Uppdatering:
Nedanstående skrev jag för tre år sedan. Det är inte min elegantaste text och jag var nog ganska arg över den obehagliga tonen bland kommentarerna på hemsidan. Jag läser Olle Holmbergs text på Skola och samhälle om Inger Enkvist och nickar instämmande. Den viktigaste frågan när det gäller professorn från Lund är:
– Var fick hon luft?
Är det verkligen regeringens expert som använder den här formen av billig retorik?
Länk till SOS
Ursprunglig text 8/11 2007:
I dagens Svd skriver Inger Enkvist under rubriken Bryt med flumpedagogiken. 2 . Kl. 22.35 har 258 läsare kommenterat artikeln. Texten är en uppvisning i försåtliga självklarheter och reaktionära dumheter, falska dikotomier och förrädiska generaliseringar.
Klassiskt bildningorgan
Samtidigt finns där en ton av sunt förnuft och enkla lösningar som gör budskapet svårt att motstå. Det var kanske bättre förr i alla fall? När påbörjades civilisationens förfall? Var det grekerna eller romarna som hade rätt förhållningssätt till barnen?
Min position är mitt i stormen. Jag möter studenter som studerar på en högskola med krav på att de ska tänka själv. De har fostrats i en skola som uppmuntrat dem att leta efter ledtrådar och reproducera kunskap. När instruktionerna inte är övertydliga eller banala menar studenterna att kursen är “luddig” eller “flummig”. Tyvärr är det ofta svaga studenter från studieovana hem som längtar efter mallar och färdiga lösningar. (Läs mer här!)Tilltron till den egna förmågan att tänka har de förlorat på vägen. Lärarna ska helst lotsa eller peka med hela handen.
Det fungerar inte när de ska ta ansvar för den egna undervisningen i en framtida lärarroll. Då måste självförtroendet finnas.
Jag anklagar Enkvist & co för att bära upp ett auktoritärt kunskapsideal. Nu försöker hon koppla samman frågan med empati, mobbning och respekt för skolan som institution. Jag ser det som ett retoriskt knep.
Allt var bättre förr – barnprogrammen till exempel!
Tysta tankar 
Jag pluggar periodvis på universitetet, fristående kurser, och där är det numera din medstudent som ska bestämma vad som är bra och dåligt i det du skriver, sedan sätter läraren betyget. Jag hamnade under en kurs i retorik med mycket ovana skribenter och då en av dem inte hade förstått en artikel jag skrev, skrev jag om den så denna person kunde förstå innehållet. Sedan blev jag utskälld av läraren för att den var undermålig. Jag betackar mig för att det är elever och studenter som ska styra den svenska undervisningen. Jag kommer själv från ett akademikerhem och har flera högskole-och universitetskurser och utbildningar bakom mig, så det handlar inte om min studieovana! Det handlar om att utbildningsväsendet är undermåligt.
Min ena son fick inte lära sig att skriva snyggt i skolan, han skulle hitta sin egen handstil och det får han lida för nu i vuxen ålder.
Och ja, jag slet som ett djur med hans handstil hemma, men då skolan inte brydde sig fick vi inte det stödet vi som föräldrar behöver.
LikeLike
Problemet med heterogena studentgrupper finns naturligtvis kvar. Ett sociokulturellt perspektiv på lärandet riskerar också att romantisera kamratrespons. Visst – så kan det vara.
Handstil… vad är det? Tänker jag som inte skrev på 25 år eftersom jag hade fått lära mig att ful stil = fult tänkt. (och jag skriver verkligen fult) För mig var datorn en befrielse på många plan.
LikeLike
Bryt med den heliga fördumningen!
Mats verkar att basera sina åsikter på sitt möte med elever som verkar ha svårt att få ett grepp om hans undervisning. Således hänför han deras problem till att de har fått en auktoritär undervisning tidigare. Men Mats verkar inte begrunda möjligheten att hans egen undervisning faktiskt kan vara usel.
Motsatsen till så kallade självstudier, där elever mest driver omkring och samlar information på internet – information som personer som Mats ofta förväxlar med kunskap – är inte en auktoritär skola, utan en skola där kunniga och entusiastiska lärare motiverar ibland svårmotiverade elever att inse att kunska är styrka.
För, bäste Mats, för den flumskola som du förespråkar är som en dockusåpa – föga ansträngande för hjärnan och totalt utan framtida värde.
LikeLike
Nja – riktigt så enkelt är det väl inte.
Problemet med förmedlingspedagogik och belöningspedagogik är att det bygger på en människosyn som är svår att förena med läroplanens övergripande mål.
Det kan naturligtvis vara jag som är oklar och förvirrad. Det kan också vara ett generellt mönster som Palme/Hultqvist beskriver.
Click to access hultqvistpalme.pdf
LikeLike
Flumskolan är ett problem!
Jag är 27 år och har efter universitetsexamen nu gjort ett par år i arbetslivet. Upp till universitetsnivå har skolan noll koll på studiedisciplin, sen blir många överaskade över att de blir underkända. För många driver runt i nattklubbar och dricker upp studiebidraget. Den egentliga fostringen ligger numera på arbetsgivarna. Jag märker hur människor i vuxen ålder inte förstår vad ansvar betyder, de tror att de kan fly ansvar genom att byta jobb. Är chefen elak, byt jobb.
Det som räddade mig var den fostring jag mottog i hemmet
LikeLike
Hej Mats!
Jag tror (i motasats till dig?? :^) ) att man inte kan bli nog övertydlig i instruktionerna.
