Nu börjar de stora elefanterna dansa.
Jag framhärdar i rätten att bli duad. Ingen snorkig expeditspoling ska nia mig…
Uppdatering:
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Nu börjar de stora elefanterna dansa.
Jag framhärdar i rätten att bli duad. Ingen snorkig expeditspoling ska nia mig…
Uppdatering:
Tysta tankar 
Jag tycker niandet är fint och jag tycker faktiskt det känns ganska respektlöst att säga du, framför allt till äldre människor och undviker det så mycket jag kan. Pluggade i tyskland härom året där man fortfarande niar, gillade det skarpt!!! 🙂
LikeLike
Tänk vad olika man kan tycka.
Jag blir riktigt störd när yngre människor kallar mig för ni.
Det känns som om jag snart är pensionär. En förbrukad människa. Ett ni-objekt.
LikeLike
Aha – ni har rätt till er åsikt!
(jag höll på att skriva “nådiga fröken” men anar att det skulle kunna tolkas som nedlåtande)
LikeLike
“Du” är enkelt, elegant och respektfullt om man med respekt menar att man respekterar varandra som individer och jämnlikar. “Ni” är för mig tillbakablickande och tillgjort, inte så mycket fint i kanten som ett platt försök att vara fin i kanten. Och den respekt man eventuellt visar med “Ni” är skrapande med foten och underdånighet. För mig är inte det respekt.
LikeLike
Syftet med “du” var att flytta fokus från yta till kunskap.
Sen var det visst några som kom på tanken att även skita i kunskap och då rasade hela konceptet.
Ruta 1 ännu en gång.
Där är vi!
LikeLike
Tja, jag har inte så mycket att invända. Utom att “rasa” är väldigt starkt. Vi har fortfarande en ganska god skola, även om de senaste åren har sett riktiga fall i PISA o dyl.
Men jag håller med om att det funnits ett folkbilningsideal som fått stryka på foten. Det har att göra med kundsamhället, tror jag – “leksaker” och nöjeskonsumtion (inget fel på dessa i sig) har högre status än kunskapstörst.
LikeLike
Rasa handlade om själva konceptet. Jag menade inte att allt bara vart skit i ett enda huj. Fortfarande är det en jäkla massa människor som kämpar och sliter och en massa barn som kan väldigt mycket om en massa.
Men nog gick det väldigt fel när min son under “grupparbetets altare” endast kunde ett svenskt landskap:
Lappland
Resten var ett svart hål tills jag tog fram kartboken och körde den gamla varianten – enskild läsning och samtidigt meddelade att det inte finns wifi mellan hjärnorna hos de olika grupperna i den grupparbetande klassen.
Det här var en sann liknelse.
LikeLike
Jag hörde en lärare säga att “blindkartan är de studiesvaga barnens bästa vän”.
Det kan hända att han borde utöka målgruppen. Allt handlar inte om att förstå komplexa sammanhang.
LikeLike
Tror inte att grupparbeten bär skulden, tvärt om tror jag att de är en utmärkt läroform. Visst bör man kunna sveriges landskap, men om skolan är så resurssvag att man inte kan lära sig att både tänka kritiskt och samarbeta OCH landskapen så vet jag vilket jag skulle prioritera.
Det finns gott om korvstopparskolor i världen. Historiskt har de presterat sämre än svenska skolor. Den s.k. flumskolan har länge varit bland världens bästa
LikeLike
Välkommen i klubben Peter. Här finns utrustning:
http://flumpedagog.wordpress.com/
LikeLike
Den förmenta jämlikheten har skymt det socialdemokratiska myglet och förfallet. Precis som i Djurfarmen var alla jämlika men vissa var mer jämlika än andra. Vill du Mats vara kompis med alla? Det låter ju som en eftersträvansvärd kristlig dygd men ett falskt duande har inte åstadkommit detta.
LikeLike
Jag vet inte riktigt vad det innebär att vara kompis – men hellre vän än ovän!
LikeLike
HB skriver i sin DN artikel:
“1968 blåste över i Finland men kom att prägla institutionerna i Sverige. Det är den avgörande förklaringen till skillnaderna i skolresultat i dag mellan de båda länderna.”
1995 presterade svenska elever mycket bra i matematik och naturvetenskap enligt TIMSS. Men när svenska elever testades återigen 2003 visade TIMSS att det skett en tydlig försämring, i synnerhet i matematik.
Att åberopa 68-vindarna som huvudförklaring till den tydliga nedgången under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, blir väldigt märkligt. I synnerhet i ljuset av vad som händer skolan under 1990-talet: ekonomiska krisen, kommunaliseringen, friskolereformen, målstyrningen, etc. Det är mer rimligt att förklaringen till nedgången står att finna i dessa händelsers påverkan på skolan.
LikeLike
Det är två piratpartister som ger smakprov på sitt debatttonläge där. Inte så lovande.
Mig får man dua eller nia efter behag. Jag svarar till båda. Och till alla namn som något sånär liknar mitt eget också för den delen. En person som har svårt att hålla isär hund, barn och man namnledes har inte utrymme att själv vara lättkränkt. 🙂
LikeLike
Piratpartister?
Det hade jag ingen aning om! Är du säker?
(spelar det någon roll?)
Titlar är nog det tråkigaste jag vet !
LikeLike
Hund, barn och man är ju jättemånga namn! Jag förstår dig fullt ut. Min mormors strategi var en radda med allas namn, make, barn och barnbarn. Oftast blev det ju rätt någonstans på vägen. Min egen är ett lätt missbruk av könsneutrala noanamn som “kompis”
LikeLike
Aha – mitt namnminne är en katastrof och brukar utlösa många elaka skratt under lektionerna.
Jag brukar inte rodna, men det händer.
LikeLike
Oavsett vilket slår jag dem med hästlängder eftersom den svenska skolans kris ganska enkelt kan härledas till René Descartes och den cartesianska dualismen. René dog 336 år före Palme.
LikeLike
Är det inte så att förfallet inleddes med Gutenberg? I och med att boktryckarkonsten spred böcker blev människor lata och dumma. De behövde ju inte komma ihåg något nu när kunskaperna fanns i böckerna!
LikeLike
Ja, och nej nämligen, don´t shoot the pianoplayer.
LikeLike
Jesper Svenbro skriver intressant i Myrstigar om Sokrates motstånd mot skriftspråket. Nu tycker jag att vi börjar komma igång!
LikeLike
Tsss, Sokrates agerade ju i princip i förra veckan. Tänk på hur egyptierna lät den stolta muntliga berättarkonsten förfalla med sin Alexandrianska biblioteksverksamhet och dessa hieroglyfiska berättarpaneler där vem som helst när helst det behagade kunde strosa förbi och ta del av berättelsen.
Sån dekadens!
LikeLike
Hur ser vi på grottmålningarna i södra Frankrike. Fanns det inte en viss risk att de lata fransoserna glömde bort hur hjortar såg ut när de hängde framför målningarna hela dagarna?
LikeLike