Undervisa för Sverige!

Jag läser om den amerikanska satsningen Teach for America och undrar om det är möjligt att översätta till svenska förhållande? Toppstudenter från Harvard och Yale slåss om att komma in på programmet som ser bra ut på deras CV och garanterar inkomst under lågkonjunktur. Jag tror de förbinder sig att undervisa under två år och kan därefter återvända till blivande topposter i näringslivet.

Länk till NY Times

Kanske har vi inte den traditionen av frivilligarbete och välgörenhet som delvis ligger bakom modellen – men det borde vara värt att pröva!

Jag är orolig för att ökade krav och akademisering av svensk lärarutbildning inte medför den eftersträvade statushöjningen av yrket.

16 thoughts on “Undervisa för Sverige!

  1. Du har rätt ur två synvinklar.

    Frivilligheten försvann någon gång på 60-talet när staten skulle ta hand om oss från vaggan till graven.

    Och status får du inte för att saker akademiseras snarare tvärt om. Status får du väl bara om jobbet är bra betalt och eftertraktat. Och det är väl två saker läraryrket inte är just nu.

    Like

    • Poängen med akademiseringen och skärpningen av kraven på lärares ämneskunskaper, är det verkligen att höja lärarnas status? Är inte poängen att ge eleverna i svenska skolor en bättre utbildning?

      Det amerikanska systemet vore ypperligt för svenska skolor, såväl friskolor som allmänna skolor; ämnesentusiastiska och ämneskunniga unga människor skulle sannolikt bidra till att göra skolan mer inspirerande och givande för både elever och lärare.

      Like

      • Varför tror du att just den här gruppen skulle vara särskilt ämnesentusiastiska?

        Min bild är att de enbart är väldigt studiebegåvade, fast det kanske hänge samman!

        Det här med status är så mystiskt och jag är rädd att det handlar om ägg och höns i onda cirklar. Alla sätt att bryta snurren är bra tänker jag naivt.

        Like

        • Jag skrev att de är ämnesentusiastiska, inte särskilt ämnesentusiastiska, och det som leder mig till den tanken är helt enkelt att det är sannolikare att man framgångsrikt gräver sig ner i ett ämne man hyser viss entusiasm för än ett man tycker är tråkigt.

          Vad menar du när du skriver ‘enbart är väldigt studiebegåvade’? Det tycks finnas en skugga av förakt i det, eller läser jag in saker som inte finns?

          Angående status skulle jag vilja ge dig ett förslag: släpp det. Låt bli att tänka på det ett tag. Låt bli att dra upp det i debatten.

          Like

        • Jag släpper gärna statusdiskussionen och hoppas det sprider sig över landet till de stora fackliga organisationerna. Samtidigt är det svårt att möta nya studenter utan att se deras förväntningar om en utbildning som leder mot ett jobb som har en viss samhällelig laddning. Jag lovar ingenting!

          Frågan om den här gruppen studenter är antagligen komplex. Jag gissar att en del varken har sökt sig till Yale för att de är intresserade av ämnet juridik eller att undervisa barn, utan för att de förväntas kvalificera sig till en topposition i samhället. I bästa fall är de begåvade och ödmjuka nog att kunna undervisa och ta vara på den begåvning de säkert har.

          Och visst behöver de stöd! En bekant deltar i ett motsvarande program i London och hon fick lära sig “the hard way”. Det är nog inte alltid populärt hos de andra lärarna med tillfälliga besökare som har sneddat in i yket?

          Like

        • Jo men Mats – samma fenomen har du med ungarna på Östermalm. Först Östermalmsskolan eller Carlssons, därefter Östra Real och slutligen Handels eller Tekniks. Deras banor är utstakade oavsett begåvning.

          Like

  2. Som det surkart jag är fastnade jag för detta …

    Lilianna Nguyen, a recent Stanford graduate, dressed formally in high heels, was trying to teach a sixth-grade math class about negative numbers. She’d prepared definitions to be copied down, but the projector was broken.

    She’d also created a fun math game, giving every student an index card with a number. They were supposed to silently line themselves up from lowest negative to highest positive, but one boy kept disrupting the class, blurting out, twirling his pen, complaining he wanted to play a fun game, not a math game.

    “Why is there talking?” Ms. Nguyen said. “There should be no talking.”

    “Do I have to play?” asked the boy.

    “Do you want to pass summer school?” Ms. Nguyen answered.

    The boy asked if it was O.K. to push people to get them in the right order.

    “This is your third warning,” Ms. Nguyen said. “Do not speak out in my class.”

    Like

Leave a reply to Plura Cancel reply