Att förhålla sig självständig till en uppgift är något man får lära sig sedan – t ex på dina högskolekurser. En enorm brist i dagens skola är att elever i mindre och mindre utsträckning får konkreta uppgifter att lösa (som på universietet t ex: en B-uppsats är en mycket väl beskriven uppgift – men innehållet får man stå för helt själv). Vagt formulerade uppgifter drabbar alltid dem sämst som inte lärt sig de underförstådda koderna någon annanstans. Som barn och studenter från icke-akademiker hem.
Utan en konkret uppgift med väl preciserade krav är det också mycket svårt att ge en fungerande textrespons. Varför fick jag detta betyg? Vad ska jag göra bättre nästa gång? Hur ska en hållbar text se ut? är nästan omöjligt att besvara om det inte finns en mall att diskutera mot.
Dessutom: utan instruktioner går mycket mer tid åt till cue-seeking. Vad vill läraren att vi ska skriva egentligen? Hur ser hans/hennes ideala uppsats ut? Och mindre tid ägnas åt det som var tänkt – att utveckla och strukturera ett självständigt tänkt innehåll.
Angående Enkvist: kika gärna in på bloggen, jag skulle bli hedrad.
/Martin
LikeLike
Ha ha, klippet är gudomligt! Jag kommer ihåg att jag gillade Claire Wikholm jättemycket när jag var liten (född -71). Ups! /Martin
LikeLike
Snälla, skilj mellan auktoritär som du pratar om och det Enkvist säger som vill göra läraren till en auktoritet, lite skillnad i stavning men avgrundsdjup skillnad i innebörd! Dages unga stressas sönder av brist på ordning och alltför tidiga krav på val avgörande för deras framtid. Väl på universitetsnivå och kanske gymnasienivå är studenterna/eleverna mogna att göra egna val. Fram till dess behövs tydlig vägledning. Som arbetande på ett unviersitet är det tydligt hur mkt mindre de idag har med sig från grund/gymnasieskola jämfört med för bara 5-10 år sedan! Det är bra att Brjöklund har börjat styra upp verksamheten!
LikeLike
Mats
Du skriver följande:
Att förhålla sig självständig till en uppgift är något man får lära sig sedan på dina högskolekurser.
Högskolestudierna är upplagda på ett sätt som förväntar att man redan kan förhålla sig självständigt till en uppgift. Vi på högskolan och universiteten får inte extra timmar för att lära studenterna hur … därför får vi bygga in detta i uppgifterna, med följd att många blir underkända. De får lära sig detta den hårda vägen – grymt, anser jag. Det finns inte speciella obligatoriska kurser och hur skall en kurs räcka. Det behövs en grund från tidig ålder.
När det gäller B-uppsatser, får studenterna antingen klara sig helt själva eller också få lära sig hur man förhåller sig självständigt av en handledare som bara har tio klocktimmar till förfogande.
Gymnasieskolan behöver förändras – det är ett alldeles för stort glapp mellan den typ av kunskap man förväntas lära sig där och det man förväntar sig på högskolan.
Självklart skall elever från tidig åldrar steg för steg lära sig att förhålla sig självständiga och att lära sig tänka själva. De har förmågan, eftersom de redan från början tänker själva, men inte i linje med skolkunskapen. Det är tyvärr skolan som institution som förstör detta, för att sen kräva det …
Man kan inte förhålla sig självständigt till en uppgift om man aldrig lärt sig hur och när studenterna kommer upp i högskolan har de en stark grund av motsatsen i botten. Det kan vara svårt då att inte säga som LHSs studenter i Palme/Hultqvist – Om de kunde ge en mall.
Hur många gånger har jag inte hört just de orden!
LikeLike
Valieth
Du skriver:
….. där är det numera din medstudent som ska bestämma vad som är bra och dåligt i det du skriver, sedan sätter läraren betyget.
Själv använder jag mig inte av det systemet, men tanken är inte att det är medstudenten som bedömer. Detta med att läsa en annan students arbete bör vara att man som student lär sig något själv av att göra det. Det kan också komma fram nya sätt att se på ett arbete vilket gynnar lärandet. Men det är alltid Läraren som skall göra en kvalificerad bedömning. En medstudent kan anse att ett arbete är urdåligt, men läraren kan ge VG.
Om det är som du säger, så är det helt galet. En bedömning skall alltid ges av en som är kvalificerad att kunna göra det. Och Du, ändra aldrig på någonting för att någon annan skall förstå, om inte läraren gör den bedömningen.
LikeLike
Kommentaren var till Martin, inte till Mats …
LikeLike
Hej Monika! Jag tror vi pratar om varandra! Varför glappet är så stort tror jag är för att eleverna på gymnasiet får för lite uppgifter som förbereder dem för högskolan. Jag tror att man förbereder dem genom att ge väl beskrivna uppgifter så att de via modellinlärning lär sig självständighet när så att säga basfärdigheter är internaliserade.
Vad som gäller nu är att eleverna på grundskola och gymnasium förväntas vara självständiga och klara av mycket löst beskrivna uppgifter de inte är mogna för. De förbereds då egentligen inte för någonting. Ge dem en mall redan här, så kanske ni slipper på universitetet.
LikeLike
För mig, som gått i den hjärntvättsanstalt som svensk lärarutbildning är, var Inger Enkvist en befrielse. Hon satte ord på det jag upplevt i skolan — det som jag nu återupplevde på andra sidan, som blivande lärare. Din bloggreaktion är typisk för den sorts ideologiskt motiverade ryggmmärgsreflex och sektära behandling av oliktänkande som jag mött hos varje ansvarig för min utbildnings “pedagogiska” del.
