så är det hela tiden numera. Ytterligheterna skall fungera som bevis för att allt är möjligt.
            Det är inget annat än mobbing och ett underkännande av det vanliga.

            Like

          • Jag är intresserad av både ytterligheter och dominanta flöden. Tanken på att vi har möjlighet att bryta mot förväntningar tror jag är nödvändig för att inte fastna i strukturalismens passiva människosyn. Vi är fångade av normalitetens bojor – men det finns också utrymme för gränsöverskridande som i olika hög grad belönas eller bestraffas. antagligen beroende på vilket socialt/kulturellt kapital du tar med dig in i de här processerna.

            Men det är klart att för de längst ner i hierarkin är möjligheterna ytterligt begränsade och drömmen om klassresan förblir en avlägsen hägring.

            Like

          • Jag lever i verkligheten och kan bara konstatera att det finns en massa människor med olika personligheter, begåvningar, intressen och livsval.
            Det är inget denna Torkel Klingberg kan trolla bort helt oavsett vad han har att meddela.

            Like

          • Fortfarande är den verkligheten inget annat än könssterotyp och inget som har att gör med hur hjärnan fungerar. Det har med våra pålagda sociala krav på hur människor borde vara.

            Like

          • Plura
            Kan du föreställa dig följande verklighet.

            Biologiska skillnader kan existera samtidigt som människan har förmågan att skapa stereotyper och kulturellt konstruerade arenor.

            Like

          • Ja.

            Det är det tragiska. Vi utgår från det som är kulturellt riktigt idag, ur ett socialt perspektiv, utan at ta hänsyn till de biologiska förutsättningarna.

            Ta mig själv som dyslektiker. Jag betraktades som dum. Trots det lyckades jag ta akademiska examina i flera olika dicipliner. För man konstaterade att jag biologiskt hade ett kopplingsfel i hjärnkontoret mellan olika delar av de fyra centra som styr skrift och läsförstråelse.

            Evologiskt har det inget att göra med om killar eller tjejer är mindre eller mer smarta. Utan snarare vår uppfattningar socialentroplogiskt. Som ytterst störs av våra politiska och sterotypa uppfattningar.

            Like

          • Det kanske går att göra en viktig distinktion mellan de två föreställningarna
            1) andra menar att dyslektiker är dumma
            2) dyslektiker ser sig själva som dumma

            Jag vet inte vilken som är farligast, men skulle nog satsa på den andra….

            Like

          • Min personliga bild, som bekräftats av många, är att att det är den första förställningen den farligaste. Den andra kommer som ett brev på posten eftersom självförtroendet sviktar hos personer med dyslexi. Bara att kolla på UR programmet med Niklas Hyland.

            Like

          • Plura
            Eftersom jag själv har en ganska tydlig släng av dyslexi (inte den allvarliga formen men dock begränsande och för mig själv irriterande) så förstår jag precis hur du menar.
            Men som tur är har jag upptäckt mina starka sidor (som ger mig en viss trygghet) och då upptäckt att vissa andra mänskliga brister/funktionshinder ännu inte har fått någon benämning. Tex den där egenskapen att kunna skriva väldigt snyggt och långt utan att överhuvudtaget ha någon som helst koll på logik, processer och lagen om orsak och verkan. Sk babbel.

            Skall vi döpa det till “babbelexi”.

            Av någon orsak som jag inte ännu fullt ut begripit så har detta handikapp snarare hög status och betraktas inte alls som ett funktionshinder.

            Like

          • Hets mot folkgrupp? Jag tycker snarare att det är ett intressant spörsmål. Varför kommer vissa funktionshinder undan som något galant medan andra funktionshinder ges ett oändligt antal benämningar och stigman.
            Massor av folk håller tyst fast de har djup kunskap medan andra som knappt begripit något av de stora frågorna babblar i evigheter.
            Det är helt enkelt inte jämlikt och det är till och med deprimerande.

            Like

          • Om det är en kriminell handling så borde den gode Sokal omfattas av amnesti nu. Jag vet inte vad vi har för preskriptionstid för innehållslöst pladder men för min egen skull hoppas jag att den är generös – vilket med min omvända logik innebär kort.

            På nätet är du inte smartare än ditt senaste blogginlägg och bästa sättet att täcka över tveksamheter är att producera nya texter som rankas högre av Google!

            Like

      • Jasså. Vet at du inte gillar hjärnforskningen utan åt pyskologin. Men om du för en stund lyssnar på Martin Ingvar och Torkel Klinberg skulle du få andra insikter som skulle främja pedagogiken till det bättre.

        Like

  4. Stefan kommenterar i brevform:

    till mia.heikkila
    Just det faktum att man infört ett genusperspektiv i skolan (och framförallt förskolan) har gjort skolan mer ojämställd och orättvis. Jag har många gånger frågat hur man utbildar sig till genuspedagog. Aldrig fått något svar, i vissa fall räcker det med att man läst genusvetenskap en termin på högskola och har den meriten i kombination med annan pedagogisk skolning. Lite tunn utbildning, om du frågar mig.
    Tänk dig själv att man redan vid ett-års ålder som liten pojke subtilt får veta av den massiva kvinnovärld man träder in i får veta att du är fel. Det arbetar 98% kvinnor i förskolan. Det finns inga krav på hur dessa kvinnor ska vara beskaffade. Såfort man vill debattera fler män i förskolan skall det först debatteras hur dessa män skall vara beskaffade.Detta faktum är förödande för både pojkar och flickor i förskolan och skolan. Barnen blir berövade viktiga manliga erfarenheter!

    Like

Leave a comment