Jag försöker smälta intrycken från alla genusföreläsningar. Det finns en hel del perspektiv som är svåra att förena:
- Könsmaktsordningen finns överallt och går inte att rubba
- Allt förändras på ett naturligt sätt i en trevlig takt
- Vi har redan genomfört jämställdhet
- Idag är det mest synd om männen och insatser bör riktas därefter
- Idag är det mest synd om männen, men de bör få känna på hur det är att lida…
Dahlerup problematiserar begreppet “dominans” och menar att vi enbart bör använda det för utbildningar där obalansen är större än 90/10. Jag tänker att det är ett ganska generöst mått, men att både förskollärare och lågstadielärare antagligen kommer att ligga kvar på samma magiska 5% som de senaste 30 åren. Kanske är toleransen för obalans en aning större när det gäller yrken där kvinnorna håller på att ta över?
Prognosen om hur könssammansättningen kommer att se ut 2030 är intressant:
Samtliga utbildningar där kvinnoandelen ökar mellan 1990–2030
| 1990 | 2007 | 2030 | |
|---|---|---|---|
|
Agronomer, hortonomer
|
29 | 49 | 74 |
|
Apotekare
|
57 | 70 | 76 |
|
Arkitekter
|
31 | 45 | 61 |
|
Civilingenjörer
|
11 | 21 | 26 |
|
Ekonomer
|
31 | 47 | 56 |
|
Grundskollärare, senare år, gymnasielärare
|
55 | 61 | 65 |
|
Grundskollärare, tidigare år
|
80 | 84 | 87 |
|
Högskole- och gymnasieingenjörer
|
8 | 11 | 21 |
|
Journalister
|
51 | 64 | 75 |
|
Jurister
|
31 | 49 | 62 |
|
Konstnärlig utbildning
|
48 | 55 | 58 |
|
Läkare
|
34 | 44 | 52 |
|
Naturvetare
|
31 | 42 | 53 |
|
Poliser
|
12 | 22 | 37 |
|
Samhälls- och beteendevetare
|
46 | 57 | 72 |
|
Skogsvetenskaplig högskoleutbildning
|
7 | 17 | 24 |
|
Socionomer
|
80 | 84 | 88 |
|
Speciallärare, specialpedagoger
|
78 | 86 | 94 |
|
Tandläkare
|
42 | 52 | 68 |
|
Teologer
|
26 | 41 | 53 |
|
Transportutbildning, eftergymnasial
|
6 | 16 | 29 |
|
Veterinärer
|
40 | 64 | 78 |
Ibland kan jag tycka genusdebatten är konstlad. Vad är det för synd för män? Det gäller väl alltid som individ att ta för sig oavsett i vilken genuskonstelation du befinner dig.
Personligen har jag aldrig haft något problem med min mansroll. Om omgivningen har det är det deras problem inte mitt.
Och jag förstår inte varför det är ett problem att kvinnor dominerar i vissa yrken och män i andra. Ända klar tendensen är att den offentliga sektor åter igen kan glänsa med att ha högt utbildade låglöne grupper.
LikeLike
Hej Plura!
Skönt att ha dig tillbaka – jag har saknat dig.
Jo på ett plan håller jag med dig. Samtidigt är det svårt att inte se de exkluderande strukturerna och bevakandet av positioner som uppstår inom kulturer.
Min kraftigaste överraskning var den besatthet av strukturer som konferensdeltagarna uppvisade när det gällde högstatusyrken med manlig dominans (“Varför finns det inte fler kvinnliga dirigenter!!!!!”) och den fullständiga likgiltighet när det gäller mäns situation på t.ex. lärar- och sjuksköterskeprogram (“det handlar om individuella förväntningar…).
Diskussionen pojkars skolprestationer och mäns framtid inom akademien finns inte. Revanschismen är illa dold.
LikeLike
Har varit ute på en utbildningsturné, därav mitt oskrivande.
Visst är det mycket revirpinkande när vi pratar genus. Speciellt i dessa dagar när till och med moderater börjar prata om kvoteringar.
En illa ställt påstående om varför kvinnor inte kommer till olika positioner beror väl ibland på livet utanför professionen.
Om vi tar från den värld jag tidigare levde i, företagsledande. Hur klarar tjejer av bastubadandet, en öl och whisky som uppvärmning innan middagen? Inte så bra generellt, men det finns givetvis undantag.
Sedan har väl inte män generellt satsat på utbildning sedan 80-talet när man tjänade mer att jobba på macken än att lägga ned minst 4 års studier med förödande studieskulder och halv dålig lön. Så det finns ett strukturellt problem att det inte med automatik, som förr i världen, en akademisk examen ger höga löner och positioner. Nu blir akademiker också arbetslösa eller inte kommer in på arbetsmarknaden.