För den som inget vet om debatten utomlands kan jag berätta att än hårdare kritik än den IE anför i andra länder kunnat utges i stora upplagor. I Frankrike och USA tror inte föräldrarna att statsmakten äger ders barn, och man intresserar sig för skolfrågan bortom det ytliga. Pedagogismen (googla på Dewey…), som det ofta kallas, är en ideologisk pseudovetenskap som påtvingats utan att någonsin bli föremål för allmänna val. Och på lärarutbildningarnas pedagogikdel förekommer endast kurslitteratur från dem som IE kritiserar, vilket på inget sätt är representativt. Pedagogismen är en sekt, vars varke kritiker bemöts med ett enda, i årtionden uttjatat argument: “Var det kanske bättre förr? På Caligulas tid?”
Tack, Inger Enkvist.
LikeLike
Hej Martin!
Vilken snygg blogg du har! Jag länkar till den! Vet inte om minakomentarer fastnade.
LikeLike
Pingback: F**k you, Enkvist! « Magistern 2.0
Ok Martin, då är vi överens om glappet iaf.
LikeLike
Om vi lämnar Enkvistretoriken så är det ett oerhört spännande ämne. Går det att lära ut självständighet? Går det att tvinga någon till frihet?
Om allt vilar på bedömningens och maktens fundament kanske det ibland är ärligare att säga som det är:
Vi belönar osjälvständigt tänkande.
Vi uppmuntrar anpassning.
De allra mest osjälvständiga låter vi disputera!
(Det senaste var nog ett anfall av fredagscynism)
Men det kanske inte var så Enkvist menade?
LikeLike
Egentligen kan man inte lära ut självständighet, men man kan uppmuntra den som redan finns och inte förstöra den… Man måste även ge utrymme … och det är nog så svårt med tanke på betygssystemet.
Visst är det så att vi belönar osjälvständigt tänkande, uppmuntrar anpassning …. nja .. när det gäller disputation, jag var så självständig att min handledare bet på naglarna innan betygsnämnden var klar.
Jag tror självständighet är så ovanlig att den känns främmande för många. Det känns tryggare att få direktiv från någon annan. Några studenter sa till mig en gång – det är hårdare på lärarutbildningen än på universitetet. Jaså, sa jag. Varför då? Jo, för här är vi tvungna att tänka … Hmm!
LikeLike
Wow – nu har vi satt tonen!
Jag känner cynismen tona bort – i stället vibrerar kroppen av yrkesstolthet och högen med hemtenor känns en aning mindre betungande.
Tack för inspirationen.
LikeLike
Hej Mats! Roligt att du gillar den – tyvärr hittade jag inte dina kommentarer, – men nästa gång!? :^) Hej igen Monika! Ja, det känns inte som vi finns på olika planeter i alla fall! Men hur gick det nu med betygsnämnden och handledarens naglar?
LikeLike
Självständighet? Visst, men först elementa som att lära sig läsa och skriva ordentligt. Lärare som ställer höga krav på eleverna. Jag sitter här med en läsebok för treor från 80 och en nyskriven för samma årskurs och skillnaden i svårighetsgrad är himmelsvid.
LikeLike
Men tråkmagistern, varför måste det vara en det ena en det andra. Går det inte att kombinera självständighet och läsinlärning… i min värld går det …
Lärare som ställer höga krav på 6-7 åringar … ???
Inte ens jag som började i ettan 1961 upplevde några hårda krav i första klass….
Och vad är hårda krav för så små elever? Man skall väl börja i nyfikenheten, i lusten att lära som finns där … t.o.m. Björklund anser det … Någonting gör han rätt iaf.
LikeLike
Martin
Betygsnämnden var enig och naglarna växte ut …
LikeLike
Monika: det kanske går i din värld, men här är det större krav. Men nej, jag tar tillbaka. Jag vill inte förväxla godtyckligt tyckande som kommer sig av lättja, med självständigt tänkande som kommer av djupa studier av vad andra åstadkommit före en själv.
Och JA! Man ska ställa krav på sjuåringar. Att de lyssnar, inte stör, sover och äter ordentligt, gör sina läxor och de uppgifter de får.
Och NEJ! Alla elever har inte lust att göra allt. Då måste de tvingas.
Handstil är det som gör att eleven kan se vad han själv skrivit. Vilket är en fördel.
LikeLike
I rest my case ….
LikeLike
Ha ha, Monika! Roligt att det gick vägen! Kollade upp din avhandling på http://www.periktione.se/Platon%20och%20hans%20pedagogik.htm
låter intressant – skall läsa noggrannare när jag är lite piggare!
LikeLike
Oj, den där gamla sidan …visste inte ens att den fanns kvar …… men det är ett kapitel iaf. ….
LikeLike
Själv blir jag förfärad över Enkvist artikel. Att lyckas med stycket att blanda ihop så mycket som hon gör visar att kunskapen inte finns alls om skolans värld. I skolan har vi med människor att göra och varje människa bör ha rätt att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Inga matriser eller mallar kan hjälpa oss med det.
En individuell utveckling är viktig och det tycks hon ha missat. Upprörande!!! Se zebror och åsnor och inte bara hästar när hovklappret hörs!!!!!
LikeLike
Det är fullt möjligt att lära ut och modella självständighet… förskolepedagogiken är bra på detta… att utveckla det ansvar barn tar naturligt… och fortsätta i detta synsätt hela vägen genom skolåren. Det handlar för min del om ett tydligt ledarskap, tydliga målbeskrivningar, tydligt undervisande fokus, och att se att självständighet tas när läraren GER möjligheterna, och bejakar dem inom ramen för det fokus vi har gemensamt. Det var en mycket spänannde diskussion att läsa här. Ansvar ges och tas… självständighet att kopplat till tillit. Läraren är tar för mycket ansvar ifrån eleverna… och det skapar inte växande eller motivation. Anne-Marie
LikeLike
anne-marie: hur menar du? Problemet i dagens skola är väl att eleverna har för mycket makt men inget ansvar. Det tror i alla fall jag.
LikeLike
Vadå makt!
det är väl vi vuxna som sitter på makten gentemot eleverna. Det är inte önskvärt med nya caligulafigurer i skolan.
