Perhaps rather: I became a teacher so at least someone would actually focus on the learning and building of knowledge, rather than whine about those tests that are actually not really important, just something you pass along the way.
Jag undrar vilken effekt på elevernas lärande detta offentliga vädrande av någon slags kollektiv ångest inför prov, betyg, dokumentation etc har? Jag är inte helt säker på att det gagnar eleverna, faktiskt.
Det handlar inte om ångest inför prov – min oro gäller konsekvenserna för undervisningens innehåll.
Teaching for the test, är lika förnedrande för lärare som elev.
Jag kan garantera att jag enbart lärde mig katalysatorns funktion och en hel massa annat för att “det skulle komma på provet”. Kände mig inte det minsta förnedrad då och rätt nöjd senare när man insåg att man fick nytta av den och andra kunskaper. Det jag inte haft nytta av (ännu) har jag inte heller tagit någon skada av.
För mig, Mats, så hänger det ihop. Detta högljudda, väldigt offentliga, ventilerande av någon slags kollektiv ångest börjar ta formen av en, om du ursäktar det hårda uttrycket, masspyskos, där lärarkollektivet tycks hell bent på att övertyga sig själva och sin omgivning om hur maktlösa och hjälplösa lärare är i skolan, och hur de blivit detta genom någon yttre, nästan mytisk, ond kraft. Det kan aldrig vara bra i längden.
Om vi tror på proven som en enkel mätning av det som vi menar är det viktiga i kursen, och inte upplever en problematisk relation mellan inte och yttre motivation – ja då blir det lättare att förstå prov och betyg som en god kraft.
Bilden av den rättvisa belöningen som sorterar och disciplinerat på ett vänligt men bestämt sätt är både lockande och svår att frigöra sig från. Å andra sidan beskriver du väl faran med att demonisera examinationer. På sikt får vi nog vänja oss vid att de här kontrollerna finns – livet är en sorts hinderbana och jag tror att många tränar sig i att få mesta möjliga avkastning mot minsta möjliga investering.
Det går kanske att sätta likhetstecken mellan undervisning och prov – men jag ser ett mer problematiskt förhållande.
Jag är helt med dig när det gäller vikten av att lärare tar ansvar för undervisningen. Frågan är väl om proven stödjer eller motverkar undervisning och kunskapsutveckling?
Nej, det går inte att sätta likhetstecken mellan undervisning och prov. Prov är ett av de verktyg som finns tillgängliga för att undersöka om specifika delar av undervisningen gett de resultat man avsett att den skulle ge, tror att den har gett, vill ta reda på om den har gett etc. Det är inte det enda verktyget, och undervisning omfattar oändligt mycket mer.
Proven “gör” inget alls, de är verktyg och det som gör skillnad är hur de används.
Att prata om prov som magiska entiteter med kraft att påverka verkligheten omkring sig är retoriskt effektivt. Man talar till känslorna hos den som lyssnar. Men det är oärligt, eftersom man väcker känslor som rädsla, stress, oro, hjälplöshet etc som blockerar eller försvårar förmågan att reflektera och se saker i sammanhang och i perspektiv.
Jag översätter till hur vår studenter närmar sig kursplanerna. Mål och syfte bläddras förbi – allt handlar om examinationen. Den aspekten slår ut alla andra som t.ex inre motivation och yrkesrelevans .
Jag känner en gymnasielev som hade ett matteprov där mer än 1/3 i klassen blev underkända. Om denna lärare haft det minsta vett hade hon förstått att något i undervisningen brustit, och snabbt som ögat gjort en handlingsplan. Ett omprov som istället blev lösningan skapade onekligen stress bland eleverna, men själva proven, rätt använda bör inte vara en stressfaktor för någon.
Jag skulle nog säga att stress definitionsmässigt är negativt, och jag använder ordet i den bemärkelsen, ordet press väljer jag oftast om jag vill tala om någo som kan vara både positivt och negativt för diciplinen.
Dessutom skulle jag säga att “Kommer detta på provet?” är ett uttryck för stress. Om regeln var att prov aldrig lämnades tillbaka till eleverna, utan bara var ett verktyg för lärarens undervisning skulle troligtvis den sortens frågor inte förekomma.
