Det är inte synd om mig. Den som ger sig in i diskussionen om dyslexi och lärarutbildning får räkna med att befinna sig i projektionernas centrum.
Jag är mycket glad över att Niclas beskriver att det är möjligt att ta sig igenom utbildningen och etablera sig i yrket med värdighet.
Tysta tankar 
Jag vlll lyckönska Niclas till hans kämpainsats.
Nästa, helt oberoende fråga: Hur ser lärarutbildningen på vissa brister i språkbehandlingen såsom svårt att stava, svårt med meningsbyggnad, mycket dåligt ordförråd och/eller mycket stark brytning?
Jag bara undrar.
LikeLike
Det handlar inte om hur “lärarutbildningen ser” utan vilka krav som examensordningen beskriver. Utifrån bolognatänkandet kan vi inte överse med några brister på något område.
Allt examineras och i de kurser som innehåller språkmål (inte alla!!!) kan vi inte blunda och kompensera med andra kvaliteter.
LikeLike
Vilka kurser, förutom de som är för språklärare, har språkmål som inte kan överses med? Finns det andra mål som gäller alla lärare? Måste alla lärare kunna räkna (matematikens motsvarighet till att stava/skriva fint) eller kan man bli lärare med dyskalkyli?
Handlar detta om att vi ser läraren som den ofelbare förebilden som ska inspirera? Den objektiva duktiga kunskapsförmedlaren utan fläckar. Skulle man tycka det var fel med en lärare som behöver talsyntes för att bedöma elevernas inlämning i historia eller som använder diktafonprogram för att skriva snyggt på tavlan/smartboarden? Det landar i frågan om en lärare får ha fel. Måste man vara en hejare på skolans andra ämnen? Intressant är att jag hört humanioralärare gladeligen erkänna att de inte förstår matematik. Det är på något sätt accepterat att matte är för naturvetarnördar och ok för andra att inte förstå. Frågan är hur folk reagerar om en naturvetare eller slöjdlärare säger att “det där med svenska, stavning, grammatik är inte min starka sida”?
LikeLike
Kan man prata kan man skriva. Läkarsekraterarens död?
Idag är diktafonprogrammen både kraftfulla och exakta. De omvandlar 140 talade ord till text per minut och har ett ordförråd på över 300000 ord, och man kan lägga till egna. Hur de fungerar ihop med det svenska sj-ljudet vet jag inte (tjära-kära-skära), men den ska klara ganska breda dialekter och har AI. Den blir bättre på att förstå dig ju längre du använder den. Men om man sedan kör texten genom lexin/spell right kan man åtgärda detta i andrahand.
Till iPhone finns tydligen en gratis diktafon-app som förstår svenska. Vet inte om den finns till Android. Jobbar mot deras servrar, så kräver Internet-anslutning. Sedan kan man dela till t ex facebook, mail eller worddokument.
Det skrivna ordet har varit ett viktigt hjälpmedel för att lagra kunskap genom tid och från plats till plats. Vilken framgång jämfört med berättande som enda sätt att förmedla kunskap. Men samtidigt uteslöt man en del av befolkningen som inte kunde avkoda det skrivna ordet. Med dagens ljudböcker, talsynteser och diktafoner har vi ett gränssnitt mellan berättandet och det skrivna språket, som förr bara fanns i huvudet. En teknisk bro mellan det skrivna ordet och berättandet, som återigen blir en viktig förmedlingsmetod.
Som jag skrev tidigare, språklärare kan vara ett problem. Kanske måste man tänka om på de lägre stadierna att en lärare ska vara lärare i “alla” ämnen. Om man specialiserar sig så att man har olika lärare i språk, SO, NO, Ma öppnar man upp för lärare som kan ha problem på ett område. Kan man vara lärare om man har dyskalkyli?
Att ha lärare som inte bara halkat igenom skolan på ett bananskal är viktigare än man tror. Själv hade jag stora problem i engelska av olika skäl. Fick jobba ganska hårt med det på universitetet och kom ikapp med råge. Det ger mig en erfarenhet när jag pratar med elever med någon svårighet. Jag kan prata om hur man mentalt stärker sig, hur man hittar strategier att kringgå problemet och hur man tränar på sina svagheter. En svaghet har blivit en styrka.
LikeLike
Din slutpoäng är väldigt viktig. Studenterna har rätt till stöd – men det får inte vara ett stöd som förminskar dem!
LikeLike
Vad säger det till eleverna om man förväntar sig att de ska kunna något som läraren inte själv kan? Vilken respekt visar man då eleverna?
