Det är lärarnas fel – var ska det sluta? Uppdaterad

Helena von Schantz har tröttnat på att skolornas problem skylls på lärarna. Jag är inte säker på att hon trodde att den banbrytande serien skulle bli så här lång: 1 2 3 och 4567891011, 12.

I det senaste avsnittet avslöjar Helena dramaturgin i 9A – ju sämre desto bättre. Jag är full av beundran inför hennes sätt att hantera en ökänd kommentator på Newsmill.

Uppdatering: I avsnitt 13 får Malin Siwe en välförtjänt granskning.

Mars jämför skuldbeläggningen av lärarna med kampanjen mot en annan utsatt grupp (pröva att byt ut ordet ”bögarna” mot ”lärarna”:

Om Editor

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Detta inlägg publicerades i Skola, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

62 kommentarer till Det är lärarnas fel – var ska det sluta? Uppdaterad

  1. janlenander skriver:

    Mitt förslag är att också byta ut inriktningen mot väckelse och TV program. Istället känns en rättsal och en Wagner-opera som en bra inramning till att släppa fram Göran Persson typer som med torndönsröster sjunger ”Det är lärarnas fel”.

    Gilla

    • Mats skriver:

      jag försöker friska upp min Wagnerkunskap och hittar den här klassikern – handlingen är sedelärande: Valkyrierna samlar upp de döda soldaternas kroppar.

      (tog jag diskussionen om de förfördelade pojkarnas position i skolan ett steg för långt nu?)

      Gilla

  2. janlenander skriver:

    I debatten med den flitige kommentatorn lyckas Helena lyfta fram att relation och värme till eleverna är något som är ganska oberoende av hur skolans innehåll och mål styrs. Hon lyckas lyfta fram både svagheter hos programformen för 9A och Morricas tankar om hur viktigt röstläget är för att en lärare ska lyckas.

    Gilla

  3. Monika Ringborg skriver:

    En tankeväckande artikel, men budskapet i den blev lite att det är lärarutbildningens och rekryteringens fel, dvs. det är ”fel typ av studenter” som söker sig till utbildningen. Jag tror man måste se det här i ett större perspektiv, istället för att leta syndabockar. Det är flera faktorer som skapar det man uppfattar vara fel.

    Vi på lärarutbildningen kan ju se ett glapp mellan gymnasiet och högskolan. Eleverna förbereds inte på gymnasiet in till högskola och universitet. Vi måste göra en del av gymnasiets jobb och det är inte bara de nya lärarna som har bäddat för det.

    Men skall jag stanna där och skylla allt på gymnasielärarna.

    Det är nog större än så, och det perspektivet saknas i hennes artikel.

    Gilla

  4. Tack Mats, jag blev helt överväldigad. 🙂
    Det är jag som borde flagga för dig du rising star i genusdebatten. Det kommer, men La Siwe kom först.

    Monika du är snabb att ta åt dig av kritik mot lärarutbildningen. Det jag har kännedom och skriver om är ämneslärarutbildningen. Den har inte gett sina studenter de redskap som behövs och lockat tillräckligt många och tillräckligt motiverade studenter. Orsaken till det är den förra reformen där lärare skulle göras mer flexibla. Motivet var helt och hållet ekonomiskt och vi har ju faktiskt facit. Annat som gjort läraryrket mindre attraktivt är kommunaliseringen, förändrade arbetsvillkor och uppgifter, oattraktiv lön och ofrihet och osäkerhet för att nämna några av dem.

    När politiska beslut visar sig ha fel konsekvenser river man upp dem och gör om, visar det sig igen att det inte blev bra får man gå tillbaka till ritbordet en vända till. Det är ingen mening med att hacka på enskilda lärare, eller enskilda lärarutbildare eller ens politiska partier. Bättre att försöka identifiera problemen, lösa dem och nogsamt utvärdera om det blev som man hoppats.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Jag är så van vid kritik mot lärarutbildningen att jag knappast märker det – och önskar att jag hade haft full tilltro den konstruktion som sjösätts till hösten.