Samtidigt har vi tänker jag som män varit för undfallen i debatten om feminism och genus. Vi har tyckt att det är en icke fråga. Kanske dags att upp på barrikaderna för att hyvsa synen på vad manlighet är.
LikeLike
Mitt problem är att just synen på manlighet är så moraliskt laddad. och i klassisk feminism definitionsmässigt ond. När en av föreläsarna skulle beskriva “manligheten” var det naturligtvis den pösige uppblåste mannen som dominerar seminarierummet och kräver lärarens uppmärksamhet. Samma odrägliga mönster som t.ex. Göran Holm demonstrerade i Vellingereportaget i veckan.
De manliga studenter som jag möter är av ett annat slag och ska inte behöva bära denna börda.
LikeLike
Jo så är det – moraliskt laddat när man låter sådana avarter som ROKs förre ordförande få skrodera om att vi män är djur som hellst ska kastreras.
Samtidigt kan jag också förundras över den intervju som gjordes i Babel med Stieg Larsson sambo. Tydligen hade han varit feminist sedan 70-talet. En kontrast till pösmunkarna men en oväntad kunskap om en av vår tids mest mytomspunna deckarförfattare.
Och givetvis ska manliga studenter inte lida av rabiata fruntimmer eller odrägliga pösmunkar.
Var stolt för det kön du är född till och visa det. Men det kanske krävs en portion självinsikt för att våga.
LikeLike
Frågan är kanske vad det innebär att vara i minoritet? bakom retoriken om att vilja ses som “individ” finns en ganska romantisk essentialism som kanske går att förlöjliga när det gäller “att hitta sig själv” eller “den du egentligen är”.
Samtidigt blir du betraktad som väldigt mycket representant för något om du är ensam kille i ett arbetslag. På gott och ont är det en omöjlig situation om du inte har intellektuella redskap för att distansera sig från det hela.
Tyvärr blir det väldigt allvarligt och politiskt om vi ska avkräva dem någon form av trosbekännelse till de skisserade perspektiven ovan.
LikeLike
Mats
När man använder ordsammansättningen “exkluderande strukturer” bör man beakta att man kanske inte förstått vad som pågår. Det är ett antipedagogiskt uttryck som i första hand används av socialkonstruktivister och ideologer som vill stigmatisera.
Använd istället “selekterande kraftfält / processer”. Det är ett bättre uttryck eftersom det mer följer “naturlagarna”.
I ordet exkluderande finns en negativ klang som helt bortser från den ständiga processen av att varje människa söker bekräftelse och status i ett tvåkönat kollektiv. Exkludering är snarare en konsekvens / biprodukt av miljarder av valsituationer. Det är en naturlig konsekvens av evolutionen.
Går jag in på en snobbig krog i Sthlm så känner jag mig ovillkorligen exkluderad, likaså när jag ser på Melodifestivalen och Hollywoodfruar.
Men ingen har väl haft mina känsloupplevelser i åtanke när de byggde dessa arenor. Man tycker väl att man gör något bra.
PS! Jag och frugan försökte länge att få vår mellanson att välja psykolog som yrkeskarriär. Vi anser att hans personlighet är som klippt och skuren för detta och betygen har han.
Men icke! Punkt! Han valde civing. Det var inget snack.
Jag hade ett långt samtal med honom och vi pratade om “könsurvalet”.
En ung man betraktar psykologyrket. Vad ser han. Kvinnor, kvinnor och offentlig sektor. Jag såg några fotografier i valmaterialen. Kvinnor till 90 % som representanter för detta yrke.
Ingen ville väl medvetet exkludera min son. Det sköts av “naturliga processer” som kanske enklast kan beskrivas “att göra kön”.
Nu ser jag i högskolornas och företagens broschyrer. Nästan enbart kvinnor visas på bild när man gör reklam för ingenjörsyrket. Även på jobbannonser för ingenjörer visas kvinnor. (detta är dock helt medvetna val som en komponent i genusdiskursen)
Undrar vad nästa generation unga män skall välja för utbildning. Bonde, skogstamefan, utomhusarbetare, kriminell, sopåkare ???
Helt plötsligt är alla högskoleyrken könskodade till kvinnor. Vad gör då männen. Självklart! Slutar att plugga och väljer “poweryrken” som krabbfiskare i Beringshav och likande eller så lägger dom sig på sofflocket som grabbarna i Afrika.
LikeLike
Jo det är ett riskablet uttryck (exkluderande) och antyder kanske någon form av illvillja. Du har rätt i att det är bättre med en ickemoraliserande processbeskrivning.