Eleverna ska utvecklas till självständiga vuxna individer och inte ett gäng skock får som köper allt som sägs.
Jag tror att Tråkmagistern egentligen bara skämtar. Ingen idag kan ha så inskränkta åsikter. Säg att du skämtar.
LikeLike
Här var det livat. Bra att ni håller diskussionen igång
Jag befinner mig i tentarättningskoma och vacklar lite i min kunskapssyn. Den första kursen för lärarstudenter har ett mål som är ganska svårexaminerat, men mycket utmanande:
“kunna gestalta estetiska lärandeprocesser och redogöra för sådana processers potential samt kunna använda skrivande i den egna läroprocessen och reflektera över hur kunskaps- och språkutveckling samverkar”
Tänker förbjudna tankar om multiple choice frågor….
LikeLike
asapasa: skämtar om den krisverksamhet som heter svensk skola? Nej tyvärr, eftersom jag sett mycket av svensk skola men också jobbat i andra länder och sett hur mycket bättre det kan vara.
Något tröttsamt att ta fram Caligula när det pratas om mer makt till läraren, det är ett skämt? Vet inte vad du jobbar med men i svensk skola ska eleverna bestämma, men när det går åt helvete är det lärarens fel….
LikeLike
Jag ser att mitt inlägg gick obesvarat förbi. Jag är van vid det från lärarutbildningen. Man får inte störa svensk provinsialism.
Jag upprepar: problemet är ideologiskt. Att som mer traditionella svenska lärare alltför länge gjort tro att det här rör sig om konkreta frågor som metodik eller betyg eller ordning i klassen är naivt, och därför vinner pedogogisterna i princip alltid, åtminstone i det långa loppet. Därför är lärarutbildningens pedagogiska del (i t.ex. Malmö utbildningens samtliga delar, då dessa är “integrerade”) helt i händerna på konstruktivisterna-pedagogismen.
En av Enkvists stora förtjänster är att hon sätter in debatten i sitt idéhistoriska sammanhang, och därvid belyser utomsvenska förhållanden. I det ljuset blir det uppenbart att problemet är ideologiskt. Därför att pedagogismens bevekelsegrunder ÄR ideologiska. Och därför bjuder pedagogismen inga möjliga kompromisser. Tyvärr.
Pedagogismens anhängare använder sig ofta av konkreta metodikfrågor för att främja sin ideologiska positioner (grupparbeten, tema, IT, elevmedinflytande, individualisering…). I sig kan varje enskild del te sig harmlös eller åtminstone uthärdlig. Problemet är helheten, och målen bakom, och från dessa viker pedagogisterna aldrig. Åtminstone i ett längre perspektiv.
Därför, upprepar jag, har de segrat. Och därför fungerar i detta fall inte svensk pragmatism och kompromissvilja. Och därför är Enkvist viktig. För dem som har ögon att se med, vill säga.
En parentes: “kunna gestalta estetiska lärandeprocesser och redogöra för sådana processers potential samt kunna använda skrivande i den egna läroprocessen och reflektera över hur kunskaps- och språkutveckling samverkar” är pretentiöst, substanslöst snömos.
LikeLike
Hej Jon –
Jag brukar försöka besvara alla inlägg men du tar i på ett sätt som gör det svårt.
Jag är dessutom osäker på vad du menar med ordet ideologi – är du en del av den marxistiska traditionen som beskriver ideologi som falskt medvetande och därför möjligt att skilja från den rena vetenskapen?
Då skulle alltså pedagogiken vara ideologisk men ämnena någon form av möjlig kunskap. och varje sammanblandning mellan dessa ödesdiger. Jo – så kanske man kan se det, men jag har svårt att se själva ämnen som mindre tidsbundna än våra tankar om dem.
Du har en poäng i din avslutande sågning. Estetik är svårt och jag skulle gärna diskutera vidare frågan i mindrfe kategoriska termer.. har du läst Sven- Eric Liedmans bok “Stenarna i själen” som är ett ambitiöst försök att närma sig frågan utifrån idéhistoriska aspekter
LikeLike
Tar i? Jag försöker diskutera principerna. Principerna. Jag upprepar: principerna.
Nej, jag är knappast marxist. Med ideologi vill jag komma åt det faktum att pedagogismen (eller vad man nu hellre vill kala det) eg. inte handlar om skolan utan om att stöpa om samhället och världen. Pedagogismen ifrågasätter skolans själva premisser och fundament utifrån en ytterligt radikal, av folkflertalet okänd antropologi och metafysik.
Verklig pedagogik, som är ett hantverk, som är icke-ideologi, kan inte finnas i ett vakuum, utan kan endast relateras till ett bestämt ämne.
Nej, tyvärr har jag inte läst Liedmans bok.
LikeLike
Principer är bra – men är det verkligen någon grundläggande skillnad mellan det som slarvigt kallas pedagogik och det som ännu slarvigare brukar kallas ämne?
Jag håller med om att gamla tiders metodiklärare var en plåga och att didaktik är något skumt men inom pedagogisk filosofi finns det utrymme för att diskutera vad som händer när vi lär oss. Fast det ligger kanske närmre kognitionsforskning än det traditionelt sett väldigt normativa pedagogikämnet.
Vad menar du är skolans fundamentala premisser? Ur ett historiskt perspektiv har det funnits högts olika tolkningar av vad som är kärnan i uppdraget?
Arbetskraftsproduktion, personlig bildning, vetenskaplig rekrytreringsbas, förvaringsplats, disciplineringsmaskin… Själva kunskapsbegreppet är ju inte oproblematiskt – även om vi misstror pedeagogiken från olika utgångspunkter!
LikeLike
Tack för sitt svar.