      Orsakerna till yrkets statusfall är komplicerade och det är möjligt att högre krav är vägen. En riskabel väg om inte det ekonomiska utfallet motsvarar investeringen!

      Orsaken till den förra reformen var inte helt och hållet ekonomiska – ”Skola i ny tid” och Lärarutbidlningskommiténs betänkande 1999 är idéburna dokument med sammanhållna tankar om barns utveckling och lärande. Kanske var helhetsperspektivet och betoningen av de estetiska ämnenas betydelse alltför djärvt? Säkert gick det alltför snabbt vid starten 2001 på många lärosäten!

      Gilla

    • Monika skriver:

      Helena

      Efter snart sex år av kritik mot en lärarutbildning som har blivit totalt inkompetensförklarad tar jag inte åt mig. Jag vet hur bra den verkligen är. Det verkar bara gå en automatik i det hela. Om man inte hittar varför lärarna inte skulle klara av sitt arbete som lärare tar man till lärarutbildningen. Det behöver inte bara bero på den del av lärarutbildningen som jag verkar inom. Det kan bero på praxis också, plus en hel del mer eller mindre genomtänkta politiska beslut. Det en del tycks glömma bort är praxis, dvs skolorna och de lärare som finns där som lärare en del av lärarutbildningen. Jag som lärarutbildare kommer inte in där. Försökte en gång att göra besök, men inte någon hade tid eller vilja att låta mig komma på besök.

      Men bortsett från det, är det ett större perspektiv jag efterlyser. En kombination av orsaker. Det här syndabockstrenden är tröttsam. Därför vi inte kommer någonstans.

      Gilla

      • Monika skriver:

        Sen gillar jag inte att man pratar som man gör om lärare ute i verksamheten och om lärarstudenter. De är inte tillräckligt duktiga, ambitiösa. De har inte fått med sig tillräckligt osv. osv. osv. Istället för att tänka – det där nyexade lärarna som kommer ut, kanske har något att lära oss här på skolan.

        Det är inget fel på lärarstudenterna. De är ambitiösa, duktiga och de flesta jag träffar vill verkligen bli lärare. Om en del kom in av slumpen, så ändrar de sig under utbildningen. Ingen som inte vill bli lärare orkar gå igenom lärarutbildningen. Så kravfylld är den faktiskt.

        Jag känner mig privilegierad att få arbete som lärarutbildare för just den gruppen studenter.

        Ge dom en chans!

        Gilla

        • janlenander skriver:

          Jag tycker att nyutexaminerade lärare och lärarstudenter blir fruktansvärt klämda. Det är klart att vi äldre ska lära oss av de nya men det är verkligen inte de yngres uppgift att vara piloter för att förändra skolan och agera lärare åt fel håll. Jag förundras över hur de här överkraven på unga lärare har kunnat uppstå, bakvänt tänk. Kombinerar man det med en sjunkande status på läraryrket och svärare att rekrytera nya lärarstudenter med rätt förutsättningar så blir situationen helt ohållbar. Alla duktiga lärarstudenter får ett helt övermänskligt uppdrag.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Jag känner igen den romantiserande bilden av de nya som förändringsagenter – det är verkligen att skapa onödiga spänningar och besvikelser.

          De flesta kämpar hårt för att hålla näsan ovanför vattenytan under de första åren efter examen.

          Gilla

        • janlenander skriver:

          När man är ny är utmaningen tillräckligt stor även när man har äldre kollegor som ger en mängder av stöd.

          Gilla

        • Monika skriver:

          Jan och Mats

          Jag talar inte om de nyexade som förändringsagenter. Jag vill bara att de skall bli respekterade och faktiskt ses ha med sig det dom behöver, men kanske också något annat som skolan inte hunnit med att få på grund av brist på tid eller för att de har en annan lärarutbildning i botten, samt kom ut på skolan under en annan läroplan än den nuvarande.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Viktig poäng – en del av de nyexaminerade tycks vara väldigt provocerande för homogena skolkulturer. Ett evigt tjat om lärandeteorier, vetenskaplighet, förhållningssätt och dokumentation….