Vad är det skolan ska eftersträva? Att eleverna lär sig så mycket som möjligt eller att minsta gemensamma nämnare ska sätta gränsen för deras kunskap?
LikeLike
Det beror nog på ämnet – en idrottslärare måste nog inte kunna topprestera i alla grenar. Men jag tror ingen undervärderar lärares språk som framgångsfaktor.
Helst ska alla delar finnas med. Jag tycker nog att förmåga att berätta är viktigare än vacker handstil.
LikeLike
Nej, inte topprestera i alla grenar, men rimligen kunna demonstrera på samma nivå som förväntas av eleverna.
LikeLike
Det låter modest!
LikeLike
Eller realistiskt? Om en lärare inte själv kan uppnå det en elev behöver för inte underkännas på en kurs så är antingen läraren inte tillräckligt kompetent för sitt jobb eller också är kraven fel satta.
LikeLike
Eller, i samma anda som de som bara ser fördelar, hur ska en lärare kunna sätta de högre betygen om denne inte har en aning om vad de innebär?
LikeLike
Ja – du beskriver dilemmat väl. Läraryrket handlar om auktoritet på många plan. En del av dem är helt nödvändiga – några är förhandlingsbara och tidsbundna.
LikeLike
Vilket leder oss till att identifiera vilka som är nödvändiga, tidsbundna och/eller förhandlingsbara och tidsbundna o.s.v. och därefter avgöra om en individ med vissa handikapp eller svårigheter kan klara av jobbet. Inte tvärtom justera alla krav efter att “det måste gå”, “det är en rättighet att få bli lärare” och liknande resonemang som egentligen innebär att man helt struntar i eleverna.
LikeLike
På mitt flygbolag BotcherAir anställer jag bara piloter som haft besvär med att få sina certifikat. Jag anser att de därmed bättre förstår hur man handskas med problem under flygningarna.
500 kr t o r London, 800 kr t o r New York.
LikeLike
För det första är lärarskap och flygning inte samma sak. För det andra är det ingen som har sagt att man inte ska klara kurserna eller att kvalitén på undervisningen ska bli sämre.
1. Om du ska få barn med svårigheter att våga kämpa sig igenom och över sina hinder måste du själv våga gå utanför din komfortzon. Har du dessutom gjort det på ett liknande område som eleven och verkligen vunnit har du helt andra insikter än den som haft hur lätt som helst i skolan och fortsatt i skolan utav bara farten. Denna person går bara i sina egna cirklar. Hur ska man få andra att gå bortom sin förmåga om man inte kan det själv. Självklart ska läraren kunna sitt ämne, men måste en svetslärare kunna ta ut satsdelar? I så fall, måste en svensklärare kunna svetsa? Mitt svar är nej, men det är bra om man har lite koll på varandras ämnen om man ska göra ämnesövergripande projekt.
2. Idag kan rullstolsbundna ledigt köra bil. De behöver bara en anpassad bil, likt dyslektikern behöver digitala hjälpmedel. Om du hade ett bussbolag och en av dina bästa chaufförer bröt ryggen. En riktigt service minded person som ger ditt bolag gott rykte. Skulle du ge honom sparken eller bygga om en buss? Kan vi ha ett samhälle där det är ok att en rullstolsbunden kan ta yrkesförarexamen och vi kan se denna som en kompetent yrkesperson som bara behöver lite hjälpmedel, eller ska vi se dem som handikappade och ge dem förtidspension? Du passar inte in i mallen, så sitt du där och var tacksam för ditt bidrag.
Om jag vore rektor och mitt val stod mellan en person som gått raka spåret genom utbildningssystemet och blivit historielärare och en person som gått en krokigare väg till sina goda historiekunskaper och lärarexamen, samt att jag måste investera i lite programvara, är valet väldigt enkelt. Person två har erfarenheter och kunskaper att dela med sig av, som man aldrig kan få på lärarhögskolan.
LikeLike
Kära anonyma vän AV
Med din argumentation som grund hälsar jag dig välkommen ombord på en av BotcherAirs första flygningar.
Jag tror du förväxlar erfarenhet och kunskap. Se mitt inlägg om erfarenhet på http://www.torestad.blogspot.com
Jag tror att vi måste se på yrken utifrån avnämarperspektiv och inte utifrån utövarperspektiv. Alla kan inte bli piloter, höjdhoppare, sångare, språkkännare utan att ha en bra bakgrund. Det är eleverna och passagerarna vi i första hand vi måste tänka på. Inte hur jobbigt och ärofullt det varit för en person att ta sig fram till slutmålet. Det svensk skola behöver är väl utbildade, begåvade lärare. Inte studenter som behövt assistans för att nå målet hjälpligt och sedan ska ut i skolan.
