…men tråden blir allt mer obegriplig. @LRradicals och @zoranalagic vårdar dolkstötslegenden om kommunaliseringen som en avgörande händelse och alla försök att diskutera undervisning ur andra perspektiv lever farligt.
Därför är det befrinade att möta en annan historieskrivning på Skola och samhälle där Elisabeth Hultqvist diskuterar Skolans vacklande legitimitet ur ett sociologiskt perspektiv.
Inom alla de områden boken behandlar, skolan, vården och omsorgen har greppet om människorna ökat, samtidigt som de professionella upplever en motsägelse mellan den makt och ansvar de har över individerna och den legitimitetskris de står mitt i. Alltfler förväntar sig alltmer av dem utan att de ges tillräckligt med legitimitet och erkännande, ett underskott som förklarar det återkommande kraven på status och erkännande. Samtidigt blir det mätbara det enda värde som kan uttryckas. Tester och prov, nationella som internationella, har blivit måttstocken för skolans framgång. Men hur mäter man t.ex. förmågan att bygga relationer med unga människor?
Tysta tankar 
Det senare kan man fundera på. Men som jag med den drucknes envishet hävdar går det också. Det finns kvalititativa mätformer, kunskapkrav och betygssytemet är ett sådant.
Sedan tror jag mycket av identitetskrisen i skolan handlar om att den hamnat i ett fel fack. “Vård-skola-omsorgs” facket, där den hamnade när kommunalpamparna tog över, har varit av icke godo för skolans kunskapsuppdrag. Därför ska den fortast möjlig återta platsen den en gång hade i treenigheten “arbetsmarknad-utbildning-utveckling”.
Lärare ska ägna sig åt kunskap och inte omsorg. Det är dags att elevhälsan återtar plats i skolan och tar hand om omsorgen. Här kanske nya skollagen kommer att hjälpa till med de lagkrav som kommer om just det.
LikeLike
Käre Plura, man kan ju alltid hoppas.
Men jag är lite tveksam till om det räcker med en lagändring. Det handlar om elevsyn hos lärarna, och förväntningar hos föräldrarna, om insikt i vad man får för pengarna i skolbudget och vad nedskärningar kostar hos politiker. Det handlar om inomskolstatus, och mellanskolstatus, och det handlar om synen på vem som har ansvar för vad i skolan.
Det tar tid att vända en atlantångare, men processen börjar ju med att kaptenen tar beslutet. Kanske är det samma sak här?
LikeLike
Sociologins språk är ju annorlunda än pedagogikens och juridikens. Här beskriver vi en större historisk rörelse som i hög grad är beroende av den stora samhällsutvecklingen.
Inte förutbestämd och ödesmättad – men å andra sidan inte helt enkel att kommendera fram med ledarskapsteorier och kvalitetsutvecklingsprogram heller.
LikeLike