Verklig pedagogik är alltid tillämpning utifrån ett givet ämne. Det finns ingen pedagogik i sig. Menar jag. När man påstsår motsatsen blir ideologin oundviklig, och skadlig. I fallet Sverige är pedagogismens premisser dessutom sällan redovisade. Vore de det skulle pedagogismen falla.
Ja, jag tror mera på kognitionsforskning (allmän barnpsykologi etc.) och filosofi än på ett eget pedagogikämne. Sedan måste förstås kognitionsforskningen också den hållas på sin plats (alla vet vi vilke skada Piaget anställt…). Den kan endast ge visst stöd. Barn är mycket olika.
Bra fråga, den om skolans fundamentala principer. Jag tror det är enkelt att besvara vad gäller grundskolan (som jag menar har en annan uppgift än universitetsförberedande stadier som gymnasiet och åren strax före), och av mitt svar följer att grundskolan inte bore vara längre än 7 år.
Grundskolan skall undervisa STRUKTURERAT i läsning, skrivning (i dessa ingår god, arketypisk barnlitteratur), räkning. På djupet. Dessa färdigheter och den strukturering av personlighet, intellekt och minne som de ger kan sedan användas på många sätt. Det är inte skolans uppgift att avgöra den saken. Skolan är f.ö. ingen fostringsanstalt med en egen “värdegrund”. (Sådant är föräldrarnas ansvar och rättighet.) Dess etik måste vara så allmängiltig och oideologisk, men fr.a. så konkret som möjligt.
Gymnasiet och det som idag är 8:an och 9:an bör vara universitetsförberedande. Den högre skolan är ingen yrkesskola. Den är allmänbildande, analyserande, problematiserande (den lägre skolan ger fast grund och visshet — inte så den högre skolan). Ja borde vara… Dess ursprung och förebild är Platos akademi, även när den nödgas ta hänsyn till mera praktiska mål. Humanistiska ämne måste utgöra grunden.
Ingen borde tvingas gå i skolan mer än till 14-årsåldern. Barn i den åldern kan inte lära sig utan personligt mera grundad motivation, och de är annorlunda yngre barn. Låt dem som vill komma tillbaka till teoretiska studier senare. Som det är nu använder sig pedogogismen av ungas ressentiment mot ett onaturligt skoltvång vid en ålder där det inte längre svarar mot barnets mognadsgrag. Man kan därmed slå sönder ämnet med hänvisning till de barn som egentligen inte alls vill vara i skolan. Samtidigt infantiliseras och ungdomskultrifieras dessa äldre barn. Också detta använder pedagogisterna för att urvattna ämnena och påtvinga alla barn en och samm (förment differentierade) personlighetshämmande hjärntvätt och förvaring.
Inom parentes: i ett land där de flesta inte vill se sådana samband som inte fastställts av överheten, säger det sig självt att många av pedagogisterna inte fullt ut förstår vad de gör utan bara lever efter de dogmer lärarhögskolan och facken påtvingar dem. Utan att se den stora bilden. Så är det i Sverige, vad jag kan se. Detta betyder inte att pedagogismen som system inte lever och de facto tillämpas. Oavsett de naivas och enfaldigas avsikt får detta EXAKT samma följder som om de naiva handlat utan god tro.
(Däremot blir debatten oftast omöjlig, då de flesta inte ser det större sammanhanget. För att se den sortens sammanhang — oavsett de är påhittade eller verkliga — måste en svensk ha fått tillstånd eller påbud från gruppen/överheten. Det ligger liksom i de sega mentala strukturerna. Inger Enkvist är häpnadsväckande fr.a. därigenom att hon inte följjer denna mall.)
LikeLike
Mallar är aldrig bra om Enkrona får oss att tänka är det bra – det är hennes efterföljare som skrämmer mig. Ibland tycks de drivas av dunkla krafter och ett allmänt skol- och sossehat.
Du behöver inga tillstånd för att tänka – var har du fått det ifrån?
Vi närmar oss ämnet från olika håll. För mig är inte skolan enbart en förberedelse för samhället (den är så oändligt muycket mer!) Bilden av Platons akademi känns väldigt avlägsen och jag tycker det är svårt att se några möjligheter att använda hans kunskapssyn i en modern skola.
Bilden av ideala kunskaper kanske är inspirerande men jag tror att det är svårt att värja sig för den elitism som ligger under ytan. Idag är nog all kunskap underkastad någon form av nyttoprövning och risken finns naturligtvis att vi hamnar i relativism. Och jag ser en viss rädsla för det i din text? Men jag tror att den typen av ämnesromantisering som du driver leder till nya problem.
Vänj dig vid att barnen är i skolan med högst skiftande motivation. Den vanligaste modellen för inlärning är ju ganska enkelt behavioristisk och det brukar ligga väl i linje i kampen mot flummet. Vill du ha sådana kompisar? Struktur – är det verkligen det bästa sättet att förstå världen? Jag vet att många lärare uppskattar den typen av lätträttade ämnen eftersom de slipper komplicerade bedömningsdiskussioner med barnen. Men jag tror att det är förnedrande att betona rättvisa i den förenklade form som den kunskapssynen förespråkar.
Polariteten finns ofta i kollegiet och jag pratade med en gymnasielärare som beskrev skillnaden mellan samhällsvetarna och språkdamerna. Den senare gruppen tronar på toppen av sitt hierarkiska kunskapsberg och förfasar sig över de förhandlingar som samhällsvetarna ständigt är inbegripna i.
LikeLike
Ursäkta, Mats, jag har varit vansinnigt upptagen och därför inte hunnit hit på några dagar.