          Gilla

    • janlenander skriver:

      Monika, jag tror vi lärare längre ned i åldrarna upplever att vi har grillats som inkompetenta lite längre än lärarutbildarna, men det är förstås ingen tävling om vem som råkat värst ut.

      jag upplever att Helena försöker slå an ett större perspektiv med sina tankar kring lärarutbildning väl medveten om att ni lärare där också är offer för samma skeende som vi. Själv lyfter jag ofta fram politikernas rätt till att få följa upp vårt arbete och att vi behöver bjuda dem på det för att de ska förstå vart skolan behöver gå. Själv lyfter jag fram det stora perspektivet av att samhället behöver hitta effektiva vägar för att elever ska få sin variant på kunskap som leder till att de hittar en bra yrkeskarriär där de kan lyckas. Jag är besviken över att vi som är verksamma i skolans värld polariserat något som borde vara så självklart och låtit debatten handla om flum kontra sortering. SUCK!

      Gilla

      • Monika skriver:

        Ja, debatten borde egentligen handla om vad det innebär att vara lärare, bland en hel del andra saker.

        Gilla

      • Monika skriver:

        Janlenander

        Men varför är det inte viktigt att allmänheten vet vad det innebär att vara lärare mer än att de skall vara duktiga, bra och karismatiska. Får de inte veta mer vad deras barn lär sig om de får veta vad lärare verkligen gör istället för som nu debatten går ut på att debattera vad lärare verkligen ÄR.

        Man fokuserar ju mest på egenskaper, som är viktigt i många områden och som inte är specifikt för lärare. Skall inte läraryrket bedömas utifrån andra kriterier än vilka egenskaper de skall ha för att vara lärare.

        Om man ställer upp alla egenskaper man anser en lärare skall ha utan att tala om att det är lärare, kan det ju vara vilken yrkeskategori som helst.

        Gilla

      • Mats skriver:

        Vi utbildare talar gärna om yrkets komplexitet och försöker värja oss mot alltför långa kravlistor på önskvärda egenskaper.

        Samtidigt är examensordningen skriven utifrån bilden av ”den kompletta läraren”. Det går till exempel inte att kompensera ämneskunskaper med social förmåga!

        Gilla

      • Monika skriver:

        Mats

        Hur menar du nu?

        Gilla

      • Mats skriver:

        Jag tror att vi alltid kommer att brottas med bilden av den goda läraren – en person som kan gå in i vilken klass som helst och upprätta arbetsro och toppresultat. Lärarutbildningen (och dess legitima grund examensordningen) skulle då vara garanten för att skolverksamheten fungerar.

        Det här antagandet är idealistiskt eftersom landets skolor ser väldigt annorlunda ut och det som funkar på A är en katastrof på B. Därför försöker vi betona reflekterande förmåga och generaliserbara kunskaper.

        Men det är fortfarande ett högriskprojekt!

        Gilla

  5. Plura skriver:

    Mats, varför ska vi prova bögar mot lärare?

    Det hela är som vanligt en fel riktad diskussion. Omsorgsträsket i utbildningen måste upphöra och återvända till det skolan är till för, att utbilda elever för att fixa välfärden!

    Så var det när du, jag, Jan och Helena gick i skolan.

    Dit måste vi återvända till mantrat som heter: arbetsmarknad – utveckljng – utbildning;))

    Gilla

  6. Monika och Mats, självklart finns det duktiga lärarstudenter och duktiga lärarutbildare. Men själv har jag ännu inte träffat en student som var nöjd med sin lärarutbildning. Jag har fyra studenter i mitt arbetsrum som bäst. De sätter väldigt mycket tid på att beklaga sig över utbildningen. De klagar över lågt tempo, poänglösa kurser, märkliga lekar som ”Hajen” som tydligen är ägnad att väcka deras kreativa sida, men snarare verkar väcka deras irritation och löje.