LikeLike
Kära törestad.
Jag beklagar att det ännu inte finns digitala hjälpmedel för läsförståelse. Jag skrev uttryckligen att en lärare givetvis måste ha bra ämneskunskaper. Ämneskunskaper är en av mina käpphästar. Men kunskaper i ämnet räcker inte för att bli en bra lärare. Man måste förstå hur elever tänker. Speciellt de med svårigheter. Sen får man visa på strategier att vinna och vårda sin motivation. Det är också kunskaper viktiga för yrket. Dem kan man lära sig i teorin på lärarhögskolan eller i praktiken i livets skola. En bra lärare har både teori och praktik. För elevens bästa.
Som jag förstår dig skulle du hellre kicka den ryggskadade chauffören än att anpassa bussen efter honom?
Vad jag pratar om är att det inte spelar roll om du gått långt eller kort, bera man kommer i mål. Och på den långa vägen kan man få kunskaper som är värdefulla. Erfarenheter är också kunskaper. Vill man ha dessa i skolan får man acceptera lärare med hjälpmedel som inte hämmar yrket i sig. Alla kan inte bli lärare, men alla lärare behöver inte vara gjutna i samma mall.
LikeLike
Nej du, kunskaper och erfarenheter är inte samma sak! Du menar uppenbarligen att människor som går igenom svårigheter också blir mer förstående inför individer med liknande besvär. Det finns inget som helst stöd för den vackra, ideella ståndpunkten. Människor med svåra erfarenheter kan lika gärna bli hårda och okänsliga för andras lidande. Du har en alltför statisk syn på människors utveckling.
Empati kan aldrig läras ut. man försöker på olika håll i dagens marknadsanpassade värld att sälja in empatihöjande insatser.
Som så ofta är det psykologikunskaper som saknas i debatten.
LikeLike
Nu har jag läst lite på din blogg. Du ställer samma vetenskapliga krav på pedagogik som t ex neurologi och däri ligger ett problem. Pedagogik är inte en exakt vetenskap. Gör så här och du får detta resultat (P<0,05). Man hämtar kunskap från olika forskningsfält och gör egen forskning, men sen måste varje lärare anpassa detta till sin egen personlighet och just de eleverna man har. Det är hantverksdelen i lärarskapet. Skulle jag köra lika hårt med yrkeselever som med naturelever skulle de bli galna. Skulle jag vara lika sträng och rutinmässig i naturklassen som med stökiga elever skulle jag tappa dem. Hur jag bemöter just den eleven framför mig bygger på mina kunskaper i pedagogik och mina erfarenheter vad som lyft andra elever i liknande situation. Har jag dessutom personliga erfarenheter om att kämpa vet man vad man pratar om. Fundera på vem som blir bra tränare i individuell idrott. Ofta bland dem som fick kämpa hårt bakom talangerna. Det är ingen slump att Yanick Tegaro är bättre tränare än Patrik Sjöberg.
LikeLike
Nej empati kan inte läras ut och är en förutsättning för att bli en bra lärare. Men det är en separat fråga. Om vi antar två empatiska lärare och den ena har personliga erfarenheter av att kämpa medan den andra gått genom skolan med alla mvg, vem tror du har bäst verktyg – kunskaper – att få en elev med svårigheter att höja sig. Jag anar en logisk feltolkning. Jag sade aldrig att svårigheter automatiskt gör en bra lärare, utan att i den gruppen finns erfarenheter, praktiska kunskaper, som är värdefulla i skolan. Så om personen i övrigt är en bra lärare är denne en tillgång trots behov av hjälpmedel.
LikeLike
Bra. Nu börjar du bli mer nyanserad. Då är vi överens om att lärare ska vara så bra som möjligt. Att inte kunna stava ordentligt är ingenting som kan rekommenderas för en lärare i teoretiska ämnen.
I slöjd, bild och idrott går det kanske bättre. Om vägen till lärarutbildningen varit snårig gör ingenting, bara den blivande läraren har kunskaperna, kan stava och kan bilda vettiga meningar. Lärare utan bildning kommer bara att bidra till att läraryrkets status förblir låg.
Frågan är om pedagogik är en vetenskap. Den pedagogiska forskning som nu bedrivs har föga med verklig vetenskap att göra.
Den gamle pedagogikprofessorn Torsten Husén menade att pedagogik var ett hantverk, inte en vetenskap. Få lärare arbetar vetenskapligt, eftersom den utbildning de fått i mycket liten mån gynnar kritisk tänkande.
LikeLike