Skillnadens pedagogik!

Posted on March 29, 2011 by Editor

Carl-Anders Säfström är en lysande föreläsare och jag måste nog läsa om Skillnadens pedagogik.

Jag försöker sammanfatta på twitter och förutom min dåliga franska gick det ganska bra.

Länk till pdf – läs bakifrån!

http://twitter.com/#!/tystatankar/status/52709915411746816

Säfström överöser oss med oneliners och föreläsningen utmynnar i ett politiskt crescendo.

Ni skulle varit med!

30 thoughts on “Skillnadens pedagogik!”

janlenander on March 29, 2011 at 6:35 pm said:

“Lysande recensioner, svag försäljning” och du är inte först med att uttala dig väldigt varmt om Säfström men jag funderar på den andra delen om varför försäljningen av boken uteblir. Din avslutning med “utmynnar i ett politiskt crescendo” känns heller inte så bra för mig som gärna skulle vilja se större politiskt konsensus kring skolan som är alldeles för mycket av politikernas lekstuga. Jag som minns glädjen hos bekanta när äntligen DN lyfte hur handlingsförlamade skolor och kommuner är när en undervisningen förstörs av någon kombination av lärare som inte räcker till och elever som har stora behov. Jag har varit oerhört arg på Malin Siwe men hon är inte kvar där om jag förstått rätt och tidningen har också gjort viktiga positiva insatser.

Tesen om att socialisering är gammaldags är jag i grunden skeptisk till. I vår alltmer tätbefolkade värld känner jag istället att kunskaper om gruppinteraktion och anpassning tillsammans med integritet är oerhört centralt att öva för framtida generationer.

LikeLike

Reply ↓
- Mats on March 29, 2011 at 6:43 pm said:
  
  De här franska filosoferna är ganska utmanande i sin kompromisslöshet. De flesta av oss är nog socialiserade in i att uppfatta den socialiserande delen av läraryrket som en väl integrerad del.
  
  Säfström tvingar oss att se på oss själv med nya ögon. Vad menar vi med undervisning egentligen? Med vilken rätt går vi in i de här relationerna som kännetecknas av underordning?
  
  LikeLike
  
  Reply ↓
  - janlenander on March 29, 2011 at 7:09 pm said:
    
    Intresseväckande, tankeväckande men vad händer sedan. Strukturer i samhället innebär ofta någon typ av underordning men samtidigt är verkligen anarki avskyvärt för de som är svaga.
    
    LikeLike
    
    Reply ↓
  - Mats on March 29, 2011 at 7:40 pm said:
    
    Det är verkligen svårt för oss att tänka i andra banor än underordning och vi diskuterade även problemet med naiv anarkism. Men de franska filosoferna löper linan ut.
    
    Det finns en grundläggande misstro mot staten som känns ovan för oss välfärdsstatsromantiker!
    
    LikeLike
    
    Reply ↓
    - janlenander on March 29, 2011 at 10:57 pm said:
      
      Ofta går jag på mina känslor av att ovant och konstigt inte behöver vara bra. Det fungerar väldigt ofta bäst, även om några banbrytande insatser krävt större nytänkande kan man vara ganska kreativ inom mer trygga ramar.
      
      Det är verkligen inte så att ens de flesta trivs i rollerna med mer ansvar och bestämmande. Jag frågar mig om herr Säfström egentligen talar för det stora flertalet. Det är många som vill klaga på chefen men färre som vill axla samma mantel.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Mats on March 29, 2011 at 11:28 pm said:
      
      Det är säkert sant att många trivs bäst om de slipper ta ansvar – men skolans uppdrag är att fostra medborgare som vill vara en del av samhällsbygget.
      
      Sävström vill nog inte behaga.
      