    Jag gick själv i Stockholm i början av nittiotalet och var mycket nöjd med min utbildning. Jag har haft många studenter i Uppsala och Norrköping och som sagt har ingen av dem har varit nöjda. Mitt underlag är förstås ändå begränsat, men det har kommit fram elevmissnöje med lärarutbildningar både här och där i media. Några elever som träder fram och försvarar utbildningarna är det svårare att finna. Nu är det mitt intryck att det är de blivande ämneslärarna som uttrycker missnöje, inte alla lärare – men det kan bero på att det är det missnöjet jag märker och stöter på.

    Jag kan också konstatera att det är skralt med ämneskunskaperna i språk (det jag känner till) och att eleverna är otillräckligt bevandrade i skollag och andra styrdokument och i gruppsykologi, konflikthantering, IT och samtalsmetodik. Den informationen borde studenterna och de mottagande skolorna kunna ge till både politikerna och lärosätena. Men det är inte den typen av frågor man ombeds besvara som handledare. Den typen av kritik har också LR kommit med i flera omgångar. Min uppfattning har varit att det är fel på den politiska beställningen och på resurstilldelningen, men kanske man också är för dålig på att ha en dialog med studenterna på vissa lärosäten?

    Nu kan man tycka att det gäller skolan i lika hög grad. Skillnaden när det gäller lärarföraktet är att det kommer från media, politiker och vår huvudman – inte från eleverna. De gillar i allmänhet sina lärare och när de inte gör det är de för det mesta duktiga på att tala om den saken. Men också i skolan borde man vara mycket bättre på att utvärdera och se till att man gör det på ett sådant sätt att eleverna riskfritt kan tala om vad de tycker och också få återkoppling så de vet att synpunkterna beaktas.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Jag känner naturligtvis igen kritiken och inser allvaret. Det handlar delvis om heterogena studentgrupper med olika förväntningar och utvärderingarna är ofta extremt svårtolkade. Frågan om studentinflytande tänker jag är central och då måste vi som utbildar lärare också ha en viss frihet att ta vara på deras tankar om utbildningen. En del som har läst länge på universitet upplever metodkurser som banala – andra längtar efter handfasta undervisningstips och grunderna för lektionsplanering.

      Idém om tematiskt arbete och estetiska läroprocesser är naturligtvis svårt att integrera i de traditionella skolämnena. Hajen låter som ganska långt från de flesta studenters trygghetszon

      http://www.box.net/shared/ol8i9vqejt

      Om ämneskunskaper – i Malmö har vi en modell med huvudämne som innebär att huvudämnesstudierna löper igenom hela utbildningen. För en del studenter som inte har goda språkkunskaper är det komplicerat att komma ut på tidig praktik när de inte har tillräckligt med sig. På ett plan hade det varit enklare att lägga saker i ordning.
      1) Ämne
      2) Pedagogik
      3) Praktik
      Men jag tror på idén om att fläta samman de här delarna under utbildningenoch vet att det hinner hända mycket under 4,5 år.

      De senaste åren har lärarutbildningen varit utsatt från kritik från olika håll som gör det vardagliga kvalitetsarbetet svårt. Trycket från HSV om att öka den akademiska kvaliteten har varit besvärligt. I en redan komprimerad utbildning ska vetenskapsteori, metodkurser och uppsatsskrivning tryckas in och det har varit en dyrbar process. Ämneskunskaper och undervisningserfarenheter har nedvärderats på bekostnad av vetenskapliga meriter. Lärosätena har räknat doktorshattar och rekryterat därefter.

      Mer gåtfullt är kanske kritiken från politiskt håll. Här har vi ofta ett splittrat budskap som enklast går att sammanfatta som MER AV ALLT!

      Kritiken av IKT är berättigad – samtidigt som jag tror att det här är något som vi får leva med. Jag är en sådan där patetisk eldsjäl som försöker tjata in digital mediekompetens i kurserna. Ibland går det bra, men jag skulle gärna se att IKT inte var ett mål utan ett naturligt redskap. Vi kan liksom inte lägga tid på ordbehandlingskurser för studenter på högskolan!

