Idag lämnar jag lantlivet för att se Leonard Cohen på Malmö Arena. Det känns vemodigt och bitterljuvt – precis så som Cohen alltid har påverkat mig. Kanske har detäven  med en sviktande sommar att göra.

Leonard Cohen – Take This Waltz

Det är det något väldigt nervigt i det tvåstämmiga arrangemanget. Jag är inte säker om rösterna riktigt hänger samman och just därför blir det så spännande. Texten lär vara inspirerad av Lorca. Bilderna flödar och ropar efter att tolkas – kanske är det mer värdigt att bara flyta med?Dessutom är han rolig.

Now in Vienna there’s ten pretty women
There’s a shoulder where Death comes to cry
There’s a lobby with nine hundred windows
There’s a tree where the doves go to die
There’s a piece that was torn from the morning
And it hangs in the Gallery of Frost
Ay, Ay, Ay, Ay
Take this waltz, take this waltz
Take this waltz with the clamp on its jaws

Oh I want you, I want you, I want you
On a chair with a dead magazine
In the cave at the tip of the lily
In some hallways where love’s never been
On a bed where the moon has been sweating
In a cry filled with footsteps and sand
Ay, Ay, Ay, Ay
Take this waltz, take this waltz
Take its broken waist in your hand

And I’ll dance with you in Vienna
I’ll be wearing a river’s disguise
The hyacinth wild on my shoulder,
My mouth on the dew of your thighs
And I’ll bury my soul in a scrapbook,
With the photographs there, and the moths
And I’ll yield to the flood of your beauty
My cheap violin and my cross
And you’ll carry me down on your dancing
To the pools that you lift on your wrist
Oh my love, Oh my love
Take this waltz, take this waltz
It’s yours now. It’s all that there is.

I förra veckan spelade Richard Lindgren en låt som han skrivit på Chelsea hotel i New York. Förhoppningsvis spelar Cohen denna sång:

Leonard Cohen – Chelsea Hotel #2

I remember you well in the Chelsea Hotel
you were famous, your heart was a legend.
You told me again you preferred handsome men
but for me you would make an exception.

I en annan minnesvärd tråd har Morrica och jag försökt reda ut Cohens förhållande till traditionell manlighet. Vi försökte i alla fall och jag har inga illusioner om att konserten ska lösa gåtan – om det nu är en sådan.