Citytunneln har förenklat pendlandet för många studenter och nu börjar tågen gå i tid. I Stockholm annonserar högskolor i tunnelbanan efter studenter till höstens kursstarter.
Jag vill gärna göra reklam för möjligheten att studera vid Malmö högskola. Beställ katalogen här.
Tysta tankar 
“Reklam, nej tack” står det på min brevlåda men den här reklamen gör mig glad.
LikeLike
Tack Jan – så står det på min också!
LikeLike
Läs inte på lärarprogrammet på Malmö högskola! Huvudämnes undervisningen är totalt undermålig, trots bra lärare, på grund av att pedagogiken prioriteras. Som man är praktiken helt värdelös, med 90 procent kvinnliga mentorer vilka bedömer den manliga lärarkandidaten utifrån ett kvinnligt perspektiv.
Vad menar jag med ett kvinnligt perspektiv? Framför allt är det att man bedöms mer negativt, av mentorn, om man inte ser något problem med den så kallade grabbigheten, oavsett om det är pojkar eller flickor som står för grabbigheten. Tyvärr kan jag inte riktigt sätta ord på problematiken, men det hade inte varit fel med fler manliga mentorer. Nu bedöms allt bara från ett kvinnligt perspektiv. Flickors problematik i skolan överbetonas och pojkars problem negligeras. Försöker man som kandidat lyfta upp pojkarna så anses man göra fel, enligt den kvinnliga mentorn. Det är min erfarenhet i alla fall, och det var därför som jag hoppade av lärarutbildningen.
Däremot kan jag rekommendera folk att läsa ämnen vid sidan om och ta en fil.kand. och därefter läsa den korta lärarutbildningen.
Ciao
LikeLike
Oj Kim – jag är ledsen att din utbildning inte har motsvarat dina förväntningar. Som du antagligen vet jobbar vi med att förändra den rådande könsobalansen inom läraryrket och på sikt gäller det naturligtvis även på lärarutbildningen.
Du är välkommen till nästa träff i det manliga nätverket:
http://manpalut.wordpress.com
Där försöker vi belysa just den formen av problem du beskriver och jag tror inte du är ensam i din upplevelse. Men det skulle vara en stor hjälp för mig om du kunde sätta ord på den så att vi kan sprida den till mina kollegor. Jag intervjuar avhoppade studenter och ni är en minst sagt brokig skara.
Någon har kallat högskolan “den sista meritokratin” och i våra egna ögon är vi naturligtvis HELT könsneutrala.
LikeLike
Hej Mats!
Jo jag har sett att du engagera dig i frågan, men det verkar inte vara någon annan som bryr sig. Jag vill inte påstå att jag är speciellt bra på att undervisa, det är ju trots allt en övningssak, men man tappar lusten att undervisa när det känns som att man inte hör hemma. Detta berodde inte på eleverna, de var underbara, men på grund av att jag kände inget förtroende för mina kvinnliga mentorer. Jag upplevde att de försökte stöpa en i form hur en lärare ska vara som kändes helt främmande för mig. Jag fick framför allt negativt omdöme för att jag inte satte ner foten mot den sarkastiska och ironiska humorn som många grabbar använder. Men jag upplevde detta inte som något problem, då jag själv känner igen mig i deras situation. Jag vet av erfarenhet att det blir bara värre att “sätta ner foten” och spela tuff i de situationerna. Utan jag skämtade tillbaka eller använde deras humor till att väcka en diskussion. Men det dög tydligen inte.
Sen hade jag även andra skäl till att hoppa av: framför allt tycker jag att forska är mer intressant. Men det är klart det behövs fler män i skolan som kan visa att det även är ok att vara man i skolan, att allt inte bara är rosa moln utan även att lite “hårdare” intressen också duger.
Jag skulle nog kunna ställa upp på en intervju om du är intresserad. Kanske lätta att sätta ord på problematiken då.
Annars kan jag bara önska dig lycka till, du behövs verkligen.
LikeLike
Bra – jag kontaktar dig på mail!
LikeLike
Det du beskriver är ofta en väldigt svår känsla att beskriva och jag känner igen mönstret från många intervjuer. Ett vagt obehag av att “inte passa in”. Några talar om “en osynlig hinna”.
Det är lätt att vända det här inåt och börja ifrågasätta sig själv. Jag försöker träna mina studenter i ett konfliktperspektiv och uppmuntra demi att stå upp för sin hållning. Fast anpassning är nog en enklare väg.
LikeLike
I stunden, men i det långa loppet en väg som nöter ner även den stabilaste klippa till smågrus.
LikeLike
Det ska jag komma ihåg!
LikeLike
Jag undervisar på en kurs där det är flest män som är lärarutbildare. På ett möte en gång, slog det mig att jag var den enda kvinnan. Och vissa terminer är jag den enda kvinnliga lärarutbildare som undervisar på en kurs. De flesta handledare och examinatorer är också män.
Så, det ser lite olika ut.
För övrigt gör jag inte någon skillnad om det är kvinnliga eller manliga studenter, förutom att jag brukar poängtera att män inte förtrycker kvinnor, utan att det är den manliga dominansen, som förtrycker, om man vill använda det uttrycket, både män OCH kvinnor.
Jag uppfattar inte att det står i vårt uppdrag att vi skall betona de klassiskt kvinnliga sidorna. Eller i läroplanen som lärarna skall följa.
LikeLike
Vilka strukturer det är som förtrycker vem menar jag är en svår fråga. I den intersektionella yran går det alltid att hitta något mönster som missgynnar mig.
Vi ska motarbeta traditionella könsroller – det är en gåtfull formulering. Var dra vi gränsen mellan traditionella och icketraditionella roller? Eller är vi mot alla former av roller?
Jag vet nog inte vilka de klassiskt kvinnliga sidorna är – fast det låter lite lockande…
LikeLike
En annan anledning till mitt avhopp var osäkerheten kring läraryrket: ändrade läroplaner, lärarlicens och läraryrkets nedgraderade status. Det kändes som ta en lärarexamen nu eller för ett år sedan bara var bortkastat tid. Jag kan ha fel, men osäkerheten i kombination med de problem som jag skrivit om i tidigare inlägg, gjorde att jag valde att hoppa av.
LikeLike
Jag förstår – det finns ofta många samverkande orsaker. En del rår vi inte över – men ur mitt perspektiv är varje student som avbrutit sina studier ett misslyckande. Särskilt de studenter som skulle kunna bredda synen på läraryrket innebär en viktig kvalitetsförlust.
Om alla som känner att de inte passar in avbryter sina studier kommer väldigt lite att förändras!
LikeLike
Absolut. Men inget är hugget i sten. Jag kanske blir lärare än då i framtiden.
LikeLike
Bra – då ses vi!
LikeLike