Enkvist är lysande. Och hennes analys åtföljs av passion för kunskapen och det humanistiska. Vad gäller hennes efterföljare tror jag att du inte tillräckligt nyanserar. Det finns sådana som endast är ute efter att kritisera S-politik (fastän SIA-skolan infördes av borgarna), och det finns de som har en ytlig syn på vad skolan är. Det är sant (men gör inte pedagogisterna syn djupare). Men dessa utgör nu inte Enkvists följeslagare. De kan f.ö. ha en del vettigt att säga i sak trots sina tillkortakommande.
Ett ex. är Björklund. Efter ett tag inser man att han inte upptäckt och älskar “det inre livet”, som fransmännen kallar det. Men de facto har han likväl rätt i en rad alldeles väsentliga frågor. Och dessa är så grundläggande att man får stå ut med Björklunds väl platta syn på skolan, därför att han i vart fall kan tillföra räddning vad gäller ramen. Dessutom är ju Björklund en produkt av vår skola. Man kan inte begära för mycket, då…
Nej, jag behöver inga tillsånd för att tänka. (Kom dock ihåg att vi är sociala varelser. Många vågar inte tänka det jag tänker därför att de känner av en press att vara strömlinjeformade.) Inte formellt. Men i praktiken är det mycket svårt att på lärarutbildningen föra fram sådant som seminarieledare förtiger och förnekar och som heller inte finns i kurslitteraturen. Man ser här f.ö. de beska frukterna av Palme-skolan: de flesta av mina medstudenter är så okunniga och så litet allmänbildade och så vana att följa gruppen (dessa grupparbeten… denna ungdomskultur…) att de kan svälja precis vad som helst bara det har lärarutbildningens uppbackning.
Ett exemple är Färilaprojektet (googla, så hittar du). Vår kurslitteratur omtalade detta radikala drömprojekt och sjöng dess lov. Vad kurslitteraturen däremot INTE sa var att projektet utvärderats och att resultaten var katastrofala. I synnerhet för de svagare eleverna.
Jag tror tvärtemot dig att Platons akademi är den enda möjliga vägen. Allt annat är ett nederlag inför ett system som sattes ihop av gramschister (i samarbete med naiva och blinda) i syfte att göra just akademin omöjlig.
Var lugn: behaviorister kan blott räkna med mitt hårda motstånd. Å andra sidan är många flummare faktiskt behaviorister. Jag ser heller inte att guden Gruppen vore en mildare gudom än guden Biologi. De kan dessutom samköras. Hur som helst behöver jag inte välja: jag ogillar såväl behaviorismen som kunskapskonstruktivismen. Alla är de materialismer och reduktionismer. Jag ogillar överlag ideologi, inte minst i skolfrågor.
Jag ogillar starkt den där beskrivningen av språkdamerna. Den stämmer till att börja med inte alls med min erfarenhet (dessutom är många modersmålslärare i Sverige flummiga, d.v.s. motsvarar utbildningen). Språkundervisning ger — eller ger inte — uppenbara resultat. Det gör att språklärare (åtminstone i främmande språk) ofta är de minst flummiga bland humanisterna. Jag kan sedan inte se att ständiga förhandlingare vore nödvändiga (du nämner sådana för samhällsvetarnas del). Analys, kritiskt tänkande, problematisering är inte detsamma som förhandling. Dessutom finns allt sådant i intelligent språkundervisning. Jag brukar säga till mina elever att grammatiken har del i livet självt (utan att förstås uttömma det) och att ingen kan undgå den. Det brukar f.ö. funka.
LikeLike
Jag förstår att du tar illa vid dig av den dolda normativiteten som finns på många lärarutbildningar. en förklaring kan vara den uppdämda längtan efter enkla lösningar som många studenter ger uttryck för.
Frestelsen för lärarutbildarna är stor att ge studenterna “något att tro på” och då ersätter vi gamla ideal med nya (som du kanske skallar flummiga).
Jag ser att en del studenter far illa i grupparbeten och att de väldigt snabbt anpassar sig till den minsta möjliga nivån. Har du några tankar om det är möjligt att bryta med individualismen i en utbildning? Till sist är det ju i mötet med andra som våra tankar och erfarenheter prövas. Även om själva lärandet till sin karaktär är individuellt.
Jag håller med dig om att karakteristiken av språkdamer är olycklig. (Jag referera lite fegt). Även språkämnet är idag underkastat diskussion och utmaniingen för läraren är väl där som överallt annars att hitta engagerande ingångar.
De klassiska bildningsämnena latin och grekiska slapp ju sådana prövningar.
Jag ska fundera mer på Platon. Problemet är väl att hans kunskapssyn är kluven. Egentligen kan vi inte veta något – men får ägna oss åt att tyda skuggorna på väggen. Jag kan tänka mig att studenterna halkar mellan idealism och relativism i den traditionen.
LikeLike
Läser om och inser att jag har luckor i min bild av Platons skola. Men visst var det så att Aristoteles beskrev utbildning och kunskap i mer nyttoinriktade och hantverksmässiga termer? Delvis som en reaktion mot Platon? som i sin tur var enm reaktion mot sofisternas ordvrängeri?
Liedman var är du när jag behöver dig?
LikeLike
Hej igen, Mats,
Jag nödgas anföra samma ursäkt som senast för mitt sena svar. Ledsen.
Intressant analys, den du ger. Jag tror dock att du missar ett element: ideologin (min käpphäst). Man kan nog inte kringgå denna sida av saken hur förbindlig man än söker vara. Det finns riktiga utopiker-ideologer-samhällsomstöpare bland lärarutbildarna, i synnerhet de pedagogikansvariga.