      Konflikthantering är ett kapitel för sig. Malthéns bok ger modeller och många tycks vilja ha dramalektioner som någon form av lösningsmodell typ forumspel. Den bästa träningen är väl att låta grupperna arbeta under längre tid och låta dem studera sig själv och processens olika faser och rollfördelning?

      Samarbetet mellan högskola och partnerskolor ser väldigt olika ut i landet. Men om vi ska ha ett meningsfullt samarbete måste det finnas något att förhandla om. Jag är rädd att den utbildning som sjösätts till hösten har få sådan utrymmen. Men det återstår att bevisa!

      Gilla

    • Monika skriver:

      Helena

      ”Men själv har jag ännu inte träffat en student som var nöjd med sin lärarutbildning.”

      Jag skulle bli mycket oroad över om studenter är helt nöjda med sin lärarutbildning med tanke på att de skall lära sig att vara kritiskt granskande.

      Och då kan inte jag, som jag ser det, bortse från att även detta granskande också gäller mig som lärare och det jag tar upp under mina seminarier. Speciellt inte eftersom de skall bli lärare. Självklart att de granskar mig. Det är ju på det sättet de kan bli klara i sin egen lärarroll.

      Det som däremot är oroande är att en del kanske lägger fram sina resultat av detta granskande i uttryck som Jag tycker, vilket får andra att tro att det handlar om ett allmänt missnöje.

      Det finns mer att svara på, men Mats har tagit upp det viktigaste.

      Gilla

      • Monika skriver:

        ”Mitt underlag är förstås ändå begränsat, men det har kommit fram elevmissnöje med lärarutbildningar både här och där i media. Några elever som träder fram och försvarar utbildningarna är det svårare att finna.”

        De som vill försvara utbildningen är inte intressanta. De kommer inte fram och skulle de göra det försvinner de i det brus som uppstått. Och de som är missnöjda beskrivs i media som om de representerar många. Media skapar verkligheter.

        Och vem vill lyssna på röster från lärarutbildningen. Jag har försökt sen 2005 och de som lyssnar är de redan frälsta. De andra refererar endast till media och vad de hört. Vill man inte få en nyanserad bild. Vill man ha kvar den där negativa bilden och i så fall varför?

        Gilla

      • Mats skriver:

        Vi är nog luttrade på gränsen till cyniska – den där studenten som läste baksidestexten har blivit en klintenbergsk vandringsskröna.

        Om jag ska våga vara kritisk är det bristen på självständighet som skrämmer mig mest och ofta kombinerat med en passiv kunskapssyn:
        – Vi har inte FÅTT xxxx och xxxx…

        Tanken på att kunskap är något man erövrar genom egen aktivitet är inte alltid så stark. Många tror att någon annan (läraren) ska tala om hur de ska vara och om utbildningen bygger på egen reflektion riskerar vi att hamna mellan stolarna.

        Gilla

        • Monika skriver:

          Nej Mats, och det är just i detta som det finns ett glapp mellan gymnasieskolan och universitetet. Något vi måste försöka skola in studenterna i först och främst. Och det tar tid. Inget man kan beskylla studenterna för att de inte har den självständigheten. Inte heller kan man beskylla de nyexade lärarna för det heller. Så vilka står för att det blir som det blir. De som inte är nyexade. Kanske är det de som är mest kritiska som vi skall skylla på. Tänk om skulden är deras.

          Ja jisses!

          Det här är inte vidare konstruktivt precis!

          Gilla

        • Mats skriver:

          Jag funderar över om Svarte Petter och Löjliga familjerna är samma spel?

          Annars får vi hitta på ett spel som kan fördela skuld på ett trevligt sätt!

          Gilla

  7. Anders B Westin skriver:

    Det finns inget lärarförakt.

    Däremot finns ett starkt läroplansförakt.

    Och ett förakt för skolans och bildningens position i den sk statushierarkin.

    Än en gång Johannes Ekman från dagens Publicerat:

    http://andersbwestin.wordpress.com/2011/02/12/pubertal-tv/

    Lyssna och tänk efter.

