Jag har nästan hämtat mig från Johannes Forssbergs obehagliga feltolkning (länk) på ledarsidan av vad jag har sagt om pojkars betyg (Länk) när jag hittar Gunilla Brodeijs text om alfahannarna som breder ut sig i Stjärnorna på slottet.
Det här spelet om vem det är mest synd om börjar bli riktigt påfrestande och jag menar att det är hög tid att byta tonläge. Att forskningen visar på mäns hälsoproblem behöver inte medföra att Pelle Billing dansar på “statsfeminismens grav”. Var fick hon det ifrån?
Traste Lindéns Kvintett – Dansa På Din Grav
eller:
Tysta tankar 
Effektsökeri som vanligt.
När murvlarna inte har något av substans tar de till efffeksökeriet. Ungefär som en garvad nöjesjournalist beskrev hur journalist horden står i kullisen på Mello och spanar om det är någon som snubblar eller gör en felsägning blir det blytunga rubriker dagen där på.
Så rekommendationen är, skit i vad boulevardpressen skriver.
LikeLike
Nog är bevisvärdet i Stjärnorna på slottet lågt i den här diskussionen. Slutklämmen är riktigt patetisk:
“När Börje Ahlstedt skriver sina memoarer gör han det “för att provocera, annars skulle ingen jävel köpa boken” (GP 15/12-10). Han kör hårt med sin arbetarklassbakgrund och poängterar hur skör han är och därmed värdig att bli omskött av sin änglalika fru.
Han känner sig påhoppad och förorättad och passar på att sätta några storpotäter på plats.
Vad han inte ser är sig själv från vårt håll, vår bild av Ahlstedt som en av gubbarna i potatislandet. Alla är de redo att visa upp nån ful knöl från förr. Vi tittar på. Trodde ni att det var synd om mannen? Det är precis som vanligt.”
Så diskussionen om männens hälsa reduceras till Börje Ahlsedts uppblåsta ego?
Only in Expressen….
LikeLike
Ja, det är väl vad jag sa, bara skit de skriver.
Och det är nu en gång så att att det inte finns en returbiljett när man lämnat arbetarklassen. Det borde sossarna och andra begripit.
Samtidigt är det väl så att de som står på tiljorna har stora egon, annars skulle det inte stå där och vi skulle inte hänföras av dem.
LikeLike
Jag är egentligen en ganska hängiven tidningsläsare – det känns lite tomt när den politiska agendan blir så uppenbar.
Här ska fan inte tyckas synd om några män!
LikeLike
LikeLike
Jag är så obildad när det gäller hårdrock men tyckte att han med hatten var bekant. Slash med dubbelgitarren!
I kommentarsfältet läser jag att det finns folk som inte längre saknar Axl!
LikeLike
Det är Velvet Revolver med fantastiske Scott Weiland i form, och sannolikt tämligen nykter.
LikeLike
Då verkar det småaktigt att klaga på att han röker…
LikeLike
Lite
LikeLike
Pingback: Johannes Forssberg påstår det är manligt att vara ett svin « Aktivarum
Mannen kommer antagligen att gråta mer och mer.
Nu när illusionen om den empatiska och goda kvinnan eroderar i kapp med samhällets nya mediala kvinnoarenor.
Förr kunde man ju leva i ett konstruerat drömlandskap. Nu är det bara att klicka runt i allehanda bloggar och tidningssidor.
Är det sant?
Finns det verkligen en sådan här hög densitet av kvinnlig narcissism, hårdhet och cynism.
Det hade jag ingen aning om!
Är just då som samhällen krackelerar?
LikeLike
Anders, Anders, Anders…
Var har du nu varit och tappat tron på mänskligheten igen?
Jag är inte säker på var den där myten om goda och empatiska kvinnor kommer ifrån – men jag är säker på att vi får ett bättre liv om den tonas ner väsentligt.
De är väl som folk är mest!
LikeLike
Myten har självklart skapats av mina tidigare erfarenheter.
Modern och kvinnan på en piedestal.
LikeLike
Det är nog just därför som jag så gärna tårar mina ögon när jag lyssnar på detta.
Det stora vemodet tränger på:
LikeLike
Fint – “En kärlekshistoria” är en svår film om man vill undvika att romantisera ljuvt kvinnoväsen!
LikeLike
Anders du faller bara i en gammal fälla, ett binärt tänkande, med kvinnor som antingen madonna eller hora. Kvinnor, en kvinna är framför allt människa med lika mycket blandning av ont och gott som vi män.
LikeLike
Hur vet du det?
Du känner inte min fru?
Dessutom är jag allmänt känslig mot ondska som inte klassas som sjuklig.
LikeLike
Din fru kan säkert vara helt unik, jag har bara ännu inte träffat någon kvinna som inte hamnar mitt emellan de binära synsätten.
