Jag vet inte. De som har varit med i projektet har tillfrågats om värdet och de tycks vara nöjda även om det varit svårt att få kontinuitet när eldsjälar slutar.
Lite bekymrad blir jag när pedagogerna skapar jämställdhet genom att ta bort dockor och bilar, eftersom “det finns så mycket sådant hemma och i kataloger”.
I avslutningsscenen frågar reportern storögt varför pojkar ska gråta. Den salvelsefulle pedagogen:
– De måste få tillåtelse att gråta. För att det hör till mänskligheten.
Jag tror att myten om pojkars känslolöshet är överdriven – frågan är vilka känslor det är som ges utrymme inom förskolans väggar.
Det största problemet är fortfarande att 95% av pedagogerna har gjort ett könsstereotypt yrkesval och att de nu använder maktpositionen för att värdera barnens lek utifrån ett moraliskt perspektiv.
Tysta tankar 
Var tredje ojämställd. Hur har dom då mätt.
Det rätta svaret måste väl vara nästan 100 % eller finns det många exempel där det “manliga perspektivet” har halva makten?
LikeLike
Det finns något självbelåtet som gör mig nervös. En huvudtanke inom projekten var att barn och föräldrar skulle “medvetandegöras”.
LikeLike
Jag håller med dig om att det är svårt att bedriva ett vettigt arbete för jämställdhet när i stort sett hela yrkeskåren finns där på grund av en traditionell syn på könsroller. Hur har dom en susning om vad saken gäller?
Sedan är frågan: hur mäter man värdet? Är det dom subjektiva bedömningar? Inte så imponerande rent metodiskt i så fall, om du frågar mig.
Och hur vet Skolinspektionen vilka arbetssätt som motverkar traditionella könsmöster? Vad jag vet så finns det ingen vedertagen syn på det. Så det även om Skolinspektionen säkert har rätt, så är dom ändå ute och simmar.
Vad är det dessutom som två tredje delar gör för att få godkänt?
LikeLike
Bra frågor!
Jag ska be Christian svara.
LikeLike
Upptäckte i mina nyhetsflöden att det finns två artiklar på SVT. Du länkar till den ena och här är den andra.
Det kan vara så att man ser till om man fortfarande jobbar men genus några år efter satsningen. Men det säger inget om vare sig effekt eller om dom som jobbar där förstår målet.
LikeLike
Tack!
Jo – det är väl bra att projekt inte dör när pengarna tar slut.
Nu ska det debatterad på Aktuellt.
LikeLike
När pengarna tar slut, gör vi det också. Och då blir det varken jämställdhetsarbete eller något annat arbete. 😉
Skämt åsido, så är det väl så det blir. När pengar och satsning tar slut, då är det annat man ska satsa på, annat som får fokus. Då försvinner i det här fallet jämställdhetsarbetet. Det finns så mycket som står i läroplanen och det är svårt att ta ett helhetsgrepp och se till att alla bitar får plats.
Och till slut handlar det om vilka attityder vi själva har. Hur de påverkas av en punktinsats, vet inte jag. Samt hur samhället ser ut och vilka attityder som snurrar där. Vilket vi inte direkt kan påverka.
LikeLike
Jag och min partner jobbar stenhårt för att få vår treåriga dotter att uttrycka känslor och inte vara våldsam.
LikeLike
Lycka till!
Jag tror man kan vara känslosam och våldsam samtidigt.
Hemligheten är väl att inte skada sig själv eller omgivningen.
LikeLike
Det går bra, men hon har enorma svårigheter med att ge uttryck för sin känslor och blir istället otillgänglig och våldsam. Så aldrig om jag skulle sätta henne på “kompensatorisk “pedagogik””. Blir riktigt förbannad när jag hör om det. Från biologisk determism till sociologisk determism. Same shit new wrapping.
LikeLike
Det finns ett problem i att de som vill korrigera andras fördomar ersätter dessa med sina egna.
Håll ut – treåringar är ett kapitel för sig…
(när kommer en riktad satsning mot DEN åldersgruppen?)
LikeLike
Man talar ofta om en “trotsålder” vid 2½, men då räknar man konstigt nog inte med 3-åringens som kan vara ännu värre – och verbalt vältaligt. ***suckar*** Men det blir bättre tider. 🙂
LikeLike
Den gamla fina utvecklingspsykologin var mycket utförlig med detaljerade beskrivningar av ådrar, faser och kriser.
Ibland kändes det skönt att kunna säga “Det är helt normalt” till föräldrar när deras snälla barn förvandlades till monster.
Samtidigt var det en universalförklaring som varlätt att överytnyttja.
– Det är bara en fas…
Själv befinner jag mig i en livslång trotsålder.
LikeLike
Jag tycker att det är helt sjukt!
LikeLike