    Det finns något som heter relativism.

    eller som man brukar säga: Det går lika bra med selleri.

    Problemet är att välstånd byggs av annat än selleri.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Menar du att svenska folket föraktar läroplanen?

      Eller att lärarna har ett lättsinnigt förhållande till styrdokumenten? Det skulle kunna vara en spännande utgångspunkt. Om vi tar bort den drivkraften – vad skulle det då kunna vara som styr oss? (Jag är inte säker på att ”sexuell selektion” finns som svarsalternativ!)

      Det här med välstånd är gåtfullt och jag är inte säker på att det enbart har med hårt arbete i skolan att göra. Vi måste ha ett innehåll också!

      Gilla

      • Anders B Westin skriver:

        Är det inte läroplanen som skall stå för innehållet.

        Jag kritiserar innehållet och har så ”alltid” gjort.

        Efter grundskola och gymnasium finns högar av moderater som tror på den fria viljan och buntar av vänsterfolk som föraktar biologi när det gäller människa men inte när det gäller de övriga arterna.

        Något allvarligt fel finns det i innehållet.

        Sen var det det där med tekniken.

        Min käpphäst!

        Gilla

        • Anders B Westin skriver:

          Inte många skuldbelägger i vart fall ”läraren”. Jag känner ingen. Det är systemet som man misstror.

          Gilla

        • Anders B Westin skriver:

          Hur många lärare i mellanstadiet kan lära ut hur ett hydrauliskt system fungerar.

          Bara för att ta ett enda exempel.

          I vår stad skriker man efter personer som kan skapa produkter som bygger på hydraulik. Men inte ens gymnasiet har en kurs i detta?

          Varför?

          Därför att fel sorts människor styr i skolan.

          Dom har ingen aning? Dom pratar om helt andra saker. Pedagogik tex.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Pedagogik skulle kunna vara läraran om betydelsen av ett relevant innehåll. Jag tro du hinner en hel del tankar om mening och kontext i modern pedagogisk filosofi!

          Men i princip håller jag med – min slutsats är att lärarna har läst för lite filosofi. De ersätter inre motivation (mening) med yttre (betyg). På sikt blir det en skola dränerad på innehåll vars främsta funktioner är förvaring och sortering. Tyvärr är inte ens den prognostiserande effekten av betyg särskilt bra!

          Gilla

  8. Monika, när det gäller undervisning tänker jag så här. Om mina elever är kritiska har jag antingen inte lyckats sälja in min undervisning eller så har jag tänkt fel. Oberoende är det jag som lärare som måste ändra på något, för inte ens den bästa lektion eller pedagogik lyckas om eleverna inte tror på modellen.

    När det gäller kritiken mot lärarhögskolan, det mesta av det uppfattar jag som kritik mot systemfel. Det är inte lärarhögskolans fel att det finns för få sökande och att rätt personer inte i tillräckligt hög grad söker sig till yrket. Inte ens det att studenterna anser sig få för dåligt på fötterna är lärosätets fel för man följer bara de instruktioner man får.

    Men att ta reda på vad ens elever/ studenter verkligen tycker/vill ha/vill slippa och därpå använda det som utgångspunkt för sin planering det tycker jag alla som sysslar med undervisning måste göra.

    Själv lämnade jag en lyrisk utvärdering när jag var klar vid Stockholms lärarhögskola. Vi läste konflikthantering, betyg och bedömning, styrdokument, gruppsykologi, Vygotskij, Piaget och mycket annat. Vi hade utmärkta lärare i både pedagogik och didaktik. Faktum är att all litteratur, alla lärare vi hade var bra. Det enda jag saknade i min utbildning var IT och det var redan då uppmärksammat och på gång. Jag har ingen aning om huruvida Stockholm fortfarande håller en hög nivå, men jag är djupt tacksam över allt jag fick i min ryggsäck där.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Ryggsäcksmetaforen är spännade. Å ena sidan finns det något väldigt vackert i att vi kan korta de nyblivna lärarnas väg till ett fungerande lärarskap genom att ge dem användbara redskap.