Samtidigt är det kanske nödvändigt att ta fasta på upplevelsen snarare än avsikten. Högskolorna har ett uttryckligt uppdrag att rekrytera nya grupper. Då kan vi inte göra oss blinda för de mönster som smäller igen dörren på dem. Även om det ibland sker under ytterst sofistikerade former.
Ja broschyrer… Vad ska man säga? Iverna att visa upp goda förebilder skapar en ny form av normativitet som jag har svårt att förhålla mig till. Vi funderar på olika former av rekryteringssatsningar som skulle kunna vara lockande utan att fördummande. Men det är svårt och jag hamnar hela tiden på Hoahoas bilder för att män ska ta ut föräldradagar.
LikeLike
Intressant. I min blogg diskuterar vi “kvotering”, “positiv särbehandling” eller vad sjutton man ska kalla det och jag utgår från samhällets behov av en viss person i stället för individens rätt att utbilda sig till det h*n vill. Med det synsättet kan jag se ett behov av åtgärder inom följande grupper:
Grundskollärare, tidigare år
Journalister
Samhälls- och beteendevetare
Socionomer
Speciallärare, specialpedagoger
I de grupperna tycker jag att vi har, eller enligt prognosen kommer att få, en dominans som inte är ultimat i samhället. Övriga grupper är i någotsånär balans, eller utgörs av yrken där jag inte ser någon anledning att bry sig om utövarens kön (jag kan ha fel, det har hänt förut).
LikeLike
“inte är ultimat” – är det den nye Christer som talar?
Jag vill ha tillbaka rabulisten!
LikeLike
🙂
Jag gör som i klassrummet, sparar de stora utbrotten till riktigt allvarliga tillfällen.
När det handlar om kön och religion har jag också lagt märke till att det endast är när man är oerhört försiktig i sina uttalanden som det finns en möjlighet att få “motparten” att lyssna… När vi tar till storsläggan slår vi bara in öppna dörrar, “motparten” barikerar sig.
LikeLike
Bra råd, jag ska tänka på det!
LikeLike
Är det någon som sett någon socialpsykologisk forskning om hur hög andel det kan vara av respektive kön inom en viss arena innan själva andelen i sig fungerar som en separat kraft för att ytterligare få det andra könet att tappa intresset för den aktuella arenan.
Läraryrkets transformation är kanske det tydligaste. Veterinär /agronom är verkligen på G.
Prästyrket likaså.
Om inget har sett denna forskning så kan man möjligen fundera över varför ingen intresserat sig för detta.
Jag tror att det är en farlig okunskap i den rådande ideologiska jordbävningen.
LikeLike
Nja – det finns en intressant klyvnad som gränsar till skuld. Vi inser att något är fel men står inte riktigt ut med att se oss själva som en del av problemet. Därför läggs bördan på de som inte passar in i kulturen och förklaringarna söks på individuell basis.
Alla kulturer har väl en tröghet i sig själv och det är starka krafter som bevakar sina positioner:
– Jag har minsann kämpa och nu är det din tur att gå igenom samma sak!
Ungefär som kamratfostran på privatskolor reproducerar sig orimliga mönster av till synes egen kraft!
LikeLike
Det finns en visst kraft i att vara i minoritet också. Man slår ur underläge, och den som slår ur den positionen har rättigheter som den som befinner sig i majoritet inte har.
Men inte kan väl det ha med saken att göra? Nej, antagligen inte, bara en lösryckt tanke som flög förbi.
LikeLike
Inte så lösryckt – ofta finns det något självgott och mästrande i underdogens position som gör att man tar sig vissa friheter.
Lockande men fult.
LikeLike
I krig och kärlek, Mats.
Frågan är vilket av de två vi har att göra med här?
LikeLike
Usch vilken svår fråga!
jag vårdar min naivitet och svarar “kärlek”, men jag var nog ganska ensam om den tolkningen på konferensen. De flesta verkar trivas ganska bra i skyttegravarna
LikeLike
Låt oss hoppas att du har rätt
LikeLike
Om de trivs i skyttegravarna släng i en handgranat får du se!!!
LikeLike
Min taktik är nog mer Gandhisk – oförbätterligt förarglig.
LikeLike
Jo man kan vara Gandisk – risken med det är “på västfonten intet nytt”!
LikeLike
Det gick ju ganska bra för Indien, men det tog en djävla tid!
LikeLike
Det finns ett gammalt talesätt som innehåller mycken klokskap – den som har brått i sina handlingar ångrar sig i lugn och ro
LikeLike
Jag är inte känd för mitt tålamod – men det är aldrig för sent att ge upp.
LikeLike