Uppdatering:
Social sortering i skolan – den färdiga rapporten!
Ursprungligt inlägg:
Rasmus och Fredrik har skapat debatt om den sociala sorteringen i Malmös gymnasieskolor. Jag läser de hätska kommentarerna på Sydsvenskans hemsida och förstår att det här är en känslig fråga. Vi är många som är beroende av att tro på institutionen skola som “Den stora möjliggöraren” och bilden av den rättvisa skolan hänger nära samman med myten om de fri valen.
Länk Sydsvenskan
Länk LUT:s hemsida
Jag funderar över ordvalet i rubriken. “Tragedi” är antagligen ett av svenska språkets mest missbrukade ord och jag har ett vagt minne av en novell (Hesse eller Böll?) där en dagstidningssättare rättade alla artiklar där ordet användes felaktigt. Den grekiska dramaturgiska urbetydelsen är att något är förutbestämt och ödesmättat. Individen kan inte höja sig från sina förutsättningar och Oidipus kan inte undfly sitt öde. “Tragedi” betyder alltså inte “tråkig händelse”.
Kanske träffar ordet “tragedi” rätt för en gångs skull. Det mesta verkar vara välorganiserat och de som bryter sorteringsmönstren tar stora risker.
Vem väljer spår åt tåget?
Tysta tankar 
Jo, det är nog en tragedi.
Man vill ju alltid ta i så klart, men jag tror att mitt ordval är rätt.
I en tragedi kan vi se komiska element på vägen mot det oundvikliga slutet.
LikeLike
Kanske är det komiska att vi människor med en dåres envishet framhärdar i att se oss som handlingskraftiga och fria?
Den här bilden av gudar som ler milt överseende åt våra små ansträngningar kanske är trösterik, samtidigt finns det en uppenbar risk med den här typen av determinism.
Frågan är vilket som är mest gripande: Den uppblåsta människans fåfänga tro på sina möjligheter att förändra världen eller ett uppgivet accepterande av tingens ordning.
Går de här förhållningssätten att kombinera? Eller är det dagsformen som avgör?
LikeLike
Fint Arbete Fredrik & Rasmus! Det är viktigt att tydliggöra faktiska skillnader istället för att lämnas åt idealiserade utsagor och fantasi.
Det tydliga här är att makten påstått motsatsen, och låtit det bli en villfaren sanning.
En gång, för sådär sex sju år sen såg jag en dokumentär om nån favela i Rio, eller om det var Sao Paulo. Där intervjuades en hemlös, som konstaterade att det nog aldrig skulle kunna finnas stad utan hemlöshet i skaror.
Då visste han inte hur det hade sett ut här på sjuttiotalet. Att tiggarna dök upp här (gbg) först för fem sex år sen.
Så olika kan man se på saken. Acceptera eller sträva.
Allokering verkar dock vara tidens modell, var sak på sin plats liksom. Grupper och sub-grupper håller sig för sig. Risken med det är att det gemensamma, det som binder ihop samhället, tunnas ut till ingenting.
Detta samtidigt som kulturmixen aldrig varit större. Ett komplext samhälle, minst sagt. Kanske därför de försöker så febrilt att göra tunn medelklass av oss allihop.
Man kan acceptera, eller sträva.
LikeLike
“tunn medelklass”?
Det sociologiska uttrycket behöver jag smälta!
Samtidigt gör det väldigt ont att sluta se skolan som den stora mötesplatsen – jag är själv uppfylld av skolaförallaretorik och har väldigt svårt att se mig som en del av sorteringsapparaten.
Kanske är meritokratin en billig förklädnad för allokering. Det blir mycket enklare när folk sorterar sig själv. Att vandra genom London ger en bra bild av hur duktiga vissa samhällen är på att skapa den här formen av ordning.
LikeLike
Att det blir på detta sätt beror i grunden på att det inte finns några fria val.
Det enda som finns är val som ingår i en kausal process.
Men vi kan styra den kausala framtiden genom att ständigt göra kloka val istället för att bära illusionen om den fria viljan.
LikeLike
Liberalismen är således en lika metafysisk ideologi som många andra ideologier och religioner.
LikeLike
Jo – samtidigt är det antagligen att skapa en etisk teori som försöker beskriva skillnaden mellan:
1) Omedvetna handlingar
2) Val
3) Aktiva val
4) Aktiva medvetna val
Fast jag är nog inte människa att sortera de olika nivåerna.
LikeLike
Problemet är väl att även med valtyp 4 så går vissa barn i vissa skolor och andra barn i andra skolor, då vi har idén om sk valfrihet.
Jag skulle vilja benämna detta som kamouflerad segregering som dolt bakom ordet valfrihet.
Du brukar ju skriva om språk och nyspråk.
Är valfrihet = segregering, med den enda skillnaden att vi ser ordens betydelse från skilda väderstreck.
LikeLike
Du har en poäng – Rasmus och Fredrik undviker också ordet “segregering” i rapporten eftersom det antyder någon form av aktiv handling eller maktutövning.
Utifrån Bourdieus fältteorier fungerar sorteringen betydligt mer sofistikerat.
LikeLike