      Baksidan är tanken på att vi faktiskt kan packa ner något hos någon – Nu jobbar vi med att konstruera en ny lärarutbildning och jag ser nog stoffträngsel som den största faran. Min förra chef brukade tala om att det stod en kö av påtryckningsgrupper utanför hans dörr med politiska krav på sådant som borde tryckas in i lärarutbildningen – väldigt sällan var det någon som hade förslag på vad som skulle tas bort!

      Utbildningspolitik är att välja – eller var det vilja?

      Gilla

      • Jan Lenander skriver:

        Prioritering innebär förstås att prioritera bort något men jag anser att det är bra att lärarutbildningarna får många krav på att prioritera mellan vilket stoff de ska ha med. Det kommer förädla utbildningen för de som inte är fega. Med tanke på att modiga Mats finns i Malmö så räknar jag med att Malmö kommer att utnyttja tillfället till att göra sin utbildning kraftfullare och slänga ut en och annan gammal käpphäst.

        Gilla

    • Monika skriver:

      Självklart lyssnar jag, men jag använder när den framförs personligen till mig på plats under seminariet i ett pedagogiskt syfte. Av vilka skäl tycker de t.ex. inte att det innehåll som finns på kursen är intressant, eller relevant osv. Ofta efter en tids diskussion börjar de förstå att de tycker så därför det har en annan syn på pedagogik än vad t.ex. jag har. De förstår också att innehållet ingår i uppdraget.

      Om den framförs i en utvärdering kan jag inte göra så mycket, för vilka skall jag gå till mötes – dem som tyckte seminarierna var urbra eller dem som tyckte de var urusla.

      Nej, jag värderar inte min kunnighet efter utvärderingarna. Utan snarare efter resultatet, dvs. vad de presterar på examinationen.

      Jag kan inte ändra på min undervisning efter vad studenterna tycker. För det som vissa är nöjda med är andra missnöjda med. Men självklart har jag gått dem mycket till mötes under årens lopp. Kanske för mycket ibland.

      Det är ju du som är läraren och sitter inne med kunskapen. Du vet vad eleverna behöver. Det gör jag också – jag vet vad studenterna behöver. Skall jag inte ta upp detta för att tre eller fyra stycken inte är intresserade av just det, men annat.

      Och ofta är det dom som är mest kritiska som får de högsta betygen. Så det kan löna sig att vara kritisk om man kan bolla med den en lärarutbildare. Man lär sig en hel del.

      Gilla

      • Jan Lenander skriver:

        Du har förstås helt rätt i att elevernas missnöje inte kan styra vad som undervisningen ska innehålla. Däremot är diskussionen med missnöjda elever ett oerhört viktigt instrument för att själva få skäl till att ändra innehållet och kämpa för dessa förändringar gentemot andra. Ibland blir det att tillmötesgå synpunkter men lika ofta bör det vara att lärarutbildaren känner sig säker på att det undervisningen inriktar sig på är oerhört viktigt för att lyckas ute på skolan och övertygar lärarstudenterna om detta.

        Gilla

        • Monika skriver:

          Jag förstår vad du menar …

          När jag undervisar de som redan är ute i verksamheten ger jag uppgifter och en examination som har koppling till den.

          Svårare är det när det är studenter som inte har arbetat som lärare att finna det dom anser vara viktigt för att lyckas ute på skolan. Speciellt om de är i början av sin utbildning.

          Gilla

      • Mats skriver:

        Det är lätt att bli cynisk och om du vill ha toppbetyg på utvärderingen av din föreläsning ska du ta om vad som står i boken och vad som kommer på provet.

        En kollektiv suck av lättnad från studenthavet som lutar sig tillbaka och litar på min tolkning – men det blir väldigt torftiga litteraturseminarium om studenterna skolas in i det här sättet.

        Usch – nu är jag glad igen. Det här hör till undantagen och är mer ett stressymptom än ett mönster!

        Gilla

    • Monika skriver:

      Helena

      Nu ser jag inte på pedagogik på samma sätt som du. Ser det inte som att jag säljer en vara som en kund skall vara nöjd med. Du låter alltså dina elever bestämma hur du skall göra istället för att lita på din egen kunskap. Eller missförstår jag dig.