      Förlåt men vad är din poäng?
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Morrica on March 29, 2011 at 11:43 pm said:
      
      Om man söker en vardag där man slipper ta ansvar, och väljer lärarbanan… har man inte gått lite fel då?
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Jan Lenander on March 30, 2011 at 9:11 am said:
      
      Min poäng är att Säfströms hela inlägg riskerar att bli en stor verklighetsflykt i en situation där vi behöver kräva mer av ansvar och ledarskap!
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Mats on March 30, 2011 at 9:15 am said:
      
      Vem är “vi”?
      
      Säfström ställer frågorna lite annorlunda och den för oss självklara synen på läraren som en del av välfärdsstaten går att fundera över ur olika perspektiv.
      
      Men om skolan är en fabrik som förädlar en råvara – då har du naturligtvis alldeles rätt!
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - janlenander on March 30, 2011 at 11:29 am said:
      
      Vi är alla i skolvärlden. Ifall Säfströms tankar får alla som tycker det känns obehagligt att “skolan är en fabrik som förädlar en råvara” att motarbeta ledarskap och ansvar då är de ytterst skadliga.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Mats on March 30, 2011 at 11:42 am said:
      
      Du fokuserar på en aspekt på skolans uppdrag – bildningstanken är inte särskilt populär just nu. Min gissning är att den kommer tillbaka.
      
      (och den är inte glad…)
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Morrica on March 30, 2011 at 12:10 pm said:
      
      I vilka kretsar är den inte populär, menar du? Eller ser du det som en generell tendens?
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Mats on March 30, 2011 at 12:46 pm said:
      
      Sävström drar en linje från Kant till Dewey och jag menar nog att det så kallade demokratiuppdraget har kommit i skymundan för den andra sidan – att producera arbetskraft som står sig i internationell konkurrens.
      
      För några av oss framstår inte det här som en verklig motsättning.
      
      Jag ser det som en generell och internationell tendens. Jan Björklund själv har mjukat upp sin retorik och talade vackert om bildning och kritisk reflektion (när det gäller högskolenivån). Jag menar att det är något som bör grundläggas tidigt!
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Jan Lenander on March 30, 2011 at 2:08 pm said:
      
      För mig finns ingen motsättning mellan bildningstanken och att ge framtdens svenskar möjligheten att göra ett bra jobb. Jag upplever det snarare som att den här motsättningen tas upp av de som vill lyfta fram sin egen bildning som finare eller utan behov av att bidra till mänskligt välbefinnande.
      
      Att hitta en motsättning mellan ledarskap och bildning känns nästan absurt. Samhällen med hög bildning har hitills haft en stark ledarstruktur som möjliggjort kunskapssökandet.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Morrica on March 30, 2011 at 2:15 pm said:
      
      @Mats Tolkar jag dig rätt om du menar att demokratiuppdraget och bildningstanken är samma sak?
      
      Jag förstod inte riktigt i vilka kretsar det är du menar att bildningstanken inte är populär?
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Mats on March 30, 2011 at 2:22 pm said:
      
      Om utbildningsministern förlägger idén om den kritiska reflektionen till postgymnasial utbildning ser jag det som ett bekymmer.
      
      Jag tror inte någon har kunnat missa fokuseringen vid mätbara kunskaper och mantrat: “läsa skriva räkna”.
      
      Demokratiuppdrag och bildningstanke är inte identiska men de tangerar varandra på ett intressant sätt. Dewey har betytt mycket i debatten men är inte riktigt lika het idag.
      
      Tyvärr.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Jan Lenander on March 30, 2011 at 2:32 pm said:
      
      Jag tror inte att Björklund missat att den kritiska reflektionen totalt genomsyrar i stort sett alla kursplaner i grundskolan.
      
