16 thoughts on “Den enda text du måste läsa idag

  1. Det var många ord för att säga: Vi fritidspedagoger är sura för att vi inte också får legitimation och är inte nöjda med att vår återvunna behörighet är formulerad som ett undantag i skollagen. Personligen tycker jag att det störta misstaget var att döpa om verksamheten i fritidshemmet till undervisning. Dels principiellt, men inte minst utifrån de resurser verksamheten bedrivs med.

    Like

    • Ja – jag antar att det riskerar att framstå som en strid om ord.

      Frågan är om vi kommer framåt genom de där gränsdragningarna. Handlar det om status och revir? Då är det väldigt sorgligt

      Like

      • Jag vet inte om idealtillståndet då skulle vara gränslöshet? Det är ju det vi haft i skolan, där alla oavsett utbildning ansetts kunna göra samma saker. Låt lärarna jobba några timmar i veckan på fritids, låt fritidspedagogerna hålla i lektioner, låt elevassistenten ta hand om undervisningen för strulgrabbarna – då vill jag hellre har gränser, desto skarpare desto bättre. Fritidshem är viktigt – men det är en helt frivillig skolform (mer frivillig än både förskola och gymnasieskola vill jag påstå) och därmed bör verksamheten inte kallas undervisning och de som arbetar där behöver inte legitimation. Däremot ska de ha en god utbildning och betydligt bättre förutsättnigar än idag då det kan vara betydligt tryggare att låta åttaåringen sitta hemma och spela tv-spel än att gå på fritids…

        Like

    • Det största misstaget var att fritidshemmet inte längre blev en fristående verksamhet. Det var början på slutet för den pedagogiska verksamhet som då var möjlig. Håller med om att den inte skall kallas undervisning, men pedagogisk inriktad. Det var en fantastisk verksamhet, med fri lek, lärande om närmiljön, och en hel del andra pedagogiska aktiviteter. Men så bestämde sig den borgerliga regeringen att dessutom dra ner personalen med minst hälften och införde anställningsstopp, så det under en del år blev 2 anställda (behöriga fritidspedagoger var inget krav) på uppemot 40 barn. Utbildade fritidspedagoger blev friställda och barnskötare som fått anställning som fritidspedagoger fick vara kvar.

      Hur man behandlat fritidspedagogyrket är en skandal och man fortsätter att degradera yrket och dess betydelse. Att få in ordet undervisning och legitimation är väl sista chansen till överlevnad, nu 20 år efter reformen – den sammanhållna skoldagen. Att gå tillbaka till fristående fritidshem är nog inte möjligt inom överskådlig framtid.

      Like

      • Regeringen? Har inte alltid fritidshemmen varit en kommunal angelägenhet. Din önskan kanske kan bli verklighet om vi gör skolan statlig igen – men låter fritidshemmen vara kommunala…

        Like

          • Ett par utdrag ur en text jag skrev för några år sedan:

            “Under 1990-talet genomfördes många förändringar på skolans område, inte minst genom införandet av nya läro- och kursplaner. Förskolans sexårsverksamhet överfördes till förskoleklass, ofta integrerat med grundskolan och de tidigare ofta fristående fritidshemmen integrerades också i skolan. Verksamheterna integrerades dels lokalmässigt men också genom den gemensamma läroplanen för fritidshem, förskoleklass och skola. Tidigare hade fokus på fritidshemmens uppgift varit att komplettera hemmet, nu lades fokus istället på att utgöra ett komplement, om än frivilligt, till skolan. Ytterligare en förändring som förstärkte detta var att det legala ansvaret för verksamheten flyttades från socialdepartementet, och socialtjänstlagen, till utbildningsdepartementet, och skollagen.”

            Dessa beslut hade tagits oavsett regering, den byttes ju till med mitt i arbetet med den nya läroplanen.

            Sen har kommunerna fullständigt misslyckats med att ta sitt ansvar, skolan har utarmats men fritidshemmen har utarmats ännu mer. Alla beslut om hur verksamheten egentligen ska utformas, resurser och personaltäthet ligger på huvudmännen, inte på staten.

            Like

          • Jo, den samlade skoldagen kom inte till på enbart ett borgerligt beslut, men de förbättrade inte precis… Då kom tankar kring att fritidspedagoger skulle bli egna företagare mm. Ja, det var så mycket dumheter.

            Like

        • Nej, jag tror aldrig att det är möjligt att gå tillbaka till den aktivitetspedagogik som präglade fritidshemmen! Det kräver mer personal och en helt annan utbildning än de fåtal jag har träffat som gått 2001-års lärarutbildning.

          Men jag får gärna ha fel 🙂

          Like

          • Finn Calander skrev i en artikel i Pedagogiska magasinet (nr 4/99) att “föryngringen” av barnen (de flesta är ju mellan 6 och 8 år) nästan gjorde fritidspedagoger “av gammal stam” överflödiga, och att det snarare behövs förskollärare och barnskötare (vilket många numera är). Han menade också att integrationens stora förlorare var de lite äldre barnen (10-12 år). De erbjuds numera (i min och många andra kommuner) så kallade fritidsklubbar men under lång tid ignorerade kommunerna sin skyldighet att erbjuda även dem en fritidsverksamhet. Dessa klubbar är dock långt från kvaliteten på de gamla fritidshemmen som Monika (och många fler) önskar tillbaka.

            Like

          • Nu tillhör jag den som gått igenom den då i början av 90-talet nya fritidspedagoglinjen, på vilken i vilket fall i Stockholm (f.d. LHS) fokuserade på yngre barn. Två år efter min examen, blev denna utbildning helt värdelös och i vissa rektorers ögon en “gammal” utbildning. Man kan därför inte säga att barnskötare har en mer adekvat utbildning än de som har en fritidspedagogexamen från 1991-1992.

            Så, vilka fritidspedagoger av den gamla stammen, är det man talar om?

            Like

          • “Han” Finn C alltså, menade att fritidspedagoglinjen skapades utifrån en helt annan bild av vad fritidshemmet skulle ge, än det som i alla fall sexåringarna behöver. Men det kan ju ha sett olika ut på olika håll och även uppfattas olika på samma håll…

            Like

Leave a comment