      Kanske beror det på följande:

      Det är skillnad på elever i grundskolan eller studenter som inte skall bli lärare. Om de är kritiska på pedagogiken eller upplägget har det säkerligen helt andra förklaringar än när lärarstudenter gör det. Det är ju ett av det viktigaste dessa skall lära sig – hur en lektion skall eller kan läggas upp. Är det ett misslyckande om studenten kritiskt granskar oss lärarutbildare eller är det något lyckat med att de gör det.

      Gilla

      • Jan Lenander skriver:

        Jag skulle kunna ha uttryckt mig som Helena men då inte alls baserat på en syn på eleverna som kunder som jag ska tillmötesgå. Jag ser det som att jag eftersträvar elever som kritiskt granskar det jag lär ut men att jag också ska kunna stå upp och argumentera för varför det är intressant att förstå mitt synsätt. I det fall jag inte har argument nog för att känna att jag har kraftiga skäl för min syn bör jag ändra innehållet så att jag får tyngd i min argumentation.

        Gilla

      • Monika skriver:

        Jag bedömer att studenterna verkar nöjdare nu än under mina tidiga år, då jag brydde mig mer om att gå efter vad de tyckte. Kanske för att jag nu känner mig säkrare då jag funnit mitt eget sätt att undervisa på.

        Jag upptäckte att det inte hade någon betydelse vad jag än gjorde. Och att detta gällde även för mina kollegor. Och då kunde jag lika gärna göra det jag visste jag var bra på. Mitt eget sätt att undervisa på.

        Fundera på sina argument, samt vidareutbilda sig mm. om man upptäcker att man har ett tomrum någonstans, är en pågående process när man är lärare. Man blir aldrig fullärd. Och man blir då och då påmind om eventuella tillkortakommanden.

        Gilla

        • Mats skriver:

          Läraren som ”Mädchen für alles” – nej det är ingen vacker bild!

          Ibland måste man stå fast i det man tror på (och som har stöd i kursplanen)

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Det är klart man ska lyssna på eleverna. Det innebär inte att man ska ändra sig och sno sig som en mask, trots allt är det läraren som förutsätts veta vad som behöver läras, men det innebär att man måste vara uppmärksam på vilka delar som uppfattas som otydliga eller inte når fram, och vilka delar som uppfattas som övertydliga.

          Elevernas förkunskaper ändras över tid, och man måste anpassa sig utifrån detta. Ibland genom att förklara varför ett moment eleverna ylar över faktiskt är oundgänglig, ibland genom att helt enkelt köra över dem.

          Men lyssna, det bör man absolut göra

          Gilla

  9. Pingback: Vilken är skolans reason for beeing? | Kristina Alexandersons blogg

  10. Monika, Morrica förklarade det väl. Självklart litar jag på mitt kunnande, men jag litar också på elevens. Dessutom uppfattar jag att det är mitt jobb att motivera och förklara syftet med allt vi gör. Visar en klass tummen ner är det antingen fel på innehållet eller på hur jag presenterat och förankrat det. Det är min övertygelse.

    Själv har jag stor glädje av mina elevutvärderingar. Men jag ställer också precis de frågor jag vill ha svar på.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Viktig poäng!
      På högskolan används ofta utvärderingar som någon form av centralt kvalitetsarbete och de kvantitativa frågorna hamnar ibland helt utanför kursens innehåll.

      Men det blir snygga staplar.

      Och helt oanvändbara.

      Gilla

    • Monika skriver:

      Javisst, men nu är det inte de frågor jag vill få svar på som kommer på utvärderingsblanketten … Men de jag vill få svar på ställer jag muntligen under kursens gång. Dessutom får de vara delaktiga redan från början. Och som sagt, jag lyssnar. De andra frågorna vet jag inte vad jag skall göra med. Som Mats säger – helt oanvändbara.

      Gilla

  11. Pingback: Lös skolproblem | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s