Jag håller med för övrigt. Dock med följande tillägg: om lärarkandidaterna var bättre förankrade i sina ämne, och därtill mera allmänbildade (historia, litteratur, idéhistoria, filosofi och allt detta medför) skulle de inte känna sig lika osäkra, och därmed vore de mindre benägna att osjälvständigt följa gruppen. Dessutom skulle de då kunna koppla pedagogisternas (ordet är valt med flit) påståenden till en verklighet de kunde uttala sig om. Som det är nu har kandidaterna ofta inga begrepp om den idéram som pedagogisterna talar i, ingen aning om skolan förr och de vet heller inte särdeles mycket om sitt ämne, utom litet mera mot slutet av utbildningen. Men då har redan två VFU-terminer hunnit gå…
Vad gäller grupparbete menar jag att det i synnerhet i en konsensuskultur som den svenska — men även med unga överlag, som per definition vadar i konformismens ålder — krävs en lärare som hjälper ut ur konformismen, som breddar och fördjupar perspektiven i förhållande till tidsandan och som säkrar faktiska kunskaper utifrån vilka grupparbeta. Detta kräver hos läraren vissa mänskliga dygder och ideal, som inte alla besitter. (En parentes: att läsa en text ÄR att ingå i samtal. Mötet mellan två själar äger rum redan där och är ur det perspektiv som vi avhandlar ofta viktigare än mötet med jämnåriga.)
Platon lärde aldrig att man inget kan veta. Däremot misstrodde han empirin. Dock är hans tankar så mycket vidare än så, inte minst ifråga om psykologi och etik. — Kluven kunskapssyn? Det tror jag inte. Däremot sammansatt om än hårdragen. En någorlunda seriös reflektion över verkligheten leder till sammansatthet. Till skillnad från ideologin.
Ditt sista stycke stämmer i stort med det jag läst av och om dem bägge. Ordet nytta är nog dock inte riktigt det bästa för Aristoteles. Denne sökte ge Paltons tankar en jämvikt, en större sammansatthet. Platons idealism blev realism.
Intressanta är alldeles oavsett Paltons dialoger. Oerhört djupa och sammansatta. Mänskligt intressanta. Litterärt. Alla borde läsa dem oberoende av kunskapssyn. Jag önskar att jag kunde klassisk grekiska…
Allt gott,
J.
LikeLike
Vissa saker är vi rörande överens om.
1) Den dolda normativiteten inom landets lärarutbildningar är ett problem. Mina erfarenheter är i.o.f.s. beklämmande begränsade och jag blir lite generad över detta tvärsäkra påstående.
Problemet är att studenyterna ofta tycker att lärarna är alltför lite normativa. Vi slingrar oss undan deras krav på metodiska tips och sanningar om hur läraryrket ska utövas. Många hatar ordet reflektion som har körts ner i halsen på dem.
2) Bildning i olika former kan vara ett bra sätt att kunna stå emot grupptryck. Javisst – självständigt tänkande behöver en bas.
Frågan är vad det är för bildning som ger detta självförtroende. Jon rekommenderar grekerna och jag tvivlar (även om jag ser massor av spännande vinklar som skulle kunna vara användbara – Jesper Svenbros presentation i Myrstigar av Sokrates misstro mot det skrivna ordetg är ren dynamit)
Jag tror på en bildning som utgår från mer personliga erfarenheter. Som lärarutbildare vill jag utmana studenterna med nya perspektiv. Varför just grekiska?
3) Ja, metodik och didaktik gränsar till det ideologiska. Du får gärna fortsätta att röja upp där – men hamna inte i gnällträsket. Nostalgiska romantisering av den gamla sorteringsskolan med kanon och hierarkier. …Det är för enkelt!
LikeLike
Hej,
ni verkar vara en glad samling lärare. Vill bara upplysa om ett nätverk för lärare – “Nätverk för värdig fortbildning” – som sett dagens ljus. Tanken är att samla medlemmar över hela landet och på så vis höja yrkets status och kvaliteten på arbetsmiljön/fortbildningen. Fortbildningen som bygger på ämneskunskaper och vetenskap har minskat drastiskt – vi behöver återta denna så att diskussioner liknande den som förs här kan föras i kommuner, vid universitet och på skolor. Följ länken för mer “information” (obs! ej mer KUNSKAP:)
http://web.comhem.se/dfm/
/ Peter (NVF)
LikeLike
Ojdå!
Jag anar att ni har varit med om en del underligheter på vägen och jag förstår verkligen att smärtgränsen är nådd!
jag undrar bara lite försiktigt om en ganska negativ inställning till studiedagar som jag ibland möter i skolans värld (jag är alltså förskollärare och där hade vi en fortbildningsdag varannat år).
kan det vara en rest från den gamla SÖ-tiden då allt var centralstyrt och lärarna utsattes för implementeringskampanjer som ligger kvar? Idag tror jag nog att de flesta skolor har grupper som förbereder studiedagar och att det är stor valfrihet för läörarna att sätta upp sin egen fortbildningsplan?
Fast det varierar antagligen från skolka till skola – eller kommun till kommun.
Lycka till och det ligger nära till hands att citera Grynet:
TA INGEN SKIT!
LikeLike
Tackar för det! Jo, vi fick en rejäl funderare då det var plattityder och åter plattityder på våra fortbildningsdagar och inget om vår faktiska verksamhet: Undervisning. Nu har vi emellertid styrt upp det hela, det verkar som om skolledningen bara är glad att ej behöva ordna fortbildningen utan överlåter det gärna till oss som vet vad vi behöver.
LikeLike
Intressanta är alldeles oavsett Paltons dialoger. Oerhört djupa och sammansatta. Mänskligt intressanta. Litterärt. Alla borde läsa dem oberoende av kunskapssyn. Jag önskar att jag kunde klassisk grekiska…
Kan naturligtvis inte göra annat än hålla med… speciellt det jag fetstilat.