Jag har en kvinna som jag beskriver som en ros, många icke helt perfekta sidor som tillsammans bildar den oöverträffade helheten för mig.
LikeLike
Jan
Jag kan vidga min upplevelse.
Aldrig under min uppväxt från liten pojke till ung vuxen man träffade jag en enda tjej eller kvinna i verkligheten som ens kommer i närheten av den bild som förmedlas via media och bloggar.
Den allmänna bilden jag hade länge och väl.
Tjejer är snälla, gulliga och utan onda avsikter.
(Det hör väl till saken att jag även rörde mig i MC-kretsar där man möjligen kan förvänta sig en viss typ av “brudar”.)
annat var det med vissa grabbar under min egen uppväxt.
Ena jäkla stygga sadister!
LikeLike
Jag är uppvuxen med en pappa med samma syn och upplevelser som du men också med två systrar som var väldigt lika mig i sin blandning av olika sidor. Jag tycker mycket om mina systrar men vill ändå inte placera in dem bland madonnorna.
LikeLike
25 år på förskolan gör det ganska svårt att romantisera kvinnor i allmänhet – men jag kan avslöja att en del av de grövsta historierna jag har hört kom ur kvinnomun.
LikeLike
Ja när jag jämför den här sandlådediskussonen med sjuttiotalets nymornade jämställdhetsoptimism blir jag litet ledsen och modfälld. Men det gäller bara att ta klamra sig fast på barrikaderna tills det bättrar sig.
LikeLike
Jag vet inte om de här barrikaderna funkar längre? Det känns mer som skyttegravar och när kulturskibenterna drar in Börje Ahlstedt som bevis i debatten om könsmakten…
Nej då vill jag bara gå och gömma mig någon annanstans.
LikeLike
Jag sprang på en till trevlig manssyn.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/fotografdet-sista-manliga-filmyrket_5933343.svd
Precis som om 1900 talets manliga filmfotografer valde att bli det dom blev bara för att djävlas med kvinnan. Jag som trodde att det var tvärtom.
Att bli duktig på något så att man kunde hitta någon kvinna som ansåg att man dög.
Hur tänker dom dessa arga kvinnor. Skall dom besegra mannen. Är det liksom målet. Att vinna alla arenor som tidigare män har skapat.
Mats: Lyckas dom med det så kan jag lova:
Det är i vart fall just då kulturer och samhällen går under.
LikeLike
Jag ser inte att någon är arg. Möjligtvis lite diskret hämndlystna men artikeln är väl skriven i en positiv andra:
– Här kommer vi och ingen kan stoppa oss!
Just inom filmen har nog mansdominansen varit ett stort problem – risken finns kanske att vi får en inkvotering nu men jag vågar verkligen inte säga något om de nominerades kvalitet.
Vågar du?
LikeLike
Ja men mansdominansen har ju sina kausala icke onda förklaringar.
Kan man vara hämndlysten på kollektiva kausala processer utan att framstå som enfaldig?
Vi vill ju ha fler manliga lärare. Men inte känner jag något behov av att hämnas på alla kvinnliga lärare som gjort sina livsval helt utan ond avsikt.
LikeLike
Möjligtvis kan man bli hämndlysten om den dominerande gruppen organiserar sig för att bevaka sina strategier!
Men på ett individuellt är det synnerligen meningslöst.
LikeLike
Jag blir möjligen hämndlysten (mer besviken) på ovetenskaplig retorik.
Men att folk bevakar och försöker skydda sin status och position är ju bara mänskligt.
Men fy fan för ovetenskapligt svammel som används som retoriska spiraler.
Könsmaktsordningen är ju en sådan floskel.
LikeLike
Motståndet mot en sund och vettig jämställdhet tar sig ständigt nya former och det är förstås rimligt att svänga mellan en stor optimism när man motar bort något dumt och en stor pessimism när något annat stolligt dyker upp istället.
Det handlar förstås om en ständig kamp inte om att vinna ett enskilt slag och inser vi det kan det faktiskt ge en rätt skön känsla.
LikeLike
Jag måste dock lite förundrad ställa frågan om det inte Gunilla Brodeijs text locka fram ett och annat igenkännande leende också. Det var några bitar som jag inte höll med om men jag tyckte det var ganska trevlig läsning. Är vi män lite för snarstuckna?
LikeLike
Kanske lite snarstuckna. Men det är en väldigt låg debattnivå.
Vad var det trevliga?
Vi kan säkert skratta åt de testosteronstinna hannarna tillsammans – men det ligger en bit utanför låtsasdiskussionen “vem är det mest synd om”. Fast det är kanske en egen genre – låtsasretorik i låtsasämnen.
LikeLike