Jag ser på debatten mellan V- och KD-politikerna och blir betryckt. Är genuspedagogik verkligen en vänsterfråga? Och i så fall varför?
Det vore spännande om någon kunde definiera vilka könsmönter det är som åsyftas i läroplanen. Vem vill skilja ut traditionella könsmönster från icke traditionella?
Tysta tankar 
Du frågar om det blivit en vänsterfråga detta. Tja, dessvärre. Kanske det har att göra med att S satsade pengar på detta som ett politi´skt projekt en gång och borgarna la ned. När S börjar låta mer borglig i skolpolitik är det väl bara V kvar som måste driva alla ytterkantsfrågor. Rossana är duktig provokatör.
LikeLike
Jag läser många slappa resonemang om kopplingar till totalitära regimer, men det är inget unikt vänsterfenomen. Att ha kontroll lver medborgarnas tänkande tror jag är ett generellt mönster för makthavare.
LikeLike
Ja, vad säger förarbetet till läroplanen om det här? Har du den skriften till hands någonstans?
LikeLike
Nej – ska kolla med mina kollegor idag!
Jag tror inte att frågan problematiserades under delegationen för jämställdhet i förskolan. Svåra frågor undveks tyvärr – för enighetens skull?
LikeLike
Jag försöker hitta något här:
http://www.jamstalldskola.se/index.shtml
Men jag tror det är något som vi förutsätts förstå med det sunda förnuftet. Det gör inte jag.
LikeLike
En nyckelformulering är följande:
“Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.”
Hur denna skrivning ska omsättas i praktisk handling kan säkert vålla debatt. Vilka exakt är de stereotypa könsrollerna? Men i grunden är det en skrivning liberaler måste instämma i. Om genuspedagogik är ett sätt att förverkliga skrivningen i förskolan, så kan jag inte se att genuspedagogik med nödvändighet måste vara vänster. Att den ses som vänster är givetvis en följd av att det är vänstern som mest har drivit frågan om genuspedagogik.
LikeLike
Jag tänker att det är en problematisk skrivning och menar att vi ska skriva mål i positiva termer (utveckla sina förmågor).
Om vi ska göra kompletta listor på vilka begränsningar vi INTE vill utsätta dem för kan det bli ganska omständigt och svårtolkat.
Frågan är vilka partier som står på barnens sida och väljer en frihetlig pedagogik. Debatten gav inga ledtrådar ochbjag saknar fortfarande en kritik mot genuspedagogikens normativa människosyn från vänster.
LikeLike
I grunden tycker jag att skrivningen är frihetlig, den andas mer att undvika hinder för barns utvecklande av förmågor och intressen än att styra barnen mot vissa förmågor och intressen.
Jag misstänker att grundantagandet är att om pojkar och flickor, utan begränsningar av stereotypa könsroller, får pröva och utveckla förmågor och intressen så kommer inte stereotypa könsroller att reproduceras, d v s vid fria förutsättningar finns ingen naturlig inklination hos pojkar och flickor att återskapa stereotypa könsroller och härmed närmar vi oss det goda och fria samhället där människor inte är styrda av könsroller. Antagandet utgår ifrån att biologismen är felaktig, att könsrollerna inte har någon basis i könens biologi.
Problemet blir nu om den naturliga inklinationen hos pojkar och flickor, vid fria förutsättningar, inte på sikt genererar ett beteende bortom stereotypa könsroller. Då får vi en aktivt ingripande genuspedagogik vars syfte är att motverka naturliga böjelser hos flickor och pojkar. Just en mer medveten strukturering av barnens lekar, etc. som en del genuspedagoger förespråkar tycks mig vittna om en rädsla för att biologismen kan vara sann. Motiveringen bakom en mer styrande genuspedagogik kan givetvis vara att barnen redan är påverkade av stereotypa könsroller, av familj och samhälle, och att en mer styrande pedagogik är på sin plats för att motverka detta iinflytande. Biologismen kan alltid förnekas på ett eller annat sätt.
Jag har själv inte resonerat mig fram till vad jag anser om genuspedagogiken. Ett spännande område är det som reser många intressanta frågor.
LikeLike
Jo, precis så tänker jag också. Men en förskola som utropar sig själv till “det goda” och ser som sin uppgift att skydda barnen från familj och samhäklle kommer nog att få ett problematiskt förhållande till de här aktörerna när det kommer till delaktighet och inflytande?