      Kanhända är det istället att denna väg till kunskap och bildning är väl överbetonat. Läs exempelvis Paulo Coelho’s “Häxan från Portobello” för att fundera kring alternativa vägar till insikter.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Morrica on March 30, 2011 at 5:44 pm said:
      
      @Mats Jag skulle kunna tolka din text som att du antyder att Björklund inte bara framhållit vikten av reflektion i eftergymnasiala utbildningar, utan faktiskt också sagt att reflektion bör undvikas i grundskola och gymnasieskola, tolkar jag dig rätt då?
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Mats on March 30, 2011 at 6:09 pm said:
      
      Det är nog en väl hård tolkning. Men om fokus läggs på faktakunskaper riskerar vi att hamna i okritisk reproduktion.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Morrica on March 30, 2011 at 9:57 pm said:
      
      Det kan vi göra, om inte vi i skolan själva grundligt reflekterar över vad vårt uppdrag faktiskt är, och kommer fram till att det inte räcker med faktakunskaper, vi måste ta med bakgrunden, sammanhanget, kontexten för att det ska vara någon vits med faktan och den ska betyda något alls utöver svaret på frågan i Trivial Pursuit.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Mats on March 30, 2011 at 10:21 pm said:
      
      Vi ska inte polarisera olika kunskapsformer men jag är förvånad över att det gamla faktatugget har en sådan stark ställning hos befolkningen. Jag gjorde misstaget att låta läsarna milla “faktakunskaper” på Newsmill och 86 % markerade “glada”. Så utbildningsministern vet nog att han har folket i ryggen för att förändra kursplaner i en riktning mot en mer jordnära kunskapssyn (läs “mindre förståelse”)
      
      Blindkartor och glosprov kanske skapar trygghet och stabilitet inom institutionen men förbereder de barnen för framtiden?
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Morrica on March 30, 2011 at 11:16 pm said:
      
      @Mats Fakta är konkret, påtagligt, räknebart, tydligt. Som du säger, det är trygghet, stabilitet och i en värld i kaos, där jordbävningar och tsunamis, översvämningar och oljeutsläpp plötsligt blivit vanliga vill man ha trygghet, stabilitet och Hallands hemtama floder fungerar som mammas kanelbullar.
      
      Men är det vår uppgift som lärare? Att bädda in i trygghet? Eller är vår uppgift att rusta och förbereda inför framtiden? (<– retorisk fråga)
      
      Proximala utvecklingzonen ligger inte i trygghetsträsket, den ligger strax därbortom. Dit, och vidare, måste vi ta med oss eleverna. Gör vi inte det gör vi dem en otjänst.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
Björn on March 29, 2011 at 6:52 pm said:

låter ju jättespännande. har på sistone ägnat mig åt att kommentera en av säfströms artiklar som jag tyckte var mycket bra: http://www.skolporten.com/art.aspx?typ=art&id=a0A2000000JBHyLEAX

LikeLike

Reply ↓
Mats on March 29, 2011 at 7:02 pm said:

Tack! Han nämnde artikeln och våra lyfte våra föreställningar om skolan som det yttersta goda.

På en lärarutbildning samlas de godaste av de goda…

LikeLike

Reply ↓
- Björn on March 29, 2011 at 7:51 pm said:
  
  naturligtvis. 😉
  
  LikeLike
  
  Reply ↓
- Morrica on March 29, 2011 at 10:53 pm said:
  
  Och vad innebär ‘god’ i det här sammanhanget?
  
  (de enkla citationestecknen används här för att lyfta fram ordet de markerar)
  
  LikeLike
  
  Reply ↓
  - Mats on March 29, 2011 at 11:23 pm said:
    
    I det här sammanhanget handlar det om intention och självbild. Sävströms text om UNESCO beskriver problemet med att effekten ibland blir den motsatta.
    
    LikeLike
    
    Reply ↓
    - Morrica on March 29, 2011 at 11:40 pm said:
      
      ‘God’ är ju brutalsubjektivt, onekligen. Tack för klargörandet.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
tråkmagistern on March 30, 2011 at 4:29 pm said:

Vad ska vi diskutera? Mitt anställningskontrakt ger mig rätt och skyldighet att undervisa.

LikeLike

Reply ↓
- Mats on March 30, 2011 at 4:47 pm said:
  
  På det juridiska planet råder inga tveksamheter.
  
  LikeLike
  
  Reply ↓