Jag skulle snarare titta på om provet hade brustit. Sättet att undervisa och det prov man ger måste överensstämma, dvs. om man har en undervisning som går ut på reflekterande, måste provet också innehålla sådana inslag. Och tvärtom, om undervisningen går ut på att förmedla fakta, kan inte provet handla om att eleverna skall reflektera.
Matteprov brukar vara väldigt lika varandra och stämmer så gott som alltid överens med de uppgifter eleverna arbetat med i undervisningen.
Jag förutsätter att lärare i allmänhet formulerar prov och lägger upp sin undervisning utifrån läroplanen och inte utifrån något annat. Rimligtvis blir det då inga motsättningar dem emellan.
Det kan tilläggas att om man mot förmodan skulle ha skrivit ihop ett eländigt prov så är det ändå inte meningsfullt att lägga fokus på ett nytt prov, undervisningen är trots allt kärnan och man får lära sig av det misstaget när man skriver nästa prov.
Nu talade jag iofs rent generellt och inte speciellt om prov i matematik. Men om undervisningen är kärnan, så kan man kanske fråga sig om det är provet som skall styra den och inte tvärtom. Talar fortfarande om det rent generellt.
Jag har ett exempel från när jag själv läste kemi för många år sen. Undervisningen var på ett speciellt sätt hela terminen och sen kom ett prov där läraren hade förändrat själva utseendet på de olika kemiska formlerna. Jag blev helt ställd och misslyckades. Svaret jag fick var att om man kunde det, skulle man ändå klara av det. För mig var det redan då, långt före min egen lärartid, fullständigt absurt. Varför ändra på det i provet.
Jag kunde det, men på grund av förändringen, vilket jag inte räknat med, låste det sig.
Tar exempel från mig själv, då jag inte undervisar i dessa ämnen och inte heller lärare som skall undervisa i kemi.
Det är svårt att veta hur provet såg ut. Men från min egen verksamhet beror det oftast på examinationen, dvs. att den är för långt från själva undervisningen (när det är många som inte får godkänt betyg)
Jag håller helt med om att de var dumt av din lärare att inte i undervisningen vänja er vid att formlerna kan se olika ut.
Ett litet förtydligande bara, prov och examination är inte samma sak, man kan ha prov utan att examineras och examineras utan prov.
Om vi tänker oss att du analyserar situationen rätt och problemet är att undervisningen ligger för långt ifrån provet, är det då nödvändigtvis provet det är fel på? Hur vet du att studenterna nått målen om examinationen inte kunde användas för att avgöra det?
Hur vet du att studenterna nått målen om examinationen inte kunde användas för att avgöra det?
Där har du naturligtvis en poäng… så det är viktigt att titta på både examinationen och undervisningen, om den första faktiskt är helt okey i relation till målen.
På högskolan tror många studenter att det är kurslitteraturen och föreläsningarna som ska examineras vid kursavslut – det brukar ta några terminer innan de inser att det är deras kunskaper i förhållande till kursens mål som står i centrum.
Det vi kallar undervisning blir då något annat än vid traditionell förmedling. Och mycket svårare att bedöma eftersom läraren inte har ett självklart facit. Reflektion och analysförmåga handlar om att använda sina erfarenheter och kursens teorier.
Studenter kan välja att bli examinerade utan att ha deltagit i undervisning.
Studenter kan välja att bli examinerade utan att ha deltagit i undervisning.
Speciellt om seminarierna inte är obligatoriska, men min erfarenhet är att de får svårare att få godkänt betyg på tentan. Det reflekterande och diskuterande inslaget kan saknas, som visar deras kunskaper.
Din rubrik är helt enkelt fel. Det finns gott om lärare som blivit lärare för att hjälpa elever klara olika prov. Vilket förstås inte alls är fel, om man inte är en hopplös sjuttonhundratalsromantiker i Rosseaus efterföljd.
Tysta tankar 
Perhaps rather: I became a teacher so at least someone would actually focus on the learning and building of knowledge, rather than whine about those tests that are actually not really important, just something you pass along the way.
LikeLike
Så länge proven bara är prov har vi inget att oroa oss för. Det är när de transformeras till verksamhetens mål och mening som vi får problem.
LikeLike
Jag undrar vilken effekt på elevernas lärande detta offentliga vädrande av någon slags kollektiv ångest inför prov, betyg, dokumentation etc har? Jag är inte helt säker på att det gagnar eleverna, faktiskt.