LikeLike
Man behöver inte formulera det så starkt egentligen: att man vill MOTVERKA inflytande av familj och samhälle. Istället kan man säga att man vill visa på andra alternativ, utifrån antagandet att om barnet får möta en rad olika sätt att leva och agera så blir det lättare för barnet att hitta sin egen “nisch”. En viktig roll som skolan faktiskt spelar idag.
LikeLike
Det finns utrymme för mildare tolkningar. Samtidigt har jag svårt att inte se de paternalistiska dragen i en politik som vill skydda barn från sina föräldrar och ett kommersialiserat samhälle – samtidigt som det är just det samhälle som avgör om vi lyckas.
Men en skola utan egen moralisk hållning är naturligtvis sin egen mardröm.
Om vi ska se skolan som ett frirum och barndomen som en skyddad plats krävs det ganska mycket uthållighet och analytisk förmåga. retoriken om det kompetenta barnet innebär enligt mig att barn måste få experimentera med förebilder som inte alltid är ideologiskt godkända.
Flickan som leker prinsessa och pojken som klär ut sig till batman kan upplevas som hotfulla av renläriga pedagoger. Deras bild av socialisation är behavioristisk – något vi tränas in i. Mönstren belönas fram.
Jag har ett annat perspektiv där barnet är mer av aktivt subjekt.
LikeLike
Om den dominerande trenden bland genuspedagoger är att man vill skydda barnen från familj och ett kommersialiserat samhälle så är det givetvis inte acceptabelt, barnen ska ju som du säger senare leva och verka i det samhälle de anses bör skyddas ifrån, något som aldrig kan falla väl ut.
Min syn är att en förskola och skola som ger barn och elever alternativa “bilder”, utan att skydda dem från samhälle och familj, ger dessa barn och elever bättre förutsättningar att hitta sin grej och att värdera livsstilar, vanor, seder, etc. i samhället, utan jämförelsematerial riskerar man bli låst i ett endimensionellt perspektiv på världen.
“Jag har ett annat perspektiv där barnet är mer av aktivt subjekt.”
Och din syn är att pedagoger som för hårt styr barnens lekar och handlingar undergräver barnens möjligheter att vara aktiva subjekt. Men samtidigt gynnas väl det aktiva subjektet av ett spektrum av varierande erfarenheter. Som jag ser det gäller det att hitta en balans mellan styrning och frihet.
LikeLike
Jag polariserar gärna – men delar din lite mjäkiga slutkläm. Balans är viktigt.
LikeLike
Du har rätt, slutklämen var lite mjäkig. Det svåra och intressanta är att bestämma styrningens innehåll och omfattning. Vilka principer och skrivningar i styrdokumenten är det vi ska utgå ifrån, hur ska de tolkas, etc? Och då är vi bl a tillbaka till de tidigare frågorna, t ex vilka är de stereotypa könsrollerna som kan utöva begränsningar för barnen i utvecklandet av intressen och förmågor? Är det relevant att formulera dessa begränsningar eller ska vi arbeta på ett annat sätt? Utgör den totala dominansen av kvinnliga förskollärare här i sig ett problem?
Jag får fundera lite mer på frågorna och försöka bli lite mer konkret nästa gång jag återkommer i diskussionen.
LikeLike
Jag hoppas inte att jag verkade nedlåtande. Ibland blir lusten att driva en tes väldigt lockande och då blir nyanserna lidande.
Var sak har sin tid – konkretion också!
LikeLike
Problemet är som ni säger att ingen kan veta hur pojkar och flickor leker om dom får välja helt fritt och opåverkat. helt enkelt eftersom vi inte kan återskapa en sådan miljö. Därför är det förmätet att förutsätta att pojkar och flickor om dom får välja fritt kommer välja likadant. Det är en övertygelse som är dominerande bland genusvetare och genuspedagoger idag. Men enligt mig blir det bara att pressa in barnen i en ny mall. Vill man att barnen ska kunna välja fritt kan man inte förutsätta ett resultat. Droppen var väl när Ingemar Gens ville ta bort den fria leken enbart för att barnen då leker för könsstereotypt. Jag tycker att det är bra att man arbetar mot fördomar, att man bemöter pojkar och flickor lika och låter barnen prova på allt. Men någonstans måste barnet själv få avgöra vad han eller hon vill leka med. För många genuspedagoger blir barnen mer av ett redskap för att uppnå deras vision om ett samhälle utan könsskillnader.
