Jag läser Henrik Valentins blogg och funderar över det här med priser till lärare. Vad är det som belönas egentligen? Kan priserna fungera konserverande av traditioner?
All uppmuntran är bra och alla sätt att höja läraryrkets status måste prövas. Henrik är lite bekymrad över att pristagaren väljer att köpa en skanner för att skanna in gamla lektioner från 1993 och antyder att det skulle finnas nya undervisningsvägar att pröva.
I min nya milda bloggframtoning vill jag inte polarisera i onödan mellan gammalt och nytt, och väljer att ansluta mig till hyllningskören för Kristina Hallind. Länk till Sydsvenskan
Tysta tankar 
Gäller det sinte som alltid att suga ut det gottaste av varje metodik och epok. Att därutöver refrescha dessa till dagens tid.
LikeLike
Att stå på giganternas axlar?
Det låter bra tycker jag. vad gillar du min nya milda framtoning?
LikeLike
Är framtoningen så mild egentligen. Möjligen mer sofistikerat retsticksaktig.
Och visst kan man stå på giganternas axlar. Som all utveckling, man måste vara lat men smart. Tjuva 3/4-delar från giganterna och lägg till 1/4-del eget. Onödigt att uppfinna hjulet om och om igen.
LikeLike
OK – Busted….
LikeLike
Under ytan skymtar vi ett svenskämne i kris. Vilset inför populärkultur och internet – famlande efter en bärkraftig kanon….
LikeLike
Egentligen är det enkelt. Fokus på eleverna och deras verklighet. Med det som utgångspunkt är landgången utlagd för såväl lärare som elever. En svensklärare kan döda intresse för all litteratur. Varför läser inte killar böcker, och inte heller män för den delen. Bortsett från fackböcker.
LikeLike
Böcker är inga bra instrument för uppfostran – de flesta barn är ganska känsliga för när litteratur presenteras med dolda avsikter. Jag tror många svensklärare ser sig som kulturmissionärer och det är ingen bra utgångspunkt.
LikeLike