Vänstern blir frånåkt i den intellektuella debatten. Det beror på arbetarrörelsens ovilja till publicistiskt ansvar, men också på oförmågan att ta sina motståndare på allvar, att skärskåda deras bärande argument. Att de konservativa tjuvhugger vänsterut är föga förvånande. Likväl måste man uppfatta utmaningen i att de, med Axess försorg, förmår flytta fram sina positioner under upplysningsflagg. Vägvinnande kamp kräver självkritik. Det är hög tid för vänstern att sluta skuggboxas på den identitetspolitiska arenan; att vrida upplysningen ur händerna på de konservativa och göra den till en nödvändig del av våra strävanden efter ett solidariskt samhälle.
Fredrik Persson
Historiker
Det är förvånande många begåvade och intellektuella twittrare som INTE tillhör vänstern.
Tysta tankar 
Ja, jag tänker på ett radioprogram som spelade musik som deklarerade att det var viktigare med musikens budskap ännu hur bra musiken var. Jag undvek det programmet då jag avskyr både att bli pådyvlad vissa åsikter som de rätta och att lyssna på musik som inte har ett stort fokus på att vara riktigt härligt häftigt välgjord. Jag missade därvid riktigt bra musik som Nationalteatern och flera andra bra proggband.
Att jag tycker att vänsteridéer leder till likformighet och ineffektivitet leder mig inte till att dra slutsatser om utifall att samma människor kan komma med kreativa genomtänkta tankar på andra områden. Sådana slutsatser finns det ingen grund för att dra.
LikeLike
Jo det tycks vara en vanlig föreställning att vänster är en form av likriktning. Jag har aldrig tänkt så och är förvånad slutsatsen.
Till sist handlar det nog om mod och integritet. Jag förstår inte varför det skulle vara lägre till tak inom vänstern, men är besvärad över det ängsliga tonfallet i kulturdebatten. Det är många som vakar över det goda.
LikeLike
Samhället är bra lustigt. Ideologiskt står vänstern numera väldigt nära nyliberalerna. Enda skillnaden är att det är olika typer av människor som skall få göra som dom vill.
LikeLike
Jo, det kanske är en kamp om vem som egentligen är mest frihetlig?
Skräcken för det kollektiva driver ut oss i marknadslibera positioner som i nästa steg förskräcker oss och får oss att ropa på hårdare tag och mer styrning.
det känns som om vi tror att staten ska skydda oss från oss själva?
LikeLike