Jag läser om kursboken Relationskompetens och hoppar till inför det radikala budskapen. Vad händer om studenterna tar talet om olydnad på allvar? Jag är rädd att vi ska hamna i en banal diskussion och funderar över hur vi ska sätta ord på vad “inre ansvarstagande” egentligen är.
På sidan 60 beskriver författarna vad som händer när ett barn tvingas äta mat. Utgångspunkten är att “… små barn hyser en obetingad tillit till sina föräldrar. Därför mister de tilliten till sina egna känslor och upplevelser innan (min kursivering) de mister tilliten till sina föräldrar”.
Integritet och självkänsla – dagens två viktigaste ord. Frågan är hur de förhåller sig till varandra?
Att bli någon – och samtidigt bli något. Är det möjligt? Går det att gestalta i koordinatsystem?
Förstora - spår av liv
Tysta tankar 
Självkänslan ökar när man möter motstånd och ditt exempel med att få barnet att äta mat som det spontant vill säga nej till känns som att författaren förespråkar en abdikation. Jag har inte läst boken och anser förstås att föräldrar som försöker använda hårda metoder för att tvinga barnet kommer misslyckas men det finns ytterligare ett dike åt andra hållet som det går att köra ner i.
LikeLike
Juul är bland annat mannen bakom diskussionen om curlingföräldrar så han är absolut inte någon förespråkare för abdikation. Tvärtom.
Han använder metaforen sparringpartner – för att ge barnet möjlighet att utvecklas måste du ge hårdast möjliga motstånd. Men om du går på knock out har du antagligen missförstått din uppgift.
LikeLike
Där ser man. Det är lätt att misstolka något utdrag utan kontext. Det kändes dock som att boken började smaka mer spännande. Jag tänker på Djungelboken och Baloo när någon pratar om att “knocka sina elever”
LikeLike
Och ändå är det just det många föräldrar och lärare gör, samtidigt som de omfamnar sina adepter med “gränslös välvilja” (tror jag att J & J skriver)
LikeLike
Hör dessa begrepp ihop?
Integritet är inte det hur mycket av mitt Joharifönster jag vill visa för omgivningen. För de består av hur mycken öppenhet och tillit jag vill visa.
Självkänsla, är väl det där som åker jojo upp och ner beroende på livscykeln.
LikeLike
De hör verkligen ihop men på ett ganska gåtfullt och dialektiskt sätt (som vi brukar säga när vi inte riktigt förstår).
Jag tror att det är möjligt att ha stor integritet även om jag väljer att visa mycket av mitt inre hemliga liv. Juul menar nog att tillit och relation är en förutsättning för att integriteten ska kunna utvecklas – alternativet är att fokusera på det yttre och försöka leverera något som efterfrågas.
Självkänsla… jo det åker nog upp och ner – men det är inte det samma som självförtroende (som verkligen åker upp och ner). Självkänsla tolkar jag som att det finns något mer än summan av alla rollerna – ett inre ansvarstagande som jag använder för att staka ut mina gränser och som hjälper mig att ta ut riktningen inför framtiden.
Utan själv – ingen vilja!
LikeLike
http://sv.wikipedia.org/wiki/Joharif%C3%B6nster
LikeLike
Jag tycker att boken är en riktig ögonöppnare. I ena stunden tycks det som står i den vara banalt och självklart för att i andra stunden vara alldeles revolutionerande; en bok att fundera kring, inte att “lära sig” ur…
LikeLike
hmmmm, om man kallar olydnaden ifrågasättande låter det plötsligt uppmuntransvärt, och om man kallar integriteten blyghet blir det ett problem att arbeta bort.
Ordval är intressant. Jag är glad att ni tänker kring detta tillsammans med blivande lärare.
LikeLike
Kunskap är ett förhållningssätt.
Ingen ideologi.
Håller man sig till förhållningssättet är inget ämne ett problem.
Det är målet. Det är utopin.
LikeLike
Kunskap är nog mer än ett förhållningssätt – kan du utveckla?
“ideologi” är sådant som vi gamla marxister kallar “falskt medvetande” och är då till sin natur bundet till produktionsförhållandena i ett visst historiskt skede – är det så du menar?
Varför skulle “ett ämne” vara ett problem?
Hmmmm – det blev många frågor idag!
P.S. Såg du TV4 morgonteve idag? Bra musik!
LikeLike
Har precis skrivit om att bli tvingad äta mat jag äcklades av, men i skolan.
Jag behövde aldrig äta någonting hemma som jag inte ville ha – då fick jag annan mat.
Tänk om vi skulle behandla vuxna på samma sätt – t.ex. AG som tvingar oss äta det vi inte vill ha, annars får vi avdrag på lönen.
Förstår inte varför vi tvingar barn det vi själva aldrig skulle gå med på. Varför, varför, varför?
Det är ond tro, att det skulle vara något gott med det.
LikeLike
J & J menar att det är mindre farligt att bli tvingad av någon man inte har ett känslomäsigt band till. Då är det lättare att skydda sin integritet.
Vad tror du?
LikeLike
Jo, det låter vettigt … om man har stöd av sina föräldrar som barn eller någon annan i sin närhet när man är vuxen. Annars tror jag det är lika farligt. För även om man inte har ett känslomässigt band till den man blir tvingad av, så är man ändå beroende av den personen och får det jobbigt.
LikeLike
Barnets vanligaste reaktion är att internalisera de här befallningarna – till sist tror barnet att det verkligen tycker om spenat…
Och har ohjälpligt förlorat en del av sig själv; rätten att förhålla sig till mat.
LikeLike
Jag har själv inte läst boken, men blir mycket nyfiken på den.
Intressant diskussion om skillnaden mellan självförtroende och självkänsla, vad integritet är och hur den skapas. Jag håller verkligen med om att integritet inte främst handlar om hur mycket man vill blotta sig och självkänslan är något som finns grundat inom en även om självförtroendet ibland dalar.
När man talar om tvång så är ju en intressant fråga vilket tvång det handlar om och hur man tvingar någon. Det handlar mycket om en avvägning tror jag, å ena sidan är ett absolut tvång förödande framför allt om barnet inte får någon förklaring.Kärlek är heller inte att lämna barnet vind för våg. Kan man tvinga någon med respekt? Visst är det skillnad mellan tvång och att ställa krav?
Jag inbillar mig att tvång kan få olika utfall beroende på situation. Vissa saker man tvingades göra som barn var rent kränkande, andra inte alls. Mycket jag som barn tvingades till kan jag idag tacka mina föräldrar för. En annan reflektion jag gör är att viss tvång faktiskt har känts värre när det utövats av någon annan än mina föräldrar, men som sagt frågan har många dimensioner och det är säkert lätt att hamna fel. Jag ska verkligen läsa boken.
LikeLike
Hej Gertie!
Jo det är en diskussion som inte lämpar sig för förenklingar. Man kan tycka att det är underligt att det ska krävas så många sidor att förklara varför barn ska respekteras (varför räcker det inte med FN:s barndeklaration????!!!!) men de lyckas beskriva allvaret i mötet barn vuxna på ett sätt som gör att ordet “uppfostran” aldrig riktigt återfår sin forna glans!
LikeLike
Pingback: Betty, vart går du? « Tysta tankar