LikeLike
Det handlar inte om ångest inför prov – min oro gäller konsekvenserna för undervisningens innehåll.
Teaching for the test, är lika förnedrande för lärare som elev.
LikeLike
Jag kan garantera att jag enbart lärde mig katalysatorns funktion och en hel massa annat för att “det skulle komma på provet”. Kände mig inte det minsta förnedrad då och rätt nöjd senare när man insåg att man fick nytta av den och andra kunskaper. Det jag inte haft nytta av (ännu) har jag inte heller tagit någon skada av.
LikeLike
För mig, Mats, så hänger det ihop. Detta högljudda, väldigt offentliga, ventilerande av någon slags kollektiv ångest börjar ta formen av en, om du ursäktar det hårda uttrycket, masspyskos, där lärarkollektivet tycks hell bent på att övertyga sig själva och sin omgivning om hur maktlösa och hjälplösa lärare är i skolan, och hur de blivit detta genom någon yttre, nästan mytisk, ond kraft. Det kan aldrig vara bra i längden.
LikeLike
Om vi tror på proven som en enkel mätning av det som vi menar är det viktiga i kursen, och inte upplever en problematisk relation mellan inte och yttre motivation – ja då blir det lättare att förstå prov och betyg som en god kraft.
Bilden av den rättvisa belöningen som sorterar och disciplinerat på ett vänligt men bestämt sätt är både lockande och svår att frigöra sig från. Å andra sidan beskriver du väl faran med att demonisera examinationer. På sikt får vi nog vänja oss vid att de här kontrollerna finns – livet är en sorts hinderbana och jag tror att många tränar sig i att få mesta möjliga avkastning mot minsta möjliga investering.
LikeLike
Jag är inte mycket för det här med magiskt tänkande. Onda krafter, goda krafter, belöningar som sorterar och disciplinerar….
Nej, vet du, i mina öron låter det som en väldig massa ursäkter för att behöva se vilket ansvar man själv, som lärare, har för undervisningen.
LikeLike
Det går kanske att sätta likhetstecken mellan undervisning och prov – men jag ser ett mer problematiskt förhållande.
Jag är helt med dig när det gäller vikten av att lärare tar ansvar för undervisningen. Frågan är väl om proven stödjer eller motverkar undervisning och kunskapsutveckling?
LikeLike
Nej, det går inte att sätta likhetstecken mellan undervisning och prov. Prov är ett av de verktyg som finns tillgängliga för att undersöka om specifika delar av undervisningen gett de resultat man avsett att den skulle ge, tror att den har gett, vill ta reda på om den har gett etc. Det är inte det enda verktyget, och undervisning omfattar oändligt mycket mer.
Proven “gör” inget alls, de är verktyg och det som gör skillnad är hur de används.
Att prata om prov som magiska entiteter med kraft att påverka verkligheten omkring sig är retoriskt effektivt. Man talar till känslorna hos den som lyssnar. Men det är oärligt, eftersom man väcker känslor som rädsla, stress, oro, hjälplöshet etc som blockerar eller försvårar förmågan att reflektera och se saker i sammanhang och i perspektiv.
LikeLike
Jag översätter till hur vår studenter närmar sig kursplanerna. Mål och syfte bläddras förbi – allt handlar om examinationen. Den aspekten slår ut alla andra som t.ex inre motivation och yrkesrelevans .
LikeLike
Tack för samtalet, kanske kan vi ta upp tråden igen vid ett annat tillfälle
LikeLike
Jag känner en gymnasielev som hade ett matteprov där mer än 1/3 i klassen blev underkända. Om denna lärare haft det minsta vett hade hon förstått att något i undervisningen brustit, och snabbt som ögat gjort en handlingsplan. Ett omprov som istället blev lösningan skapade onekligen stress bland eleverna, men själva proven, rätt använda bör inte vara en stressfaktor för någon.
LikeLike
Stress är i sig inte negativt. Jag är mer bekymrad över hur fokus förskjuts :
“Kommer detta på provet?”
LikeLike
Jag skulle nog säga att stress definitionsmässigt är negativt, och jag använder ordet i den bemärkelsen, ordet press väljer jag oftast om jag vill tala om någo som kan vara både positivt och negativt för diciplinen.
