Fast boken borde nog heta: Att synliggöra lärande, för det är ju en av poängerna, att göra synligt det som inte syns. Eller menar du att vissa saker bör hållas osynliga eller att allt inte kan synliggöras?
Man kanske kan applicera Heisenbergs osäkerhetsprincip på lärandet. Om man mäter hur mycket de lärt sig kan man inte samtidigt veta vad de lärt sig. Och tvärt om.
Fast boken borde nog heta: Att synliggöra lärande, för det är ju en av poängerna, att göra synligt det som inte syns. Eller menar du att vissa saker bör hållas osynliga eller att allt inte kan synliggöras?
LikeLike
Jag är nog en sådan där hängiven antipositivist – älskar allt som inte kan mätas!
Sedan händer det väl att vissa viktiga saker mår bra av att synas. Kärlek till exempel.
LikeLike
Ett sätt “att visa kärlek” till sina elever kan ju vara att ta reda på om de lärt sig det de ska…
LikeLike
Jag förstår din poäng. Det är min inre förskollärare som menar att kunskap växer på olika sätt.
Oförutsägbarhet är en dimension.
LikeLike
Man kanske kan applicera Heisenbergs osäkerhetsprincip på lärandet. Om man mäter hur mycket de lärt sig kan man inte samtidigt veta vad de lärt sig. Och tvärt om.
LikeLike
Det är kanske bara ett annat sätt att uttrycka att ingen form av bedömning kan vara renodlat formativ eller renodlat summativ?
LikeLike
Verkligen bra fredagsvisdom!
LikeLike
Åh så fin diskussion. A-M
LikeLike