LikeLike
Jo, ungefär så tänker jag också. För den som är intresserade av ett djupare perspektiv på barns lek rekommenderar jag Maria Öksnes bok
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9147100133
LikeLike
Den mest intressanta frågan tycker jag är om genuspedagogik för små barn motverkar traditionella könsroller eller kanske till och med befäster dem. Den frågan ställs inte över huvudtaget i reportaget, och jag förstår inte varför.
Flickan som “blivit utsatt” för denna pedagogik hade inga problem att relatera till sin könsidentitet i alla fall.
LikeLike
Vi har haft liknande skrivningar i läroplaner sedan 60-talet och om man studerar medier tycks framgången vara minimal – eller obefintlig.
LikeLike
Jag ställer frågan därför att reportaget i Aktuellt började med påståendet att forskning från Stockholms universitet visade att utbildning i genus har gjort skillnad, vilket jag tolkade som att barnen gör mer okonventionella val med avseende på kön.
Jag upplevde som ett sensationellt påstående, och som den naturvetare jag är, var jag beredd att ge upp en viktig del av min övertygelse – nämligen att effekten av medveten social påverkan mot ett mål inte är statistiskt påvisbar med avseende på målet (på ett sådant sätt att det skett en förbättring åt det håll man syftade).
Sedan visade det sig att skillnaden utgjordes av att pedagogerna som lärt som om genus fortfarande sade sig tillämpa detta. Jag är besviken.
LikeLike
Sverige och Norge finns bland dom länder i världen med den mest könssegregerade arbetsmarknaden i världen. Färre kvinnor här väljer teknikyrken än i något annat land. Ett avsnitt ur den norska programserien Hjernevask handlar om just detta. Så när det gäller att få män och kvinnor gå emot traditionella könsroller i yrkesval så kan man lugnt konstatera att genuspedagogik i förskolorna varit en total flopp. Lustigt att man inte tagit upp det i media någon gång. Istället förklaras det alltid med att det behövs mer genuspedagogik. Varför mer av något som bevisligen inte hjälper ett dugg?
LikeLike
Tesen i Hjernevask var milt provocerande : ju bättre vi fick det , desto mer valde människor att gå in i traditionella könsmönster!
I krig och lågkonjunktur bryts rollerna ner och folk gör vad de kan för att överleva.
LikeLike
Tesen var provocerande milt sagt. Men det är en tes som baseras på ett empiriskt underlag och faktiska observationer. Tesen att pojkar och flickor om dom får välja fritt utan normer kommer bete sig exakt likadant saknar empiriskt underlag. Likaså tesen att könsbestämda personliga pronomen som han och hon begränsar oss och bidrar till att stärka heteronormen. I länder som Turkiet och Iran har man könsneutrala personliga pronomen, hur jämställda är dom länderna kan man undra?
Teorier som inte baseras på empiriska underlag är bara ren spekulation. Trots det trumpetas det ut som sanningar man inte får ifrågasätta om man inte vill bli kallad antifeminist eller kvinnohatare. Nu säger jag inte att all genusforskning saknar empiriska underlag. Men det finns en hel del som gör det.
LikeLike
Att låta deltagarna utvärdera sig själva… Hmmmm… Inget stolt ögonblick i pedagogikens historia.
LikeLike
Ni har så rätt. Min aversion mot genuspedagogik handlar i grunden om att grundskolan föraktade min naturliga böjelse för teknik och funktionella system och att jag 30 år senare insåg att mina två tekniksöner vart utsatta för samma typ av “diskriminering”.
Dvs i skolan ett inbyggt “förakt” för pojkiga intressen som teknik, maskiner, snabba fordon, datorer, explosionerm maskinella frivolter och spännande system.
Det kvinnliga perspektivet är så dominant att hemmablindheten tas för given.
Nehej: Här förekommer ingen diskriminering av teknikintresserade pojkars naturliga böjelser.
Varje gång jag hör Arga Dinamarca så bekräftas min insikt.
Det finns en avgrund.
LikeLike
Pedagogerna beskriver gärna sin verksamhet som könsneutral och då blir det ytterst hotfullt att påpeka den monokulturella miljön. Det är roligare att beskriva sig själv som “Goda bortom stereotypier och könsmönster”.
Jag är undrande över tanken på att “skapandet” skulle vara en könsneutral arena. I min värld bör estetiska aktiviteter ha ett innehåll som bearbetas i ett uttryck och tolkas av en mottagare. Då faller bilden av konsten som ett könspolitiskt frirum. Åtminstone om vi lämnar fingerfärgsnivån.
LikeLike