Dessutom skulle jag säga att “Kommer detta på provet?” är ett uttryck för stress. Om regeln var att prov aldrig lämnades tillbaka till eleverna, utan bara var ett verktyg för lärarens undervisning skulle troligtvis den sortens frågor inte förekomma.
LikeLike
Jag skulle snarare titta på om provet hade brustit. Sättet att undervisa och det prov man ger måste överensstämma, dvs. om man har en undervisning som går ut på reflekterande, måste provet också innehålla sådana inslag. Och tvärtom, om undervisningen går ut på att förmedla fakta, kan inte provet handla om att eleverna skall reflektera.
LikeLike
Matteprov brukar vara väldigt lika varandra och stämmer så gott som alltid överens med de uppgifter eleverna arbetat med i undervisningen.
Jag förutsätter att lärare i allmänhet formulerar prov och lägger upp sin undervisning utifrån läroplanen och inte utifrån något annat. Rimligtvis blir det då inga motsättningar dem emellan.
Det kan tilläggas att om man mot förmodan skulle ha skrivit ihop ett eländigt prov så är det ändå inte meningsfullt att lägga fokus på ett nytt prov, undervisningen är trots allt kärnan och man får lära sig av det misstaget när man skriver nästa prov.
LikeLike
Nu talade jag iofs rent generellt och inte speciellt om prov i matematik. Men om undervisningen är kärnan, så kan man kanske fråga sig om det är provet som skall styra den och inte tvärtom. Talar fortfarande om det rent generellt.
LikeLike
Jag har ett exempel från när jag själv läste kemi för många år sen. Undervisningen var på ett speciellt sätt hela terminen och sen kom ett prov där läraren hade förändrat själva utseendet på de olika kemiska formlerna. Jag blev helt ställd och misslyckades. Svaret jag fick var att om man kunde det, skulle man ändå klara av det. För mig var det redan då, långt före min egen lärartid, fullständigt absurt. Varför ändra på det i provet.
Jag kunde det, men på grund av förändringen, vilket jag inte räknat med, låste det sig.
Tar exempel från mig själv, då jag inte undervisar i dessa ämnen och inte heller lärare som skall undervisa i kemi.
Det är svårt att veta hur provet såg ut. Men från min egen verksamhet beror det oftast på examinationen, dvs. att den är för långt från själva undervisningen (när det är många som inte får godkänt betyg)
LikeLike
Jag håller helt med om att de var dumt av din lärare att inte i undervisningen vänja er vid att formlerna kan se olika ut.
Ett litet förtydligande bara, prov och examination är inte samma sak, man kan ha prov utan att examineras och examineras utan prov.
Om vi tänker oss att du analyserar situationen rätt och problemet är att undervisningen ligger för långt ifrån provet, är det då nödvändigtvis provet det är fel på? Hur vet du att studenterna nått målen om examinationen inte kunde användas för att avgöra det?
LikeLike
Hur vet du att studenterna nått målen om examinationen inte kunde användas för att avgöra det?
Där har du naturligtvis en poäng… så det är viktigt att titta på både examinationen och undervisningen, om den första faktiskt är helt okey i relation till målen.
LikeLike
På högskolan tror många studenter att det är kurslitteraturen och föreläsningarna som ska examineras vid kursavslut – det brukar ta några terminer innan de inser att det är deras kunskaper i förhållande till kursens mål som står i centrum.
Det vi kallar undervisning blir då något annat än vid traditionell förmedling. Och mycket svårare att bedöma eftersom läraren inte har ett självklart facit. Reflektion och analysförmåga handlar om att använda sina erfarenheter och kursens teorier.
Studenter kan välja att bli examinerade utan att ha deltagit i undervisning.
LikeLike
Studenter kan välja att bli examinerade utan att ha deltagit i undervisning.
Speciellt om seminarierna inte är obligatoriska, men min erfarenhet är att de får svårare att få godkänt betyg på tentan. Det reflekterande och diskuterande inslaget kan saknas, som visar deras kunskaper.
LikeLike
Mycket mycket svårare – studenter underskattar ofta svårigheterna och överskattar den egna förmågan.
LikeLike
Din rubrik är helt enkelt fel. Det finns gott om lärare som blivit lärare för att hjälpa elever klara olika prov. Vilket förstås inte alls är fel, om man inte är en hopplös sjuttonhundratalsromantiker i Rosseaus efterföljd.
LikeLike