I en annan tråd diskuterar vi idrottens för- och nackdelar.
En pojke i tioårsåldern från Stockholmsområdet blev övergiven av sin far sedan Storvreta Cup i innebandy avslutats i Uppsala. Enligt pojkens pappa så hade sonen spelat så dåligt att han inte fick åka med hem i bilen.
Jag brukar inte förfasa mig. Idag gör jag det.
Tysta tankar 
Pingback: Sluta ge beröm? « Tysta tankar
Jag säger bara *hmf* men jag tror du vet vad jag menar.
LikeLike
Tyvärr är det nog bara toppen av isberget.
LikeLike
Om vi ser toppen och glömmer bort att det betyder att under ytan finns mycket mer löper vi en betydande risk att gå i kvav.
LikeLike
Ibland tvinnar sig diskussionstrådar på ett märkligt sätt. Jag brukar vara för tävlingar och engagerade föräldrar!
LikeLike
Pingback: Så ÄR det bara! « Pinglans Tankar – den ej politiskt korrekta bloggen
En engagerad förälder överger inte sitt barn. Illa är vad det är. Jag har så svårt att förstå vissa föräldrar. Äldste sonen som är 6 var på fotbollsskola i somras, bara på skoj och alla sprang efter bollen. Även där fanns dock flera hysteriska föräldrar som skrek på sina barn för att de skulle prestera bättre.
LikeLike
Tyvärr kan nog en förälder vara både engagerad och korkad!
Annars håller jag helt med dig. Den här diskussionen är stor inom idrottsrörelsen och jag tror att det kommer att bli värre. Konkurrens är liksom inbyggt i systemet och det är liksom självuppfyllande. Vansinnet ligger precis under ytan,
LikeLike