Jon K kommer kanske inte läsa det här, men andra kanske…
LikeLike
I ett demokratiskt land har alla rätt att uttrycka sina åsikter utan att bli kränkta. Ditt förakt för vad andra personer kan tycka eller känna bekräftar det Inger Enkvist skriver om. Om du, som en del av etablisemanget, inte respekterar andras åsikter, ligger vi redan mycket illa till.
LikeLike
En aning gammal debatt – men vem är kränkt?
Vilket etablissemang?
Vem är det som inte respekterar vilka åsikter?
LikeLike
“En bild säger mer än tusen ord”, är ett uttryck som säkert du och jag har hört många gånger. Tills för bara några dagar sedan visste inte jag någonting om din blogg eller om Inger Enkvist. Jag kom i kontakt med hennes namn i samband med att jag letade information kring begreppet “uppfostran”, som nu för tiden har så dålig klang. Jag hittade några intressanta artiklar och lånade boken ”Uppfostran och utbildning”, skriven av Enkvist. Jag blev mer nyfiken och sökte information om författaren genom Google. Bland det jag hittade fanns det också några bilder av henne, och bland dem ett svartvitt fotografi föreställande ett manligt könsorgan, som länkade till din blogg. Jag började läsa artikeln du skrev och kunde inte annat än känna mig tvungen att kommentera inlägget. Min uppfattning är att du förlorar all trovärdighet i dina resonemang, när du tar till såna ovärdiga metoder som du gör. Den bild som möter läsaren när man hittar din artikel räcker långt för att förstå vad du menar, även om dina ord kan säga något annat. Det är så smaklöst att man mår illa.
Med att du hör till etablissemanget menar jag att du anger att du arbetar som lärarutbildare. Jag skulle, i alla fall, akta mig noga för att ha dig som min lärare.
LikeLike
Det manliga könsorganet är från Davidstatyn i Florens – ett stycke kultur som många menar utgör en höjdpunkt i civilisationens historia. Men bildning är ett mångtydigt begrepp och när Enkvist tar till brösttoner om skolans förfall måste någon stå upp och försvara andra sätt att se på kunskap.
Jag rekommenderar en resa till Florens.
Om du läser ursprungsartikeln och kommentarerna där så förstår du också mer av sammanhanget. Det är inte så att Enkvist har tagit någon stor risk genom sin text – snarare har hon lyckats locka fram en hel del populistiska rörelser i sin hets mot svensk skola. Och nu fullföljer Jan Björklund attacken.
Du borde väl vara ganska nöjd?
LikeLike
Allt har sitt sammanhang, och även konst kan kränka om den används på fel sätt. Att du ogillar Enkvists tankar ger dig inte rätt att förnedra henne. Om Enkvist och Björklund anser att det är något fel i skolan, kanske du kan bemöta deras påstående på ett sakligt sätt, eftersom du verkar vara expert på detta område, och kan visa motsatsen. Det är det som är bra med demokrati, att alla har rätt att säga sin mening utan att bli attackerade. Eller har jag fel?
Jag gillar konst mer än du kan föreställalla dig. Därför känner jag mig så illa berörd av din tolkning och användning av den.
Jag har jobbat i den svenska skolan i många år, och jag har därför också rätt att uttala mig om något som jag också borde vara expert på. Jag ser och upplever dagligen saker på lektionerna som gör att jag känner mycket frustration. Att man ska utbilda sig till lärare i många år för att komma ut i arbetslivet och inse att man inte kan utföra sitt jobb, för att man inte får någon chans, är mycket nedbrytande.
Jag anser att Enkvist har lika mycket rätt att säga sin mening som du själv, och jag önskar att hon hade fel, men mina erfarenheter pekar åt något annat. Det kanske är för att jag är en dålig lärare, som inte förstår elever, vem vet …
Jag rekommenderar att du läser hennes bok ”Uppfostran och undervisning”, och sedan bemöter hennes påståenden på ett sakligt sätt. Det skulle vi alla inom skolan vinna på, istället för att förolämpa henne och sedan dessutom kalla det för konst.
LikeLike
Jag tror inte du är någon dålig lärare och har inte förnekat Enkvist hennes rätt att framföra sin åsikt. Däremot tycker jag att hon begår en del olustig retoriska övertramp och glidningar i debattartikeln.
De 252 kommentarerna sluter upp bakom henne så jag tror att hon överlever min kritik på samma sätt som Jan Björklund tycks hämta näring av motstånd från akademin.
Förolämpningarna är inte konst – bilden föreställer en del av ett konstverk.
Vad har du emot manliga välfriserade könsorgan? Renässansen och Michelangelo hade nog ett mer avslappnat förhållande till människokroppen än du visar.
Enkvist tes är ju till sist att allt var bättre förr.
“David har sovit med papiljotter i natt”
LikeLike
Det är inte det minsta roligt. Man kan undra över din kvinnosyn och om vad du skulle tycka om dina elever använde sig av sexuella trakasserier när de inte instämde med vad du för tillfället har att säga dem.
Det finns inte längre någon anledning att fortsätta diskutera. Det är ditt blogg och du gör som du vill i den. Jag har redan förlorat tillräckligt med tid i att engagera mig i detta. Det verkar inte leda någonstans, men jag har i alla fall fått sagt min mening, och det kanske räcker.
LikeLike
Vad vet du om min kvinnosyn?
Menar du att alla statyer är sexuella trakasserier?
Jag förstår att du väljer att vara anonym.
LikeLike
Så det är Inger Enkvist som står bakom Björklunds retorik… Man måste ju säga att det är skickligt att kunna säga så mycket mellan raderna…
En del idéer kommer nog från “Riksförbundet för kristen fostran” också, men de är å andra sidan ganska tydliga i sina uttalanden.
LikeLike
Vi kanske inte vill veta var idéerna kommer i från?
Det är roligare att demonisera Björklund som person än att se vilka djupa folklager han representerar.
LikeLike